Mitt första terapisamtal innehöll många bra juttun och viktiga aha-upplevelser, men det var en liten detalj som fastnade lite extra. I något skede pratade vi i förbifarten om att få ”större kickar från mindre projekt”. Och det har jag bookmarkat i mitt huvu inför hösten. Mitt mål under hösten och vintern är att få större kickar ur mindre saker.
Så har det verkligen inte varit hittills.
En av mina största förbannelser här i livet är mina projektboosts som mitt i allt ba VÄLLER över mig. Jag älskar projekt. Tycker det är så roligt med snabba kickar. Måla om ett rum, anlägga en stor rabatt, bygga en hylla, tapetsera en vägg, starta upp något på jobbet, springa ett lopp, klippa av mig håret, sortera, flytta eller renovera ett kök. Förändra, byta ut, starta upp, förbättra, se resultat. Blondinbella skrev om liknande energi-rus (som hon kallade det) på insta för en tid sedan. Är verkligen ingen Blondinbella, men kan relatera till hennes känsla.
Å ena sidan är det härligt. Å ena sidan är det utmattande. Sånt som är roligt äter också energi (hur mycket experter än hävdar att det inte gör det). Att vara en projektdriven människa är så givande när man är mitt inne i det. Men efteråt är man oftast ganska trött, mätt och har träningsvärk såväl i armar som huvud. Sällan kommer den där SUPERKICKEN man föreställt sig.
Någon gång kanske jag kan bli en sådan som slänger mig huvudstupa och lustfyllt in i alla projekthål, men just nu är det inte läge för det. Den här hösten ska jag inte förändra ett piss. Jag ska inte möblera om i mitt liv överhuvudtaget. Jag ska inte möblera om i vardagsrummet heller (och under inga omständigheter byta inredning). Jag ska bara förvalta, förvalta, förvalta.
Jag ska inte skaffa mig nya hobbyer. Jag ska inte ta på mig något extrajobb som jag inte redan har. Jag ska inte träna (alls. någonting. inte ens lite. eller jo, om jag vill, så kan jag väl få någon gång). Jag ska inte ens ha superstädigt hemma. Jag ska öva på att bjuda hit folk när det ser ut som en svinstia. Jag ska öva på att vara mera lääsh i mina krav på ett bra liv. Jag ska helt enkelt gå ner en nivå. Bli en bättre och sämre version av mig själv (som förhoppningsvis blir lite piggare och gladare). Kanske är det så att kickarna kommer tillbaka sedan. Med lite mindre insats. Eller vad vet jag – behöver man ens kickar?
Att gå ner en division. Ha lite sunkigare hem. Äta mer. Göra mindre.
#goals
Forever Jung 
Shit vad nyttigt och smart det låter!!
Ja, utmaningen ligger väl i att faktiskt klara av att GENOMFÖRA det också. Så lätt att man halkar tillbaka i gamla mönster.
Låter som något jag borde prova! Är det vi kvinns som lider av detta över lag? Att alltid driva allt och städa oxh rensa,träna osv. Inte kollar jag väl efter damm hos nån annan??
Jag är nog inget städfreak alls. Jag är en genområddig människa. Måste bara förstå det. Men tror alltid att alla förväntar sig att jag ska ha ett supercleant hem. Och det har jag i princip aldrig så där en vanlig torsdag.
Känner igen mig så… Det där med att våga vara en sämre (läs:mindre framgångsrik, häftig, snygg, hipp) version av sig själv och sedan inse att den versionen är helt ok. Vilken befrielse! Men man glömmer ibland och så kör projekthetsen och prestationspressen igång igen. Då är det bara att ta ett djupt andetag, dra på joggingbyxorna och laesha lite mer. Lycka till med detta, mycket viktiga projekt!
Tack! Blir nog ingen lätt biff!
Gör vågen!
yes!
Låter som en superplan! Lycka till. Små steg, en förändring i taget bara! 🙂 kram.
Exakt så tänker jag mig.
Samtalsterapi är det bästa som finns! Jag har snart gått hos samma gulliga kvinna i ett år och har fått SÅ.OTROLIGT.MÅNGA.AHAUPPLEVELSER.
För övrigt är jag likadan. Får en kick och påbörjar ett projekt, men så tar energin slut och projektet lämnar halvfärdigt i flera evigheter. Men det gör inget. Exempelvis har vi haft en vägg halvfärdig säkert ett halvår. Barnen gillar, för det är enkelt att leka butik med ett väggskelett 😉
Jag har inga större problem med att slutföra (det gör jag så gott som alltid), men när jag väl är klar är jag nästan alltid besviken på att det ändå blev skit. Sällan är det riktigt skit, men i mina ögon kunde jag nog ändå ha gjort liiiite bättre.
Kloka ord inte lätt att hålla sig då man är en ide'människa som älskar omväxling o nyheter… Hur visste du att nu var det dags att ta paus o gå till läkaren att inte som vanligt ta semester o så loggar man ner ett tag och fixar det? Vad fick du för symptom o beteende som fick dig att fatta att nu är de too much?
Får man fråga vart du går? Jag skulle också behöva någon att prata med, men känns så jobbigt att veta vart man ska vända sig…
Känner samma, att det är svårt att veta vart man skall vända sig, finns ju så många alternativ och man vill ju hamna hos någon som är bra! Kan någon rekommendera vart / till vem man kan vända sig i Helsingfors?
Jag kan i alla fall rekommendera diakonissan Cecilia Forsén som jobbar på Matteusförsamlingen i Östra centrum. Det är ju förstås olika från person till person vem man trivs med men hon var i alla fall bra att prata med enligt mig. (Man behöver alltså inte vara medlem av församlingen eller något alls för att få tid hos henne!)
Här är hennes kontaktuppgifter : Cecilia Forsén
diakonissa, Matteus församling
(09) 2340 7327 / 050-380 3976
cecilia.forsen@evl.fi
Åbohusvägen 3, 00900 Helsingfors
För det första vill jag önska dig lycka och kraft i kampen mot väggen! Är själv nära att krascha. För det andra undrar jag om du, eller någon annan här, har fått några bra råd om hur man skall hantera utbrändhet framför barnen? Tycker det är svårt att veta när jag skall prioritera dem och när mig själv, och hur mycket jag skall låta dem veta om hur jag mår. De ser ju att jag vilar mycket mer än vanligt och inte orkar i samma takt som förut. Mina barn är 6, 8 och 10. Tycker också det är svårt att veta när man är så pass slut att man borde sjukskriva sig, så jag läser också gärna svar på de frågor Lek ställde. Varm kram!
Kontakta hvc!
Där finns skötare att prata med. Det finns tester att fylla i för att se hur utmattad man är etc
Lycka till!
Tack för peppen!
JA! Halleluja! Är helt inne på samma linje, mitt mål för hösten: ha så mycket tråkigt som möjligt. Tror liksom det gör underverk!
Det här inlägget är så svinbra, naket och mitt i prick! Fast man fysiskt sitter stilla känner man behovet av frammåt. Man vill mer, göra allt och känna den härliga fartvinden från allt runt i kring. Varför kan man bara inte fysiskt och psykiskt sitta stilla? Tänk att inte få kryp i benen och flow till allt möjligt utan istället bara vara och njuta av det man redan har. Ska bli intressant att följa detta under hösten! Lycka till i division 6!
Shit vad nyttigt och smart det låter!!
Ja, utmaningen ligger väl i att faktiskt klara av att GENOMFÖRA det också. Så lätt att man halkar tillbaka i gamla mönster.
Låter som något jag borde prova! Är det vi kvinns som lider av detta över lag? Att alltid driva allt och städa oxh rensa,träna osv. Inte kollar jag väl efter damm hos nån annan??
Jag är nog inget städfreak alls. Jag är en genområddig människa. Måste bara förstå det. Men tror alltid att alla förväntar sig att jag ska ha ett supercleant hem. Och det har jag i princip aldrig så där en vanlig torsdag.
Känner igen mig så… Det där med att våga vara en sämre (läs:mindre framgångsrik, häftig, snygg, hipp) version av sig själv och sedan inse att den versionen är helt ok. Vilken befrielse! Men man glömmer ibland och så kör projekthetsen och prestationspressen igång igen. Då är det bara att ta ett djupt andetag, dra på joggingbyxorna och laesha lite mer. Lycka till med detta, mycket viktiga projekt!
Tack! Blir nog ingen lätt biff!
Gör vågen!
yes!
Låter som en superplan! Lycka till. Små steg, en förändring i taget bara! 🙂 kram.
Exakt så tänker jag mig.
Samtalsterapi är det bästa som finns! Jag har snart gått hos samma gulliga kvinna i ett år och har fått SÅ.OTROLIGT.MÅNGA.AHAUPPLEVELSER.
För övrigt är jag likadan. Får en kick och påbörjar ett projekt, men så tar energin slut och projektet lämnar halvfärdigt i flera evigheter. Men det gör inget. Exempelvis har vi haft en vägg halvfärdig säkert ett halvår. Barnen gillar, för det är enkelt att leka butik med ett väggskelett 😉
Jag har inga större problem med att slutföra (det gör jag så gott som alltid), men när jag väl är klar är jag nästan alltid besviken på att det ändå blev skit. Sällan är det riktigt skit, men i mina ögon kunde jag nog ändå ha gjort liiiite bättre.
Kloka ord inte lätt att hålla sig då man är en ide'människa som älskar omväxling o nyheter… Hur visste du att nu var det dags att ta paus o gå till läkaren att inte som vanligt ta semester o så loggar man ner ett tag och fixar det? Vad fick du för symptom o beteende som fick dig att fatta att nu är de too much?
Får man fråga vart du går? Jag skulle också behöva någon att prata med, men känns så jobbigt att veta vart man ska vända sig…
Känner samma, att det är svårt att veta vart man skall vända sig, finns ju så många alternativ och man vill ju hamna hos någon som är bra! Kan någon rekommendera vart / till vem man kan vända sig i Helsingfors?
Jag kan i alla fall rekommendera diakonissan Cecilia Forsén som jobbar på Matteusförsamlingen i Östra centrum. Det är ju förstås olika från person till person vem man trivs med men hon var i alla fall bra att prata med enligt mig. (Man behöver alltså inte vara medlem av församlingen eller något alls för att få tid hos henne!)
Här är hennes kontaktuppgifter : Cecilia Forsén
diakonissa, Matteus församling
(09) 2340 7327 / 050-380 3976
cecilia.forsen@evl.fi
Åbohusvägen 3, 00900 Helsingfors
För det första vill jag önska dig lycka och kraft i kampen mot väggen! Är själv nära att krascha. För det andra undrar jag om du, eller någon annan här, har fått några bra råd om hur man skall hantera utbrändhet framför barnen? Tycker det är svårt att veta när jag skall prioritera dem och när mig själv, och hur mycket jag skall låta dem veta om hur jag mår. De ser ju att jag vilar mycket mer än vanligt och inte orkar i samma takt som förut. Mina barn är 6, 8 och 10. Tycker också det är svårt att veta när man är så pass slut att man borde sjukskriva sig, så jag läser också gärna svar på de frågor Lek ställde. Varm kram!
Kontakta hvc!
Där finns skötare att prata med. Det finns tester att fylla i för att se hur utmattad man är etc
Lycka till!
Tack för peppen!
JA! Halleluja! Är helt inne på samma linje, mitt mål för hösten: ha så mycket tråkigt som möjligt. Tror liksom det gör underverk!
Det här inlägget är så svinbra, naket och mitt i prick! Fast man fysiskt sitter stilla känner man behovet av frammåt. Man vill mer, göra allt och känna den härliga fartvinden från allt runt i kring. Varför kan man bara inte fysiskt och psykiskt sitta stilla? Tänk att inte få kryp i benen och flow till allt möjligt utan istället bara vara och njuta av det man redan har. Ska bli intressant att följa detta under hösten! Lycka till i division 6!