En somrig tidsresa till 2012.

Hemma hos mig i en låda ligger sisådär tjugo usb-stickor och skräpar. Vet inte varför, men igår tryckte jag in några i laptopen för att se vad de innehåller. Mest innehöll de en massa skräpartiklar som jag skrivit genom årens lopp (där ser man verkligen att det sker en utveckling, herregud så pinsamt jag skrev förr). Men en sticka innehöll en massa härliga bilder från en sommar för fyra år sedan.

Välkommen med på en tidsresa. Jag ska ta er på en liten guidad tur tillbaka till sommaren 2012. Vad det ska vara bra för vet jag inte, men lite internetturism har mig veteligen aldrig skadat någon.

 

 

Här har vi en liten lurvig Mannat som firar midsommar hemma i stan. Den här sommaren gjorde jag Veckoslutskommittén och jobbade således hela midsommarhelgen. Här har Ronnie och Malin piffat till en midsommarstång. Skelettet av den ligger fortfarande ingömd i vår häck.

 

 

Voi, här var nog barnen små ännu. Fattar verkligen inte vart Mileas småbarnsår försvann. Matheo har jag liksom vaga minnen av som liten, men tycker det känns som om Milea gick från baby till bautaflicka på bara två år. Här är vi på Ormnäs camping i Ekenäs och träffar släktingar. 

 

 

För att komma till Ormnäs måste man åka genom den supersmala Jomalvik-kanalen. Det är nästan lika spännande som att åka båt genom den supertrånga kanalen till Raseborgs ruiner. 

 

 

Just sådana här dagar väntar jag på just nu. Alla små och stora barn i båten, saltstänk i luften och sol i ögonen. Konstigt också att syrran alltid bor i Raseborg när man åker ner nu för tiden. 

 

 

Det händer så lätt att man glömmer hur gosiga barnen var när de ännu var rundkindade och hade knackkkorvsfingrar. Genom bilden kan jag exakt känna hur det känns att röra vid de där kinderna. 

 

 

Och barn som sov på dagen! Det känns ju som minst ett sekel sedan man hade sådana. Det måste nog vara det allra bästa med att barnen blir stora, att slippa alla dessa pauser när man måste dra sig undan och vila. Skönt ibland, förstås. Men urjobbigt när man är ute på språng. 

 

 

Ingen riktig sommar utan plåster på små bruna ben.

 

 

Här har vi en liten gubbe på kvällspromenad på Tvisäck. Han ser ju så stor ut, men vet att hupparin har storlek 110, så det betyder att han är en väldigt pytteliten gubbe om man jämför med i dag. Gillade mycket hans rufsiga frilla från den här tiden. Lite svettiga, blonda lockar här och där.

 

Här kanske man mer förstår vad jag menar med sweatlocks. Matheo är den enda i vår familj som har grönblå ögon. Fint, tycker jag.

 

 

Den här bilden gör mig alldeles vimmelkantig av hunger. Fattiga riddare med glass och mosade jordgubbar! Kan det finnas ett bättre mellanmål ute i solen? Nej, det kan det nog inte. 

 

Svårt att få in det i sitt huvud att den här lilla knackkorvschauffören är samma person som igår spelade sitt livs första fotbollsmatch. Det här var ju cirka igår och då kunde hon knappt gå. Hur kan hon plötsligt vara så stor att hon gör mål och skit? Övergår mitt förstånd.

 

Det händer också att man glömmer vilken attityd hon hade som liten om man jämför med den softis hon numera har blivit. Hon som var så högljudd, arg och temperamentsfull blev så hjärtlig, mjuk och snäll. 

 

Det här var allt för denna gång. Internet Time Tours önskar dig varmt välkommen åter.