Är du fri?

WP167943 image89

 

Angående mitt inlägg om framgång jag skrev häromdagen kom det en intressant kommentar som jag tänkte gå lite djupare in på. Lina skrev så här:

 

”Men är det inte så att du har just allt det där? Så verkar det i bloggen: Snygg, utåtriktad, många vänner, söta barn, fin man, föräldrar (och till och med äldre generationen!) i livet, drömmig lägenhet + villa, reser till Thailand, framgångsrik bloggare, framgångsrik på jobbet och med andra projekt. Så intressant att du tydligen upplever det annorlunda! Det skulle vara väldigt fint att få läsa om baksidan. Jag tror det skulle ge många mycket. Jag är en av dem som har tänkt att du verkar ha allt. Men alla har vi ju våra sorger och rädslor.”

 

Det var också någon annan som skrev något liknande ”Du har inte tänkt på att du faktiskt framstår som just en sådan människa som du drömde om?”.

Nej. Det hade jag faktiskt inte.

Kanske för att jag alltid trodde att livet alltid var lätt för sådana som det går bra för. Visst, jag har ett fantastiskt bra liv. Jag är så tacksam för allt livet gett mig så här långt. Baxnade när jag läste kommentaren här ovan. Liksom kan man ens ha allt det där? Och herregud, kan jag ha allt det där? Tydligen!

Men ser jag mig själv som framgångsrik? Näe. Är det ett lätt liv jag lever? Näe.

Jag har inte tänkt så mycket på den här frågan förrän den här veckan, så det kan hända att jag inte riktigt har tänkt klart. Men vad betyder egentligen framgång för mig? Den definitionen har förändrats betydligt sedan jag klippte & klistrade. Då var framgång väldigt tydligt kopplat till prestationer och yttre faktorer. 

I dag skulle jag definiera en framgångsrik person helt annorlunda. Framgång kopplar jag väldigt starkt till frihet. Jag kan inte riktigt sätta fingret på hur jag menar, men jag  är ute efter någon slags frihetskänsla. En framgångsrik person är någon som känner sig fri. 

Jag vet inte om det var det jag försökte säga med mitt förra inlägg. Att de personer som traditionellt betraktas som framgångsrika oftast har ett stort ansvar och en hård press att leverera – och det tär på frihetskänslan. Man tror ofta att livet blir lättare när man klättrar på sin personliga livsstege, men det behöver nödvändigtvis inte vara så. Att klättra på karriässtegen kanske bara gör allt tuffare?

Personligen kan jag ibland tycka att jag lever för tajt med jobbet. Vilket betyder att jobbet ibland äter ur min fritidskaka. Det händer att jag jobbar när jag egentligen borde hänga med barnen, vilket är dåligt både för mina barn och för mitt eget samvete. Jag älskar mitt jobb, och det priset får ibland min familj betala. Som jag sa: Alltid betalar man nåt.

Och jobbar jag inte rent fysiskt, så kanske jag sitter och dagdrömmer om något jag borde göra på jobbet. 

Och tar vi exempel från ovan: Thailand, villa etc. Sånt kostar pengar. Vilket också ”berättigar” en att jobba ännu mera. Jag menar, alla dessa framgångsfaktorer kostar, i rena pengar eller andra valutor (t.ex familjetid). Jag vill så mycket (kaikki nyt heti!), och ibland blir det dyrt. Sånt tär på frihetskänslan. 

Att dra morgonshowen på Radio X3M är bland de mest prestigefyllda jobb du kan ha i mediesvenskfinland. Jobbar man där vet man att man är kompetent as hell (ja, då kan man nästan klappa sig på axeln och säga ”grattis, jag är härmed en erkänt framgångsrik radioredaktör”). Men för det jobbet får du också betala ett ganska högt pris. Du kan t.ex fråga någon som har jobbat där vad det gör med kroppen och psyket att stiga upp klockan 5 varje dag, i flera år. Här igen – alltid betalar man nåt.

”Det skulle vara roligt att läsa om baksidan också”, skriver Lina. Jag trodde att jag redan gnällde jättemycket i den här bloggen (haha!). Om man ser på de yttre faktorerna i mitt liv kan jag förstå att det kan se ut som i Linas kommentar, men faktum är att jag kämpar rätt mycket med mina egna demoner, precis som hon skriver. ”Alla har vi ju våra sorger och rädslor”. 

Jag har svinhöga krav på mig själv. Jag behöver massor av återhämtning (som jag sällan har tid med). Jag är ingen naturbegåvning, utan jobbar jättemycket med min nervositet och ångest. Jag kämpar ganska mycket med att överhuvudtaget orka lyssna på mina egna tankar.

Ni ser, inne i mitt huvud är det inte särskilt ”lätt”. Tvärtom, det är skitsvårt. Det kräver mycket att hålla sig på topp i min bransch. Det är tufft att vara en bra morsa vid sidan av. Det är inte bara så där man håller trädgårdar och relationer levande. Man kanske tror att det bara är att kasta på håret och fyra av pepsondent-leenden. Men så är det sällan. Och det veeeet vi ju alla. Däremot förstod jag aldrig att många erkända framgångsfaktorer ofta äter av frihetskänslan.

Jag har blivit betydligt snällare med mig själv de senaste åren. Och lärt mig lita på mig själv allt bättre. Men fullständigt fri är jag nog inte. Sorgligt nog är det bara jag själv som håller mig bakbunden.

I en dålig stund för kanske ett år minns jag en kväll när vi satt och åt kvällsmål. ”Vet du, Sami, allt var egentligen så mycket lättare förr när jag var mammaledig, kontot var tomt och jag fick vakna och inte ha en endaste en plan för dagen”. Jag vet inte om det är hela sanningen, men när det kommer till frihetskänslan vill jag påstå att den var bättre förr i tiden.

Konklusion: Jag har alltid beundrat fel sorts framgång.

Vad är framgång för dig?

44 reaktioner på ”Är du fri?

  1. Pernilla Bergman

    Jag har ju som sjuk fått ge upp en massa drömmar jag haft om att jobba som sjukskötare, har just och jämt råd till mat och hyra, kan inte resa långt, inte ha ett jobb, inte spara till någonting som ett hus. Jätte länge kände jag mig själv som ett enda stort misslyckande. Det har tagit många år av sjukskrivning innan jag börjat inse att mitt liv egentligen är ganska prima (förutom sjukdomen förstås) Jag behöver inte tvinga mig till att göra någonting. Måste inte stiga upp och stressa på jobb. Jag har tillfälle att göra saker som jag tycker om och umgås med min man och göra roliga saker tillsammans varje dag. Jag har inga måsten längre och det känns faktiskt befriande. Men det har krävt mycket av mig för att kunna låta mig känna den känslan med gott samvete. För mig är det en framgång att jag har blivit snällare mot mig själv och kan njuta mera av livet.

  2. Minna Lindeb

    Jag är ganska mycket av samma åsikt som du. När jag tänker på framgång ser det såhär: Framgång är frihet från.
    Dom framgångsrika är dom där typerna som betalar med lekpengar i butiken, som har glömt hur man föraktar andra, som blir glada över glädjen och
    lyckliga över lyckan.

  3. Framgång för mig är att egentligen inget jag gör eller som har med karriären att göra. Inget är för evigt och vem vet om jag har möjlighet att arbeta med det jag gör idag, om 10 år. Min framgång är de dagar jag, som du, inte lyssnar till alla tankar eller tar stress. Då jag gör precis vad jag vill. Och vissa dagar är det ingenting. Släpper stressen över att hela tiden ha fullt upp eller alltid vara så himla noggrann. För tydligen bor det en liten perfektionist i mig, i arbetslivet och i det personliga livet. Jag såg det inte som framgång den dagen jag fick fast tjänst eller löneförhöjning. Jag såg det som en trygghet. Framgång är då jag varje dag vaknar och vågar göra och vara mitt bästa jag. Att hjälpa andra utan att de behöver fråga om det och att jag öppnar ögonen för allt det fina jag har omkring mig.

  4. Frihetskänslan har sökt upp mig under det senaste året när jag fått lära mig att träna mentalt. Jag har lärt mig berbeta ångestfyllda situationer, min självbild och stresshantering. Kanske något som borde tas in av arbetsgivare i förebyggande syfte. Vi människor behöver kunna föra en inre dialog och möjlighet att kunna prioritera rätt för vårt eget välbefinnandes skull. Det är lättare med stöd och en liten kick från annat håll.

    1. Linn Jung

      Så är det! Alla borde gå hos terapeut lika ofta som på vanlig hälsocheck. Eller egentligen lite oftare.

  5. anonym

    Du får lov att lära dig att koppla bort jobbet när du slår fast dörren på eftermiddagarna. Strunta i jobbmail om kvällarna. Gör man inte det blir det tungt i längden. Var sak har sin tid på dyngnet.

  6. Pam

    Ärligt inlägg! Jag kan tycka att en framgångsrik person är en sån som kommit så långt på sin personliga resa att man vågar ta lite lätt på livet, inte stressa över allt man inte kan påverka, inte vara avundsjuk för att alla andra verkar ha det bättre. Utan en som är nöjd med livet vare sig man har lite eller mycket pengar, stort eller litet hus, stor eller liten familj.

  7. Maria

    Det märkliga är att jag definierar framgång väldigt traditionellt. Som dina klippböcker ungefär. Pengar, makt, fint hus, resor osv osv.
    MEN.
    Framgång är inte något jag någonsin strävat efter. Den sortens framgång har jag aldrig ansett att skulle vara för mig. Jag strävar efter något annat: Att vara till freds med livet. Och det tror jag inte hänger ihop med "framgång" alls.

  8. Jag har liksom du fått många saker jag (och andra) drömt om och jag har märkt att då jag äntligen nått målet så räcker det inte till. Då vill man ha mer vilket ger en viss rastlöshet. Framgång för mig är att känna att jag är på rätt plats där jag är just nu och att jag har lugn i själen. Vet inte om jag i egenskap av grubblare någonsin kommer dit men man kan alltid drömma. 🙂

  9. Pernilla Bergman

    Jag har ju som sjuk fått ge upp en massa drömmar jag haft om att jobba som sjukskötare, har just och jämt råd till mat och hyra, kan inte resa långt, inte ha ett jobb, inte spara till någonting som ett hus. Jätte länge kände jag mig själv som ett enda stort misslyckande. Det har tagit många år av sjukskrivning innan jag börjat inse att mitt liv egentligen är ganska prima (förutom sjukdomen förstås) Jag behöver inte tvinga mig till att göra någonting. Måste inte stiga upp och stressa på jobb. Jag har tillfälle att göra saker som jag tycker om och umgås med min man och göra roliga saker tillsammans varje dag. Jag har inga måsten längre och det känns faktiskt befriande. Men det har krävt mycket av mig för att kunna låta mig känna den känslan med gott samvete. För mig är det en framgång att jag har blivit snällare mot mig själv och kan njuta mera av livet.

  10. Minna Lindeb

    Jag är ganska mycket av samma åsikt som du. När jag tänker på framgång ser det såhär: Framgång är frihet från.
    Dom framgångsrika är dom där typerna som betalar med lekpengar i butiken, som har glömt hur man föraktar andra, som blir glada över glädjen och
    lyckliga över lyckan.

  11. Framgång för mig är att egentligen inget jag gör eller som har med karriären att göra. Inget är för evigt och vem vet om jag har möjlighet att arbeta med det jag gör idag, om 10 år. Min framgång är de dagar jag, som du, inte lyssnar till alla tankar eller tar stress. Då jag gör precis vad jag vill. Och vissa dagar är det ingenting. Släpper stressen över att hela tiden ha fullt upp eller alltid vara så himla noggrann. För tydligen bor det en liten perfektionist i mig, i arbetslivet och i det personliga livet. Jag såg det inte som framgång den dagen jag fick fast tjänst eller löneförhöjning. Jag såg det som en trygghet. Framgång är då jag varje dag vaknar och vågar göra och vara mitt bästa jag. Att hjälpa andra utan att de behöver fråga om det och att jag öppnar ögonen för allt det fina jag har omkring mig.

  12. Frihetskänslan har sökt upp mig under det senaste året när jag fått lära mig att träna mentalt. Jag har lärt mig berbeta ångestfyllda situationer, min självbild och stresshantering. Kanske något som borde tas in av arbetsgivare i förebyggande syfte. Vi människor behöver kunna föra en inre dialog och möjlighet att kunna prioritera rätt för vårt eget välbefinnandes skull. Det är lättare med stöd och en liten kick från annat håll.

    1. Linn Jung

      Så är det! Alla borde gå hos terapeut lika ofta som på vanlig hälsocheck. Eller egentligen lite oftare.

  13. anonym

    Du får lov att lära dig att koppla bort jobbet när du slår fast dörren på eftermiddagarna. Strunta i jobbmail om kvällarna. Gör man inte det blir det tungt i längden. Var sak har sin tid på dyngnet.

  14. Pam

    Ärligt inlägg! Jag kan tycka att en framgångsrik person är en sån som kommit så långt på sin personliga resa att man vågar ta lite lätt på livet, inte stressa över allt man inte kan påverka, inte vara avundsjuk för att alla andra verkar ha det bättre. Utan en som är nöjd med livet vare sig man har lite eller mycket pengar, stort eller litet hus, stor eller liten familj.

  15. Maria

    Det märkliga är att jag definierar framgång väldigt traditionellt. Som dina klippböcker ungefär. Pengar, makt, fint hus, resor osv osv.
    MEN.
    Framgång är inte något jag någonsin strävat efter. Den sortens framgång har jag aldrig ansett att skulle vara för mig. Jag strävar efter något annat: Att vara till freds med livet. Och det tror jag inte hänger ihop med "framgång" alls.

  16. Jag har liksom du fått många saker jag (och andra) drömt om och jag har märkt att då jag äntligen nått målet så räcker det inte till. Då vill man ha mer vilket ger en viss rastlöshet. Framgång för mig är att känna att jag är på rätt plats där jag är just nu och att jag har lugn i själen. Vet inte om jag i egenskap av grubblare någonsin kommer dit men man kan alltid drömma. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.