En stilstudie i goda vänner.

superhurri freddi smulter

 

Precis som de flesta andra österbottningar såg vi Superhurri, dokumentären om Freddi Smulter, igår. Inte helt oväntat har den hyllats i mitt flöde under kvällen och dagen. 

Tyckte själv det var en mycket fin film. Inte så mycket för adrenalinet, testosteronet, tyngderna, vrålen, järnet (okej, visst var det stundvis trevligt det också), men mest tyckte jag dokumentären var sevärd på grund av att den berättar en så utomordentligt fin historia om vänskap

Jag tänker att de flesta som har ens lite gråttendenser snyftade till när Freddi säkrar VM-guldet. Själv satt jag bara med hjärtsnörp och tänkte ”nej hohho så Koffe är en snäll kompis”. Och alla andra kring Freddi i filmen. Vilket gäng! Vilket crew! Vilken släkt!

Det är så där som alla människor borde få ha det. Spelar ingen roll vilket dårskap man ger sig in på (jag säger nu inte att bänkpress är dårskap, se det som en metafor), alla borde få ha minst tre kompisar som med hjälp av plastpåsar och våld vrider på en bänkpresströjan.

Vänskap alltså. Aj aj aj så fint.

4 reaktioner till “En stilstudie i goda vänner.”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.