Häromdagen fann jag mig i en diskussion om vad man skulle ta sig till om man med säkerhet fick veta att man hade en begränsad tid kvar i livet.
Det här är förmodligen ingenting man glatt och högljutt ska prata om. För om den stunden skulle komma på riktigt har jag för mig att jag skulle ha lust att hugga huvudet av dem som livligt och inlevelsefullt ”planerar den sista tiden”. Nåja, nu gjorde vi det i alla fall. Så som folk har gjort sedan urminnestider.
Vad skulle du göra om du bara hade en dag kvar i livet?
Jag gissar att jag för första gången besvarade den frågan i lågstadiet. Vad jag svarade då minns jag inte. Förmodligen att jag skulle äta så mycket karkki som jag bara orkade (mat har ju alltid varit min juttu).
Orsaken till att jag i dag kan tycka att den här frågan är relevant att ställa är för att den innehåller så mycket mer än bara en makaber frågeställning. För visst ger frågan också svaret på vad vi egentligen önskar oss mer av i livet? Vad vi drömmer om? Vad vi tycker är det allra, allra viktigaste i livet! Det insåg jag först när diskussionen var över.
Om jag med säkerhet visste att livet skulle vara slut inom ett år skulle jag fortsätta jobba, kanske halvtid, med det jag gör nu. Hämta barnen tidigt och flytta ut till Replot omedelbart. Jag skulle anställa en riktigt trevlig kokerska som skulle göra lunch och middag varje dag. Jag skulle ha semester i maj, juni, juli, augusti och sedan skulle jag slösa alla pengar jag har på värme. Mitt sista år i livet skulle jag inte frysa ens en gång.
Jag skulle investera i maffiga element till villan och i stekheta tropiska semestrar. Jag skulle förmodligen inte hinna med fler än tre, så jag skulle välja Malaysia, Mexiko och Victoria Falls i Zimbabwe. Men framför allt något stort värmesystem till utedasset i Replot.
Jag skulle böna och be att mamma och pappa skulle ta tjänstledigt och bo hos oss lite vecka-vecka (att de går med på att bo i den fjuttiga lilla bastun i ett helt år kan jag ju redan nu betvivla). Skulle också köpa nya duntäcken till mig och Sami (finns det sådana med inbyggda värmeslingor?).
Min kokerska skulle gärna få vara expert på småplock för minst en gång i veckan skulle jag ha kompisar, kollegor, släkt över på bastu, vin och mat på terrassen. Jag skulle äta som en galning.
Eftersom jag enbart skulle jobba halvtid skulle jag andra halvan av tiden skriva min bok. Mot slutet skulle jag vara tvungen att säga upp mig från vanliga jobbet för att få boken klar (jag menar, jag kommer absolut inte att disponera tiden rätt, kommer bli stressigt mot slutet – det vet vi alla). Sedan skulle jag ägna all min sista kraft på att sälja och promota boken dyrt och heligt så barnen skulle få avnjuta vinsterna från den (ja, eller cirka 2000 euro eller vad man nu kan tjäna på att ge ut en bok på svenska i Finland).
Resten av tiden skulle jag sitta på en stol, se ut mot havet och meditera. Sträcka ut handen mot chipsskålen mellan varven.
Se nu! Här har ni mitt ultimata liv komprimerat i en enda fråga. Familj, kompisar, långa resor, bastu, en bok och lite Replot på det.
Vad skulle du göra?
Forever Jung 
Jag skulle väl göra ungefär som du. Fast Replot skulle antagligen bytas ut till Berlin. Men vänner & familj, mat, resor och skriva är det jag lever för.
Jag skulle nog fundera på vem som ska bekosta det hela för jag antar att sjukvården på slutskedet är ganska dyr.
Usch vilket tråkigt svar men jag antar att jag faktiskt inte skulle ha råd att göra allt det där jag skulle vilja göra. 😦 (När blev jag en såhär cynisk realist? )
Sådär i övrigt har jag alltid sagt att min sista måltid ska vara en smarrig laxmacka. Eller knäckebröd med gravad sik. Inget i världen slår det.
Men sådär i övrig så skulle det nog vara familjen familjen och åter familjen som jag skulle vilja spendera all vaken tid med. ❤
Förmodligen skulle man inte ha orken att göra allt det där som du räknar upp. Om man har en dödlig sjukdom i slutskedet är det inte mycket att spela på.
Skulle satsa på att äta gott och vara med mina närmaste så mycket som möjligt.
Jag skulle väl göra ungefär som du. Fast Replot skulle antagligen bytas ut till Berlin. Men vänner & familj, mat, resor och skriva är det jag lever för.
Jag skulle nog fundera på vem som ska bekosta det hela för jag antar att sjukvården på slutskedet är ganska dyr.
Usch vilket tråkigt svar men jag antar att jag faktiskt inte skulle ha råd att göra allt det där jag skulle vilja göra. 😦 (När blev jag en såhär cynisk realist? )
Sådär i övrigt har jag alltid sagt att min sista måltid ska vara en smarrig laxmacka. Eller knäckebröd med gravad sik. Inget i världen slår det.
Men sådär i övrig så skulle det nog vara familjen familjen och åter familjen som jag skulle vilja spendera all vaken tid med. ❤
Förmodligen skulle man inte ha orken att göra allt det där som du räknar upp. Om man har en dödlig sjukdom i slutskedet är det inte mycket att spela på.
Skulle satsa på att äta gott och vara med mina närmaste så mycket som möjligt.