Charlotta, Pernilla, Julia, Malin, Sandra och alla möjliga kommenterade under mitt inlägg om bloggalan. Om det här med att känna sig gammal i vissa sammanhang. Och yngre i andra. Charlotta skrev att hon har bloggat i över tio år och är dessutom fem år äldre än mig och känner sig ändå inte det minsta gammal.
Hur gammal man känner sig ligger ju ofta i relation till folk man umgås med. Och hur gammal man känner sig i bloggvärlden har ju att göra med i vilken del av bloggvärlden man befinner sig i. Och eftersom jag delvis jobbar med den finlandssvenska bloggvärlden så försöker jag i alla fall ha lite koll på det som skrivs och vilka skribenter som är lästa och omtyckta.
Det är kanske just här som det märks väldigt tydligt att jag har hängt i det här hörnet av internet rätt så länge (jag har varit med på den tiden när det var helt amazing att vi fick möjlighet att ladda upp bilder i våra blogginlägg). Jag har varit med i så många bloggdebatter (också i andra, tredje, fjärde, femte, sjätte ronden samma ämne diskuterades). Det finns ingenting som får mig att känna mig så gammal som när man ser att samma bloggämnen från 2008 återkommer.
När man har slängt in sin åsikt i elden fem gånger orkar man inte riktigt en sjätte.
Utan jag tänker: Näe, det finns unga, fräscha förmågor som kan dra det här. De klarar sig alldeles utmärkt utan att den här gamla (skabbiga) räven kommer in och bombar debatten med sin gamla, jävla åsikt.
Alla de här kvinnorna, med stor iver och stort objektiv, de ska få stå på de här scenerna och glittra. I bloggsammanhang är jag lastgammal. Eller jag känner mig som en uråldring. Kan det till och med ha varit så att jag livebloggade från finska vinterkriget?
En sak är dock säker – uråldringar behövs också. Är säker på att vi som befunnit oss i gemet länge har något att komma med. Och att det finns folk som känner igen sig i det veteranerna skriver. Jag känner i alla fall att jag inte kommer att vara klar med den här bloggen på minst tusen år (så lätt slipper ni mig inte). Även om det tidvis känns som om jag kunde vara farmor åt många av de här nya stjärnskotten.
Känner ibland så stor lust att bjuda hem dem. Servera hederlig torrkaka. Berätta om den gamla goda tiden på world wide webb. Ge dem föråldrade, goda råd som slutade gälla ungefär samtidigt som Papper gick i graven. Oavsiktligt säkert så där osympatiskt gubbigt, förmyndaraktigt.
Jag tycker att jag fortsättningsvis (i alla fall stundvis) är riktigt bra på att blogga. Men jag bloggar inte riktigt som folk gör nu för tiden (alla unga har så himla snygga bilder).
Men hey, någon måste ju föra den långradiga monologen.
Och det är just exakt jag.
Se nu på det här.
Forever Jung 
Jag förstår din mening lite men jag tror ändå inte du hör till kategorin som ger upp och slutar debattera. För det vore katastrof. De flesta förändringar kräver ju si så där 40 år av långrandig monolog – eller ibland lite mer stohej och skrik. Tänk – du får åka bil till din sommarstuga, Replot bron var säkert en het debatt i flera omgångar och sen gick det igenom. I framtiden hoppas jag verkligen att dina barn har lika lön för lika arbete. Monolog och cirkulerande debatt behövs! Däremot så kan ju intresset för VAD som debatteras kanske svalna enligt olika livssituationer och man FÅR ju faktiskt ändra sin åsikt från en runda till en annan.
Jag känner SÅ igen mig i det du skriver. Har bloggat i 9,5 år och jag tror som du säger att vi som var med på papper/peppar tiden och som varit på blodgala ner till Helsingfors och på kryssningar etc för åratal sedan känner att vi tillhör en äldre generations finlandsvenska bloggare. Åtminstone gör jag det. Vissa debatter tycker jag vi ändå ska delta i för ibland behövs det faktiskt lite grand old ladies som varit med åtta varv förut som har lite perspektiv också haha 😀 Sen har det med barnens ålder att göra också tror jag faktiskt. För säg den bloggare vars blogg inte får ett uppsving av att man är gravid och föder barn och har småbarnsliv att blogga? Vi som redan har skolbarn tillhör liksom en annan generation även där i bloggosfären för man skriver inte om sin tioåring som klarat sig första natten utan blöja 😉 😀 Jag som dessutom åldersmässigt hör till dom äldsta bloggarna känner mig dubbelt gammal, många bloggare är ju närmare i ålder till mina barn än till mig 😀
Läser mycket mycket hellre din blogg än dom yngre..
Din blogg är inte ytlig.. den är bra.. skitbra.. skrattat nästan ihjäl mej om dina inlägg från bröllopet 🙂
Helt fantastiskt.
Jag har blivit en riktig bloggnostalgiker, bloggar cirka 2006-2011 är ❤ ❤ för då kändes det som att allt var möjligt. Jag bloggar inte så aktivt mera. Vissa saker tycker jag att jag skrivit om så många gånger att det räcker, jag menar att kommentera modeveckorna var kul några år i rad. Och nu när jag är heltid på Yle Huvudstadsregionen så tar jobbet nästan all energi. Men ändå vill jag ha bloggen kvar, den har varit så viktig för mig!
Vi som läst bloggar lika länge som du skrivit, vill nog gärna ha kvar våra gamla rävar…
Jag har bloggat sen 06 och känner mig ännu ung i bloggvärlden. Har ju aldrig blivit så stor bloggare, utom på x3ms db-tid. Känner att jag ju har så mycket att GE i bloggvärlden ännu! Du får hitta på nya ämnen bara ??
Jag läser mycket mycket hellre din blogg än de yngres!! Du skriver så sjuttons bra så du behöver inte så många flashiga bilder.
Håller absolut med dig om att uråldringar också behövs! 🙂
Jag förstår din mening lite men jag tror ändå inte du hör till kategorin som ger upp och slutar debattera. För det vore katastrof. De flesta förändringar kräver ju si så där 40 år av långrandig monolog – eller ibland lite mer stohej och skrik. Tänk – du får åka bil till din sommarstuga, Replot bron var säkert en het debatt i flera omgångar och sen gick det igenom. I framtiden hoppas jag verkligen att dina barn har lika lön för lika arbete. Monolog och cirkulerande debatt behövs! Däremot så kan ju intresset för VAD som debatteras kanske svalna enligt olika livssituationer och man FÅR ju faktiskt ändra sin åsikt från en runda till en annan.
Jag känner SÅ igen mig i det du skriver. Har bloggat i 9,5 år och jag tror som du säger att vi som var med på papper/peppar tiden och som varit på blodgala ner till Helsingfors och på kryssningar etc för åratal sedan känner att vi tillhör en äldre generations finlandsvenska bloggare. Åtminstone gör jag det. Vissa debatter tycker jag vi ändå ska delta i för ibland behövs det faktiskt lite grand old ladies som varit med åtta varv förut som har lite perspektiv också haha 😀 Sen har det med barnens ålder att göra också tror jag faktiskt. För säg den bloggare vars blogg inte får ett uppsving av att man är gravid och föder barn och har småbarnsliv att blogga? Vi som redan har skolbarn tillhör liksom en annan generation även där i bloggosfären för man skriver inte om sin tioåring som klarat sig första natten utan blöja 😉 😀 Jag som dessutom åldersmässigt hör till dom äldsta bloggarna känner mig dubbelt gammal, många bloggare är ju närmare i ålder till mina barn än till mig 😀
Läser mycket mycket hellre din blogg än dom yngre..
Din blogg är inte ytlig.. den är bra.. skitbra.. skrattat nästan ihjäl mej om dina inlägg från bröllopet 🙂
Helt fantastiskt.
Jag har blivit en riktig bloggnostalgiker, bloggar cirka 2006-2011 är ❤ ❤ för då kändes det som att allt var möjligt. Jag bloggar inte så aktivt mera. Vissa saker tycker jag att jag skrivit om så många gånger att det räcker, jag menar att kommentera modeveckorna var kul några år i rad. Och nu när jag är heltid på Yle Huvudstadsregionen så tar jobbet nästan all energi. Men ändå vill jag ha bloggen kvar, den har varit så viktig för mig!
Vi som läst bloggar lika länge som du skrivit, vill nog gärna ha kvar våra gamla rävar…
Jag har bloggat sen 06 och känner mig ännu ung i bloggvärlden. Har ju aldrig blivit så stor bloggare, utom på x3ms db-tid. Känner att jag ju har så mycket att GE i bloggvärlden ännu! Du får hitta på nya ämnen bara ??
Jag läser mycket mycket hellre din blogg än de yngres!! Du skriver så sjuttons bra så du behöver inte så många flashiga bilder.
Håller absolut med dig om att uråldringar också behövs! 🙂