När jag målade muren.

När vi köpte sommarstuga älskade jag känslan av att ha ett livsprojekt. Här skulle vi sakta men säkert bygga det sommarparadis vi så länge hade drömt om. Med små, små steg i taget. Nu vet jag inte varför jag skriver i imperfekt, för jag älskar fortsättningsvis känslan.

Tycker det är så skönt att vi inte måste skynda. Allt funkar som det redan är, men varje sommar sker små förändringar i rätt riktning. Och även om vi inte förändrar något, så är Soltorpet ett paradis ändå. 

Den här sommaren hände väldigt lite. Jag var trött och låg hellre på stranden i solstolen. Så kan man också göra (jag har ju hela livet på mig). 

Men en sak gjorde jag. Och resultatet kan ni se här under. Jag målade tegelmuren vid spisen vit. Den var både sotig och smutsig – och hur mycket jag än älskar tegelväggar, så såg det så oroligt ut i kombination med trävägg. Ville helt enkelt ha ett lite renare intryck. Jag är inget fan av att måla sönder allting vittvitt. Men nu såg jag inga andra alternativ. Den var så himla nasty.

Ni får ursäkta mina korniga mobilbilder, men vid tidpunkt för målning (i början av juli?) hade jag en bloggpaus och kunde inte föreställa mig att detta skulle nå allmänheten. Men nu tycker jag ni kan få ta del av detta ändå. För det finns ingenting jag älskar så mycket som den här kaminen. Min inre pyroman slår mysvolter varje morgon när jag får slå eld i spisen. Speciellt nu på hösten. Det här är hemmets viktigaste punkt.

Klart ni ska få se när jag piffade till den.

 

mala tegelvagg1

 

Här har vi alltså utgångsläget. En riktigt smutsig mur, en burk Coloria Exo och ett stycke publik. Och så två stackars Vasabladet-tidningar som jag varsamt slaktade och spred ut. Det var det enda jag hade hemma i pappersväg och jag klottade alldeles orthört med färgen. Puh.

 

mala tegelvagg2

 

Och så kom jag halvvägs. Här hade jag supertrötta armar och ville skita i allt. Men nu gick det ju inte riktigt längre. Längst upp fick jag måla flera varv för soten kom igenom. Men efter tre varv var det okej. 

 

14124143 1280074472026489 280472344 o

 

Här började det återigen höras fågelsång i öronen. Mållinjen och tejpborttagningen hägrade i horisonten. Någon gång i mitt liv ska jag måla klinkersgolvet också. Nu är det beigefärgat med bruna fogar (hmm). Kanske samtidigt sedan när jag har köpt en vinkelpensel så jag kan måla området bakom spisen (haha, ja, jag fuskade med gott samvete när jag inte kunde nå dit, lovar att det förblir så i all evighet). 

 

14152010 1280050435362226 2113065957 o

 

Och så levde vi lyckliga i alla våra dar. Visst blev det lite renare så?

4 reaktioner på ”När jag målade muren.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.