Hektiska helger.

Att man tar helg betyder ju inte alltid att man trappar ner och tar helg, utan ibland helt precis tvärtom. Som den här helgen. Ingen rast och ingen ro, men ack så mycket roligheter. 

I går var det dop för allas vår Eskil Klaus Armas. Så många timmar fulla av skratt och bra typer. Ja, gissningsvis var det det längsta dopet jag har varit på. Ni vet när man aldrig vill gå hem fast klockan är hundra och det var sju år sedan man lämnade hemmet. Alla kalas hemma hos Malin och Ronnie är sådana. Och det är exakt sådana kalas som är bäst. Som bara drar ut och drar ut och drar ut och man äter för tredje gången och barnen har lera upp över öronen. I nya vita festskor.

Och så en kort nattsömn på det. Och så packa hela bilen full och iväg på loppis. 

Om jag ska vara riktigt ärlig så tog dagens loppis mig helt på sängen. Om det skulle ha varit för några år sedan (typ när jag ordnade det där loppiset i Foodz corner i Stenhaga) skulle jag ha uppskattat samma besökarmängd, men jag trodde liksom att folk hade sin loppiskvot fylld. Jag menar, det är ju loppisar överallt precis varje helg. Jag trodde inte att vi skulle ha samma dragningskraft 2016. Men tji fick jag.

Vi hade 400 Vasa-affischer med oss – de sålde slut på en kort stund. Jag skulle kanske gissa att det kom 700 personer. Köerna var superlånga innan vi öppnade och det uppstod nästan panik när massorna vällde in. Jag åkte dit med bilen full och kom hem med blott en Ikea-kass, så skönt och tomt på vinden nu. Tack alla som kom. Nästa gång får vi hyra in oss på en fotbollsplan. Avslutade med middag på stan med Anna-Lena. 

Nu känns det nästan som om man kunde ta helg igen. Men så är det ju dessvärre måndag i morgon och en fullspäckad vecka framför (som veckans höjdpunkter skulle jag kanske tippa Underbara Clara och ny frisyr). 

Jaja, man tar sig en smörgås och mediterar en stund, så vetja jag klämmer av en vecka till på ren feeling. Människor får ibland vara substitut för sömn. Funkar också!