I natt kom takatalvin mycket o-överraskande till Österbotten (hur man än tror att man ska slippa den varje år, så gör man ju tyvärr inte det – en sen snöskräll hör våren till). Olyckligtvis inträffade den dock just den dagen vi hade bestämt vår första cykeldejt med Matheo. Vi skulle cykla till skolan för första gången för i år.
Och har man bestämt, så har man bestämt. Med cykel skulle det bli. Jag, som händelsevis hade fönat mitt hår så fint, suckade djupt när jag tänkte på att hjälmen och snön kommer att ta död på min välfriserade frippa. Jävla hjälm, tänkte jag tyst för mig själv och övervägde att ”glömma den” i hyllan.
Men sedan hände något mycket överraskande. Som verkligen tyder på att pendeln har svängt. Kanske bara i mitt huvud, kanske i samhället överlag. Hör på det här:
Jag ville åka utan hjälm, men jag täcktes liksom inte.
I tonåren tyckte jag, precis som många andra, att hjälm var urjunttigt. Har aldrig sett mina föräldrar använda cykelhjälm som barn, hade aldrig sett någon annan cool typ med hjälm, heller. Tyckte som den tröga tonåring jag var att hjälm var fult. Jag hade en, men använde den .. aldrig?
Kanske är det för att jag är vuxen, kanske är det för att hjälm har blivit som säkerhetsbältet i bilen (man använder det, punkt slut). I morse tänkte jag en så osund – fast sund – tanke: Om någon ser mig utan hjälm så skäms jag ihjäl. Osund för att jag tydligen bryr mig om vad folk tänker om mig, sund för att den tanken kan rädda mitt liv.
Visst är det fantastiskt? Att det junttigaste jag vet är att bli påträffad utan hjälm när jag cyklar till Sandögatan. Allt blir inte sämre med åren!
Och bra gick det!
Forever Jung 
Sen är bidrar det ju kanske också att det finns så mycket snyggare hjälmar på marknaden nu. Man behöver inte se ut som en cyklistnörd bara för att man använder hjälm 🙂
Så är det ju! Åtminstone jag skäms om inte jag har hjälm. Vad visar man då för exempel liksom?! Jag har ju hjälm när jag skrinnar också, och det var ju tur då jag föll i vintras! Man vet dessutom ALDRIG när olyckan är framme..det är rätt så säkert endå den där enda gången då du "bara cyklar en liten sväng till närbutiken" utan hjälm. Vi kör #klokihjälm i somras!
Jag tänker som så om jag nångång skulle cykla utan hjälm så händer det säkert en olycka. Skulle ju va typiskt att något händer just den gången när man inte har den på sig. Och jo, MYCKET snyggare hjälmar finns det ju nu än för bara 10 år sedan! Men Vasa är nog fortfarande säkert landets hjälm-fattigaste stad. Fick det konstaterat än en gång vid cykelpremiären för en månad sen, ingen jag mötte hade hjälm, och det var rätt många cyklister. I Helsingfors skulle man verkligen känna sig dum UTAN hjälm, men tyvärr inte i Vasa, än…
Ha ha! Hatar hjälm. Använder INTE. Skäms ej.
Ja, jag skulle aldrig våga mig ut på cykeln utan hjälm. Tror det beror på tre saker (ej listade i viktighetsordning): 1. Alla andra har hjälm 🙂 här på byvägarna kör många landsvägscyklister och 99 procent har hjälm. 2. Jag vill vara ett gott föredöme för mina barn. Mamma har hjälm alltså har jag hjälm. Punkt. 3. Precis som att man har mössa för att inte få örvärk, borstar tänderna för att inte få tandvärk och har bilbälte för att överleva en krock så använder jag hjälm för att skydda hjärnkontoret. Dubbelpunkt.
Jag har alltid hjälm numera. Men min första kontakt med en cykelhjälm var i tonåren. Mamma kom hem med en groteskt ful hjälm i jätteformat. Och första dagen hon skulle knäppa på mig den i hallen. Jag skämdes så och ville slippa. Men mamma var bestämd på den punkten. Det vara bara att bita ihop och gilla läget. Jag kommer att vara lika bestämd när jag får barn fast jag vet att det kan kännas generande för en tonåring att bära cykelhjälm.
Jag HATAR hjälm men det är världens billigaste livförsäkring. Dessutom vill jag aldrig riskera att jag cyklar omkull, spräcker skallen för att jag är utan hjälm och så ser mina pojkar det. Nä den drastiska tanken gör att jag alltid tar på mig hjälmen. 🙂
Här i Åbo är man verkligen urtönttig om man cyklar utan hjälm. JAG är urtöntig utan hjälm. Tror jag ska dö varje gång jag cyklar inne i stan. Har tagit mig så långt att jag har provat hjälmar, men steget att köpa var lite för stort. Men innan sommaren cyklar jag med hjälm, piste! Så sjukt töntigt med spärren jag har i huvudet.
Jag jobbar bland annat med personer som fått hjärnskador och efter en tid i yrket är det lätt att ha på sig hjälm! Även om man vet att hjärnan styr allt, så är det inte förrän man träffat personer som fått skador som man inser att hjärnan faktiskt styr ALLT. Slå huvudet och du kan ändra personlighet, tappa koncentrationsförmågan, få uselt minne och börja röra dig som att du skulle ha en CP-skada. Så med det som alternativ – hjälm på huvudet!
Bra skrivet. Alla Borde ha hjälm
Sen är bidrar det ju kanske också att det finns så mycket snyggare hjälmar på marknaden nu. Man behöver inte se ut som en cyklistnörd bara för att man använder hjälm 🙂
Så är det ju! Åtminstone jag skäms om inte jag har hjälm. Vad visar man då för exempel liksom?! Jag har ju hjälm när jag skrinnar också, och det var ju tur då jag föll i vintras! Man vet dessutom ALDRIG när olyckan är framme..det är rätt så säkert endå den där enda gången då du "bara cyklar en liten sväng till närbutiken" utan hjälm. Vi kör #klokihjälm i somras!
Jag tänker som så om jag nångång skulle cykla utan hjälm så händer det säkert en olycka. Skulle ju va typiskt att något händer just den gången när man inte har den på sig. Och jo, MYCKET snyggare hjälmar finns det ju nu än för bara 10 år sedan! Men Vasa är nog fortfarande säkert landets hjälm-fattigaste stad. Fick det konstaterat än en gång vid cykelpremiären för en månad sen, ingen jag mötte hade hjälm, och det var rätt många cyklister. I Helsingfors skulle man verkligen känna sig dum UTAN hjälm, men tyvärr inte i Vasa, än…
Ha ha! Hatar hjälm. Använder INTE. Skäms ej.
Ja, jag skulle aldrig våga mig ut på cykeln utan hjälm. Tror det beror på tre saker (ej listade i viktighetsordning): 1. Alla andra har hjälm 🙂 här på byvägarna kör många landsvägscyklister och 99 procent har hjälm. 2. Jag vill vara ett gott föredöme för mina barn. Mamma har hjälm alltså har jag hjälm. Punkt. 3. Precis som att man har mössa för att inte få örvärk, borstar tänderna för att inte få tandvärk och har bilbälte för att överleva en krock så använder jag hjälm för att skydda hjärnkontoret. Dubbelpunkt.
Jag har alltid hjälm numera. Men min första kontakt med en cykelhjälm var i tonåren. Mamma kom hem med en groteskt ful hjälm i jätteformat. Och första dagen hon skulle knäppa på mig den i hallen. Jag skämdes så och ville slippa. Men mamma var bestämd på den punkten. Det vara bara att bita ihop och gilla läget. Jag kommer att vara lika bestämd när jag får barn fast jag vet att det kan kännas generande för en tonåring att bära cykelhjälm.
Jag HATAR hjälm men det är världens billigaste livförsäkring. Dessutom vill jag aldrig riskera att jag cyklar omkull, spräcker skallen för att jag är utan hjälm och så ser mina pojkar det. Nä den drastiska tanken gör att jag alltid tar på mig hjälmen. 🙂
Här i Åbo är man verkligen urtönttig om man cyklar utan hjälm. JAG är urtöntig utan hjälm. Tror jag ska dö varje gång jag cyklar inne i stan. Har tagit mig så långt att jag har provat hjälmar, men steget att köpa var lite för stort. Men innan sommaren cyklar jag med hjälm, piste! Så sjukt töntigt med spärren jag har i huvudet.
Jag jobbar bland annat med personer som fått hjärnskador och efter en tid i yrket är det lätt att ha på sig hjälm! Även om man vet att hjärnan styr allt, så är det inte förrän man träffat personer som fått skador som man inser att hjärnan faktiskt styr ALLT. Slå huvudet och du kan ändra personlighet, tappa koncentrationsförmågan, få uselt minne och börja röra dig som att du skulle ha en CP-skada. Så med det som alternativ – hjälm på huvudet!
Bra skrivet. Alla Borde ha hjälm