Hur man uppfinner en bröllopsceremoni, del 1.

Ja, någon gång ska jag visa lite bilder från bröllopet också. Men eftersom text är mera min juttu ska jag prata av mig först. Siktar på att vara klar cirka till jul.

Jag skrattar jättemycket när jag inser att min blogg nu har transformerats till en bröllopsblogg, jag som alltid haft så svårt för romantik och traditionella bröllopsfester. Kanske är det just därför jag tillåter mig att gå all in på bröllop. Kanske har jag medsystrar där ute, som känner att den klassiska vägen inte riktigt funkar (obs. inget fel på den klassiska vägen, obs obs).

Jag är ingen hopplös romantiker. Jag hör inte till kyrkan. Och hur mycket jag än vill, så tycker jag inte om traditioner. Och jag tycker att allt blir så mycket bättre om man får skratta samtidigt. Kan du se mig skrida vördnadsfullt fram till altaret, iklädd långklänning och blonda lockar, i armkrok med min far? Näe. Det går liksom bara inte. Om man gifter sig i smyg får man bestämma exakt hur man vill ha det.

Att man dessutom har draghjälp från en annan fest (i det här fallet min trettioårsfest) gör det hela ännu lättare. Hela veckan innan kom en massa vänner och familj och hjälpte oss med festlasset. Putte kom med tält, Ronnie och Malin kom med scen, Anna lånade lampor, Macke kom med PA, mamma kom med mat, svärisarna kom med grilltunnor, pappa kom med ovärderlig hjälp i alla tänkbara skeden. Alla byggde och donade som myror, utan att veta att de byggde ett bröllop. Ja, det är så gulligt, när man tänker på det. 

Själv tänkte jag mest på hur vi skulle få till ceremonin. Det dåliga med att få bestämma allt själv, är att man måste hitta på allt själv. Här får man ingen draghjälp av återanvända, obligatoriska repliker. 

Här fanns många svåra frågor: Hur ska vi börja allt? Vem ska avslöja att det är fråga om ett bröllop? Hur ska jag få alla mina bestwomen och Samis bestmen från publiken utan att väcka misstänksamhet? I vilket skede ska Elvis komma in? Vad ska han säga? Hur ska vi få till det utan att ha övat en endaste en gång?

Men som många gånger förr, så vet jag ganska exakt hur jag vill ha det. Bara jag sitter och tänker en stund. Och har jag inte haft svaret, så har någon annan i vår giftpakt haft det. Som det här med entrén och Elvis, till exempel.

”Ja nå, om jag ska komma in med den där dräkten, så ska det göras ordentligt”, sa Ronnie och föreslog kallt att han skulle fräsa in på gräsmattan på en fet Harley Davidson. Vi skrattade så vi höll på att storkna. Bara åt tanken. Mycket cornygare än så blir det knappast. Ronnie, i en två storlekar för liten silkesdräkt, på en HD. Nå, låt gå det. Allt som får det att kännas lite bättre för Replot-Elvis får man lov att verkställa. 

Planen var alltså denna: När festen har börjat håller jag ett välkomsttal där jag ljuger att jag ska uppträda med ett specialnummer som jag har övat in (målsättning: få publiken att tro att jag ska sjunga nåt superpinsamt, moahaha). Och till det numret behöver jag några utvalda stackare (= barn, brudtärnor och bestmän). Jag tar dem under armen och går ner till bastuns terass där jag avslöjar att detta är skarpt läge (”alright ladies, det här är inget födelsedagskalas, det här är ett bröllop – vill ni vara mina tärnor?”). De tackar förhoppningsvis ja, vi korkar en skumpa, jag byter klänning. Vi ställer oss på rad bakom häcken två och två efter varandra. Jag och Sami sist. Vi ger Elvis grönt ljus. Han gasar in. Öppnar bröllopet. Publiken jublar. Macke spelar gitarr. Och bröllopsföljet tågar in. Solen skiner.

Men för att ni ännu ska hållas i spänning slutar vi här. Den hisnande fortsättningen följer. Kommer hemligheten att avslöjas i förtid? Kommer solen att skina? Kommer den uttänkta brudtärnan Karin att bli försenad? Kommer någon (mommo?) att svimma? Kommer allt att klaffa? Kommer Linn Jungs arma nerver att hålla hela vägen in i mål?

Stay tuned.

Bröllopsbloggen fortsätter.

 

2016 08 09 11.31.46 1

 

Här har vi två av fem brudtärnor. Två tanter man tycker om. Mommo och syrran. 

32 reaktioner till “Hur man uppfinner en bröllopsceremoni, del 1.”

  1. Grattis! Såå spännande läsning! Va skoj att du börjat blogga igen! Hann bli orolig att min favoritblogg slutat. Vi har också smyggift oss i sommar efter sådär 15 år tillsammans så temat är ju extra intressant 😀

  2. Åh så roligt att läsa! Hade själv oxå ett överraskningsbröllop för 5 år sen, alla trodde det var en förlovningsfest fram tills att de stod redo för dragkamp och jag under tiden bytt om till brud o frågade en chockad pappa om han vill föra fram mig?, o framförallt planeringen inför bröllopet va så kul, ler ännu, att få fixa allt på 8 veckor utan att nån får veta! Minnena kommer leva med dig/er länge, så också skratten! Kul att återuppleva känslan genom att läsa din blogg! Härliga tider och stort grattis!

  3. Jag såg att någon nämnde sommarens bästa läsning och jag håller med! Så roligt att läsa om detta 😀

  4. Så underhållande läsning och så inspirerande. Jag är också en hopplöst bröllopsointresserad, som i 3 år gått och tänkt att jag borde gifta mig men då jag inte orkar med showen… (men ändå ju vill ha en rolig fest).

  5. Men jag blir ju aldeles pirrig. 😀 Härligt! Jag blev helt paff då jag fattade att DU gift dig! ❤ Ni! Vi firar femton år tillsammans i höst, men är först på funderingsstadiet i det här med giftemål, mest för det praktiska. Hör inte till kyrkan, gillar inte traditioner och kan inte bära vitt en halv timme innan plagget där förstört. 😉 Men ja, en ring vore ju fint. Och en MAN. Det andra har vi ju redan. Grattis till finaste er!

  6. Grattis! Såå spännande läsning! Va skoj att du börjat blogga igen! Hann bli orolig att min favoritblogg slutat. Vi har också smyggift oss i sommar efter sådär 15 år tillsammans så temat är ju extra intressant 😀

  7. Åh så roligt att läsa! Hade själv oxå ett överraskningsbröllop för 5 år sen, alla trodde det var en förlovningsfest fram tills att de stod redo för dragkamp och jag under tiden bytt om till brud o frågade en chockad pappa om han vill föra fram mig?, o framförallt planeringen inför bröllopet va så kul, ler ännu, att få fixa allt på 8 veckor utan att nån får veta! Minnena kommer leva med dig/er länge, så också skratten! Kul att återuppleva känslan genom att läsa din blogg! Härliga tider och stort grattis!

  8. Jag såg att någon nämnde sommarens bästa läsning och jag håller med! Så roligt att läsa om detta 😀

  9. Så underhållande läsning och så inspirerande. Jag är också en hopplöst bröllopsointresserad, som i 3 år gått och tänkt att jag borde gifta mig men då jag inte orkar med showen… (men ändå ju vill ha en rolig fest).

  10. Men jag blir ju aldeles pirrig. 😀 Härligt! Jag blev helt paff då jag fattade att DU gift dig! ❤ Ni! Vi firar femton år tillsammans i höst, men är först på funderingsstadiet i det här med giftemål, mest för det praktiska. Hör inte till kyrkan, gillar inte traditioner och kan inte bära vitt en halv timme innan plagget där förstört. 😉 Men ja, en ring vore ju fint. Och en MAN. Det andra har vi ju redan. Grattis till finaste er!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.