Jag läste en rolig krönika av Marcus Dunberg häromdagen. Ni kanske också läste den? Som handlar om bilden av framgång vs. framgång. Det var kanske inget supernytt. Men han skriver bland annat om att det finaste du kan vara 2016 är en kick-ass doer. Ni vet vilka personer vi pratar om här. De som postar på insta:
”You didn’t wake up today to be mediocre”. ”When they say you can’t. Then you have to”. ”if you snooze you lose”. ”Be stronger than your strongest excuse.”
Skrattade när jag läste stycket där Dunberg skriver om att det ironiska är att verkligt framgångsrika människor inte ägnar dagarna åt att posta ”kick ass-uppmaningar” i sociala medier. Visst finns de förstås, men när jag bläddrar i huvudet efter folk jag beundrar businessmässigt så är det sällan folk som flaggar om sin framgång. Visst, visst får man skryta och säga till när det går bra (det gör jag själv).
Jag vet inte om det är bara jag, men visst börjar man vara ganska mättad på folk som är jätteenergiska (och som har JÄTTEMÅNGA JÄRN I ELDEN) på sociala medier? Jag tycker det är härligt med folk som hittar glöden i löpning halv 4 på måndagmorgon, men jag orkar inte längre lajka deras rutt. Jag är ju ingen vän av ödmjukhet överlag, men alltså kick-ass-mentaliteten på nätet, huj.
Blev så glad av Dunbergs slutkläm:
”Framtiden tillhör de morgontrötta”.
YES! Hellre sova för intet än att slita för intet, som en brukar säga.
Extraglad fredag till alla medelmåttor där ute!
Forever Jung 
Men JAAA. Ibland kan jag se charmen och peppen i sådana inlägg i sociala medier men i regel är det nog nånting som skaver en aning, tror att det där kan ha slagit huvudet på spiken. Ofta gör sånt mig tvärtom cynisk och utmattad istället för inspirerad. (Är sen också så genomtrött på prestationssamhället överlag att jag får spader av att till och med individens fucking humör tycks ha blivit en tävlingsinriktad prestationsfråga!) Hade missat den där krönikan, måste läsa den NU. Tack!
JA! Just det där med humöret är vidrigt. Låt mig vara sur och lyckad, haha.
Riktigt kliar i fingrarna och hjärnan nu, det här väcker så många tankar hos mig. Måste definitivt bli ett poddavsnitt!
Men JAAA. Ibland kan jag se charmen och peppen i sådana inlägg i sociala medier men i regel är det nog nånting som skaver en aning, tror att det där kan ha slagit huvudet på spiken. Ofta gör sånt mig tvärtom cynisk och utmattad istället för inspirerad. (Är sen också så genomtrött på prestationssamhället överlag att jag får spader av att till och med individens fucking humör tycks ha blivit en tävlingsinriktad prestationsfråga!) Hade missat den där krönikan, måste läsa den NU. Tack!
JA! Just det där med humöret är vidrigt. Låt mig vara sur och lyckad, haha.
Riktigt kliar i fingrarna och hjärnan nu, det här väcker så många tankar hos mig. Måste definitivt bli ett poddavsnitt!