Senast jag kände samma iskalla obehag var jag nygravid och illamående. Året var 2007 och det var högsommar på Strandgatan. Polis avsiktligt påkörd. Träffad av rattfyllerist i 190 km/h. Dog omedelbart. Låg och läste alla nyheter jag kunde. Kändes så obegripligt nära och otäckt. Herregud i Kokkola. Tänkte på alla familjer, kollegor, vänner. Krishjälp, blommor och tysta minuter. Sånt som aldrig får hända en själv.
Redan i sängen, innan dagen knappt hade börjat imorse, fick jag samma iskalla tyngd i magen när jag låg och scrollade nyhetsflödet från natten som gått. Polis sköts ihjäl i Vichtis, flashade alla finländska medier. Automatvapen, dåliga förhållanden, spöregn, mörkt. Dog direkt, andra svårt skadad. Trettio år gamla båda två. Orkar inte ens ta in.
Sällan finns det tid och plats för mig att analysera vad det egentligen innebär att vara polis. Eller kanske snarare vad det innebär att bo med en. Sami kommer och går på jobbet. Det händer kanske en gång om året att han självmant tar upp något jobbrelaterat. Vad han gör på jobbet angår inte mig. Glömmer nästan bort vad han gör om dagarna, så sällan som vi pratar om det. För mig kunde han lika gärna vara bagare, konstnär eller bankman. Vardagen snurrar på som vanligt. Alltid finns det någon tvätt som ska hängas eller något barn som ska skjutsas. ”Jaja, ha det så bra på jobbet!”. Och så gör man en lasagne.
Det är bara sådana här dagar som jag på riktigt inser vad det på riktigt innebär. Det är ju inte så att jag vanligtvis tänker på att det faktiskt är han som är först på plats när fara hotar. Att det är hans uppgift att skydda oss andra från hot. Hans och tusentals andra polisers uppgift att utsätta sig för risker och ingripa i riskfyllda situationer. Min respekt för dessa män och kvinnor är så stor. Så mycket större än jag vanligtvis hinner uttrycka.
När jag var yngre var jag livrädd för poliser (varför vet jag inte, kanske man skrämde barn med polisen förr). Inte förstod jag att uppskatta att det faktiskt är polisen som kommer när jag ringer och ropar på hjälp. Polisen som kommer när jag krockar, när jag känner mig otrygg, när grannarna slår ihjäl varandra. Inte förstod jag att de inte var ute efter mig – de var ute för mig. Allt det här gör de varje dag. För att vi andra ska få gå trygga, säkra, glada.
En dag som denna är det väldigt tydligt att det inte är helt riskfritt.
Trots att väldigt få poliser skadas eller dör i tjänst i Finland, så vet man ju faktiskt aldrig vad som kommer emot. Vad som ser ut att vara en semi-kokko bydåre visar sig plötsligt vara en semi-kokko bydåre med automatvapen. Då är alla dessa hjältar i form av småbarnsföräldrar, farföräldrar, storasystrar, grannar, bästisar under den blåa uniformen så sköra, så utsatta. Så enkla att bara meja ner i all ilska.
”Jaja, ha det så bra på jobbet!” var inte lika lätt ikväll inför nattskiftet.
Man får vara glad att han kommer hem i morgon.
Att han kommer. Att han kommer. Att han kommer.
Inte om.
Inte.
Inte.
Inte tänka den tanken.
Ha det så bra alla nattens hjältar ute på fältet. Låt det bli en trygg, lugn och laglydig natt runt om i landet. Inte minst i Västra Nylands polisdistrikt. Ta hand om varandra. Det ni gör är ovärderligt.
Forever Jung 
Så sant. Fint skrivet ❤
❤
Jag är en stor beundrare av poliserna. Vilket fantastiskt jobb de gör och sällan får tack för. All heder till dem, och må de ha många skyddsänglar med sig.
Poliser bötfäller rattonyktera och tar fast de som kör med obesiktigad bil. Sedan tillbringar de tid på bostadsmöten etc på dagarna under arbetstid när det annars inte finns så mycket att göra.
Svar till Hesus: Polisen bötfäller inte de som kör berusade, det är tingsrätten som bötfäller. Polisen tar heller inte fast de som kör obesiktad bil, de får en böteslapp. Bara en liten rättning. 🙂
Fint skrivet! Jag har enorm respekt för poliser, och även för brandmän. På något sätt tänker man ju inte ens att det skall hända nåt åt ens man/sambo när de är på jobb. På ett sätt bra, för man skulle ju bli galen, om man skulle ständigt vara orolig. Jag hade aldrig hunnit tänka tanken om att min man skulle kunna skada sig/dö i sitt jobb som brandman. Men så händer det, och man blir alldeles paff, tacka vet jag att han lever idag ❤ mina tankar går till polisens nära och kära, och all kolleger!
Bor också med en polis, det är väl nog bara något man måste stå ut med och lära sig att inte tänka för mycket på vad de kan utsättas för påskina skiften, tyvärr… Väldigt, väldigt sällan händer det ju ändå något får vi intala oss.
Folk skrämmer nog ännu barn med polisen.. Här har jag iaf fått barnen att förstå att polisen är vår vän, men de var också rädda en tid för polisen. Min farfar var polis i tiderna, då såg allt heelt annorlunda ut än idag. Min svägerska ska börja polisskolan i höst..duktiga är dom, o all respekt förtjänar dom.
Det finns alldeles för mycket hat mot polisen idag, vilket jag har så svårt att förstå, det är ju din egen måka om du ställer till med nåt..
Så sant. Fint skrivet ❤
❤
Jag är en stor beundrare av poliserna. Vilket fantastiskt jobb de gör och sällan får tack för. All heder till dem, och må de ha många skyddsänglar med sig.
Poliser bötfäller rattonyktera och tar fast de som kör med obesiktigad bil. Sedan tillbringar de tid på bostadsmöten etc på dagarna under arbetstid när det annars inte finns så mycket att göra.
Svar till Hesus: Polisen bötfäller inte de som kör berusade, det är tingsrätten som bötfäller. Polisen tar heller inte fast de som kör obesiktad bil, de får en böteslapp. Bara en liten rättning. 🙂
Fint skrivet! Jag har enorm respekt för poliser, och även för brandmän. På något sätt tänker man ju inte ens att det skall hända nåt åt ens man/sambo när de är på jobb. På ett sätt bra, för man skulle ju bli galen, om man skulle ständigt vara orolig. Jag hade aldrig hunnit tänka tanken om att min man skulle kunna skada sig/dö i sitt jobb som brandman. Men så händer det, och man blir alldeles paff, tacka vet jag att han lever idag ❤ mina tankar går till polisens nära och kära, och all kolleger!
Bor också med en polis, det är väl nog bara något man måste stå ut med och lära sig att inte tänka för mycket på vad de kan utsättas för påskina skiften, tyvärr… Väldigt, väldigt sällan händer det ju ändå något får vi intala oss.
Folk skrämmer nog ännu barn med polisen.. Här har jag iaf fått barnen att förstå att polisen är vår vän, men de var också rädda en tid för polisen. Min farfar var polis i tiderna, då såg allt heelt annorlunda ut än idag. Min svägerska ska börja polisskolan i höst..duktiga är dom, o all respekt förtjänar dom.
Det finns alldeles för mycket hat mot polisen idag, vilket jag har så svårt att förstå, det är ju din egen måka om du ställer till med nåt..