Om hur tanken på ett överraskningsbröllop uppstod.

Jag var väldigt tidigt ute med inbjudningarna till min trettioårsfest. Den skulle äga rum sista helgen i juli, men redan i mars bjöd jag upp till fest (är så imponerad själv när jag tänker på det). Skapade fb-evenemang, ringde runt. Jag ville vara ute i tid. Vi vet ju alla att det kryllar av bröllop och fester just i juli. Jag ville ha första tjing på gästerna. Där och då hade jag ingen aning om att jag själv skulle gifta mig den här sommaren. 

Jag har nästan glömt hur allt började. Kanske var det en kombination av att vi tänkte ”ähh, någon gång borde vi faktiskt gifta oss” och om vi en gång har tvingat ut alla våra bästa människor till vår stuga, så kunde man ju rimligtvis slå två flugor i en smäll. Fast mest har vi nog Malin att tacka. Som låg på mig som en dåre med hindersprövningen (jag är så usel på att lämna in blanketter). Och Ronnie. Som sa ”ja nå såklart” när jag halvt på skämt sa att han i så fall får viga oss som Elvis. 

Jag vet faktiskt inte när vi fattade beslutet att faktiskt göra det. Att anordna ett överraskningsbröllop samma kväll som alla kommer för att fira min trettioårsfest. Kanske i juni någon gång? Och samtidigt gjorde vi en pakt. Det här säger vi inte åt någon. Ska vi få till ett överraskningsbröllop så ska det hållas mellan oss fyra. Inte berätta för kompisar, inte för barnen, inte för föräldrar. Inte åt någon.

De senaste åren hade jag nästan gett upp tanken på bröllop. Jag menar, vi borde ha gjort det för länge sedan. När vi ännu var unga, snygga, barnlösa. Visste inte riktigt hur jag ville ha det heller. Hade mest tänkt att vi skulle åka till Vegas, roadtrippa i USA, få det gjort. Men i och med att vi köpte Soltorpet har tanken nu som då slagit mig – ”här finns faktiskt en tillräckligt stor gräsmatta..”.

Och det fanns det. Och gästerna var redan inbjudna. Mamma hade lovat göra paella. Folk hade ställt upp med det ena, än det andra. Och säkra på varandra var vi. Då kan man faktiskt inte vänta på Las Vegas, utan man får hämta Vegas till Replot. Hindersprövningen lämnades in (praise the lord). Tack Malin, hade inte hänt utan dig.

Och det är kanske här allt det roliga börjar. 

Vi hade sex veckor på oss att styra upp allt det praktiska. Och där var jag lugn. På sex veckor kan man styra upp vad som helst. I synnerhet om man har Ronnie och Malin vid sin sida. Det vet man bara. Och så får man tejpa sin mun. Knapra ivrigt i whatsapp-gruppen om kvällarna.

Ronnie är mycket, men ingen riktig vigselförättare. Så när hinderprövningen var godkänd fick vi en tid till magistraten (”kan ni kanske komma på fredag?” ja ba: ”oookej”). För att viga sig där behöver man två vittnen (har man egna vittnen kostar det faktiskt ingenting att viga sig). Eftersom det här skulle ske på hemmaplan (magistraten ligger på Brändö) var jag lite darrig att vi skulle stöta på bekanta. Därför hade jag tvingat alla att ha rotikläder på sig. Flipflops etc. Ingen fick misstänka att det låg giftermål i luften. 

Egentligen skulle vi fira Malins 30-års present den fredagen (escape room + middag), men så råkade vi få allt inklämt på samma dag. Inte nog med det – det var också min sista jobbdag före semestern! Vilken kväll det skulle bli! Först smygbröllop, sedan skumpa hos oss (och den första provningen av Elvis-dräkten som hade anlänt dagen innan), sedan Make it out och så Strampen på det.

Jag smet tidigare från jobbet och på parkeringen utanför magistraten satt jag i bilen och visslade som ingenting skulle ha hänt. Inväntade resten. Där släntrade vi in i rotiga jobbkläder och gråa mjukisshorts. Har kanske aldrig i mitt liv varit så fnittrig som då. De första vi mötte i dörren var bekanta från dagis, men vi sprang förbi med det snabbaste hejhej:et du någonsin hört. Trots att jag skulle gifta mig kände jag mig inte en dag över fem år. Som när man har en riktigt bra hemlis och har rymt hemifrån.

Själva ceremonin tog kanske fem minuter. Vi stod i ett stort rum med Ronnie och Malin bredvid oss och efteråt skrattade vi så tårarna rann. Vet inte riktigt varför. Det kändes bara så tassigt att vi stod där och gjorde något så allvarligt som att gifta oss och ändå var allt så taffligt och oromantiskt. Kommer minnas det förevigt. Att jag var jätteförkyld och sa ”förlåt för att du nu får min ebola” när det var dags för kyssen. Och att våra bästa vänner såg så glada ut. Och att vi alla visste ”om det här kan vara så här roligt – hur roligt kommer det inte att vara att gifta sig nästa gång på Replot?”.

Och när detta var gjort, så var det svåraste gjort. Nu gällde det bara att vara tyst i exakt fyra veckor. Och om de fyra veckorna finns det tusen historier att berätta, men för att det ska vara spännande så slutar jag här. Med den allra första bilden som nygift.

 

13987284 1261789763854960 899309234 o 1

 

52 reaktioner på ”Om hur tanken på ett överraskningsbröllop uppstod.

  1. Lottan

    Nää vad härligt!! Har faktiskt en liknande bröllopshistoria själv så det här ska bli så spännande. Så pepp på att läsa exakt allt!! 🙂

  2. Roosa

    Oj vad jag vet den där känslan. ?
    Vi gjorde samma i december ifjol. Det blev perfekt, bara hemma hos, ingen visste något, ingen var uppklädd å piffad å fixad dvs precis rätt för oss. Vi skulle "bara fira jul" iom att jag jobbade både jul å nyår.
    Dock blev vi nästan avslöjade då vi var å planerade ringarna iom att det dök upp en snattare i guldamedsaffären så patrullen blev kallad på plats. Men vi smet innan dom kom. ?

  3. Härligt, grattis!! Vi gifte oss också i smyg (eller familjen visste det, så kanske inte helt i smyg) och hade bröllopsfest ett par år senare! Rätt skönt att göra det den vägen, tar bort lite av pressen och stressen på själva festen. Man har redan liksom gjort halva grejen 😉 Och det var såå roligt att blogga om det i efterhand, man får uppleva kvällen på nytt! Ser fram emot att läsa mera!!

  4. Så himla härligt! Vet inte om jag skrivit grattis någonstans redan kanske, men för att vara på säkra sidan måste jag skriva igen. VARMT GRATTIS!

  5. Ah!!! ❤ ❤ Voi vitsi ku härligt ❤ Börjar nästan lipa här….Jani sitter framför mig här o tittar konstigt på mig ….Va e de? Nooh läser Linkku…han ba "asso" 😀

  6. sofia

    En sommar för fyra år sen ringde min mans bror från Gällivare där han bor och sa "jag kommer hem om två veckor". En stund senare ringde min barnmorskestuderande syster från Åland å sa "tänkte komma hem om två veckor på en minisemester över helgen". Och vi ba "jamen om alla är samlade om två veckor, kanske vi tar och gifter oss då?". Jag ringde prästen och fråga om man kan gifta sig om två veckor, hinner vi med dendär prövningen då (tillade också att vi har två barn redan, jag vet ju att prästen försökt få oss gifta båda gångerna vi döpte barnen, och tänkte att det kanske skyndar på processen), och prästen svararde "jo visst är det fullt genomförbart". Så vi gifte oss, två veckor efter att första tanken slo oss. Kan ju dock tillägga att vi hållt ihop sen högis och snart firar 17 år tillsammans. Så inte var det så att vi tvekade och funderade på om vi gör något dumt. Sen hade vi fest på makens mommos villa och lekte färg och land till två på natten. Så kan man också genomföra ett bröllop!

  7. Sanna

    Stort grattis till er! Vi gifte oss samma dag som er och bestämde oss också knappa 6 veckor före att slå till med vigsel i samband med dotterns dop. Kändes som att kraven var mycket lägre då, så det passade oss. Vi hade också middagen på Replot, vilken vacker kväll det blev efter den dagens busväder!

  8. Du är min idol! Hördu, när tänker du skriva en bok? Jag tror vilken story som helst som du skulle sätta dig in på, vore en hit! SÅ spännande att läsa om ert sjukt härliga påhitt! Själv är jag ingen så anti-fira att för mig får maistraten räcka. Kanske vi bara meddelar på FB en vacker dag. 😀 Oromantiskare par får man ju leta efter.. Därför älskar jag detta!

  9. Lottan

    Nää vad härligt!! Har faktiskt en liknande bröllopshistoria själv så det här ska bli så spännande. Så pepp på att läsa exakt allt!! 🙂

  10. Roosa

    Oj vad jag vet den där känslan. ?
    Vi gjorde samma i december ifjol. Det blev perfekt, bara hemma hos, ingen visste något, ingen var uppklädd å piffad å fixad dvs precis rätt för oss. Vi skulle "bara fira jul" iom att jag jobbade både jul å nyår.
    Dock blev vi nästan avslöjade då vi var å planerade ringarna iom att det dök upp en snattare i guldamedsaffären så patrullen blev kallad på plats. Men vi smet innan dom kom. ?

  11. Härligt, grattis!! Vi gifte oss också i smyg (eller familjen visste det, så kanske inte helt i smyg) och hade bröllopsfest ett par år senare! Rätt skönt att göra det den vägen, tar bort lite av pressen och stressen på själva festen. Man har redan liksom gjort halva grejen 😉 Och det var såå roligt att blogga om det i efterhand, man får uppleva kvällen på nytt! Ser fram emot att läsa mera!!

  12. Så himla härligt! Vet inte om jag skrivit grattis någonstans redan kanske, men för att vara på säkra sidan måste jag skriva igen. VARMT GRATTIS!

  13. Ah!!! ❤ ❤ Voi vitsi ku härligt ❤ Börjar nästan lipa här….Jani sitter framför mig här o tittar konstigt på mig ….Va e de? Nooh läser Linkku…han ba "asso" 😀

  14. sofia

    En sommar för fyra år sen ringde min mans bror från Gällivare där han bor och sa "jag kommer hem om två veckor". En stund senare ringde min barnmorskestuderande syster från Åland å sa "tänkte komma hem om två veckor på en minisemester över helgen". Och vi ba "jamen om alla är samlade om två veckor, kanske vi tar och gifter oss då?". Jag ringde prästen och fråga om man kan gifta sig om två veckor, hinner vi med dendär prövningen då (tillade också att vi har två barn redan, jag vet ju att prästen försökt få oss gifta båda gångerna vi döpte barnen, och tänkte att det kanske skyndar på processen), och prästen svararde "jo visst är det fullt genomförbart". Så vi gifte oss, två veckor efter att första tanken slo oss. Kan ju dock tillägga att vi hållt ihop sen högis och snart firar 17 år tillsammans. Så inte var det så att vi tvekade och funderade på om vi gör något dumt. Sen hade vi fest på makens mommos villa och lekte färg och land till två på natten. Så kan man också genomföra ett bröllop!

  15. Sanna

    Stort grattis till er! Vi gifte oss samma dag som er och bestämde oss också knappa 6 veckor före att slå till med vigsel i samband med dotterns dop. Kändes som att kraven var mycket lägre då, så det passade oss. Vi hade också middagen på Replot, vilken vacker kväll det blev efter den dagens busväder!

  16. Du är min idol! Hördu, när tänker du skriva en bok? Jag tror vilken story som helst som du skulle sätta dig in på, vore en hit! SÅ spännande att läsa om ert sjukt härliga påhitt! Själv är jag ingen så anti-fira att för mig får maistraten räcka. Kanske vi bara meddelar på FB en vacker dag. 😀 Oromantiskare par får man ju leta efter.. Därför älskar jag detta!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.