I och med att jag har varit lite seg i huvudet under sensommaren och hösten (psykiskt förkyld-ish) har jag tänkt mycket på det här med att må bra. Har till lust och leda analyserat vad välmående egentligen betyder.
Försökte faktiskt läsa en självhjälpsbok under semestern. Fick omedelbara kväljningar.
Vi lever i en kultur som verkligen är BESATT av att måååå braaaa. Det har knappast undgått någon. En jakten på lyckan-värld kan man kanske säga. Är så himla trött på allt positivt trams om livet och lyckan. Tänker ofta på att det säkert delvis är därför som vi människor mår så konstigt.
Slängde självhjälpsboken åt fanders.
Läste häromdagen ett kort resonemang i en annan bok, om just det här. Att världen vi lever i ständigt matar oss med tron om att vi behöver bli lite lyckligare. Ersätt de negativa känslorna med positiva! Tro på tankens kraft! Tänk dig till ett bättre liv! Rensa ut det dina dåliga vibes! Ta makten över dina känslor! You can do it!
Tidvis har jag faktiskt trott att det är möjligt.
För det låter ju rimligt – i alla de där peppböckerna.
Men när man ser på det med nyktra ögon är det ju alldeles befängt. Att sjasa ut allt negativt ur ett liv går ju bara inte. Det är ju lite som med barn och äktenskap och roliga jobbprojekt. Det som på riktigt betyder något och allt det vi värderar högt är ju också förknippat med många andra sorters känslor – inte enbart positiva. Barn är superjobbiga. Goda relationer kommer inte gratis. Och även om det är härligt att genomföra vissa projekt på jobbet är det ju också supertufft, stressigt och krävande.
Att något är asjobbigt mellan varven är ju lite en del av poängen.
Varför är det ingen som postar quotes på Pinterest i stil med: ”Ett lyckligt liv är så gott som omöjligt att uppnå om man inte är villig att acceptera att det förekommer jättemånga otrevliga fiilisar mellan varven”.
Det har ju nästan blivit så brutalt att man går omkring och misstänker att det är något fel på en när man inte är happyhappy jämt. Och i synnerhet om man inte lyckas brotta ner de där elaka rösterna i ens huvud (”prkl, tänk positivt, agghr!”).
Jag vet inte med er, men jag har i alla fall inte alls någon makt över mina känslor. Jag kan inte tänka positivt – och bli positiv (Lord knows I have tried). Om det ändå vore så lätt! Ju mer jag försöker mota mina negativa känslor med positiva, desto mer irriterad – och olycklig – blir jag.
Tänk dig till ett bättre liv, pah.
Därför jobbar jag nu hårt med att omfamna skiten i mitt liv. Inte jaga iväg den. Kom, ångest, kom. Kom alla mina negativa vibes! Mina inre demoner och svaga sidor! Välkomna att bo i mig! Jag ska lära mig leva med er! Här ska vi bo tillsammans. Jag tror det är enda vägen. Acceptera att spektrat brett.
Tror inte ett dugg på att ta makten över känslor, lyckan och livet.
Faktiskt.
Tror du?
Forever Jung 
Håller helt med. Eller, för att precisera: gnället och jomandet går att mota bort. Liksom negativt snickesnack går att lägga av med. Men de stora och grundläggande känslorna – dem kan man inte styra. Det blir bara mera ångest om en trycker undan ångesten.
Ja precis, handlingar går att styra. Känslor, not so much,
Tack, du kloka kvinna!Fast det är urjobbigt att vara nere och känslig och trött, så behövs det. Tänk hur härligt det är sen när "det vänder" och man kommer på att man inte har det så usligt ändå 🙂
Det är en härlig känsla.
Jag tror jag har makten hur jag reagerar på mina känslor. Men såklart det finns skit omkring en också, och det måste man acceptera eller göra något åt om det är möjligt.
Nu med husbygget har man fått lära sig mycket om sig själv och andra, och en tid i somras var jag riktigt ledsen och arg, tills jag idag kan se att det fanns en mening med det. He int hu man har e, he hu man tar e. 🙂
Ja, precis som jag sa där ovan. Ens handlingar går säkert att styra, hur man reagerar på sig själv och skiten. Men känslorna, topparna och dalarna – de måste få komma och gå.
Oja! Låter man dem komma och gå också blir det lättare att acceptera dem och sig själv. 🙂 Ha en underbar dag Linn!
Jamen så här är det! Helt klart min livsfilosofi. Synd bara att det är så "omodernt" att tänka såhär. Eller kanske det blir det nya så småningom? Jag har alltid sagt att jag är kroniskt pessimistisk, så blir jag inte besviken. Handlar lite om samma sak. Det behövs mer blogginlägg och "självhjälpsböcker" i detta ämne!
Är du aldrig ledsen vet du snart inte vad glädje är.. Har du inte motgångar förstår du heller inte vad framgång är.. tillåter du inte livet att vara lite tråkigt emellanåt uppskattar du heller inte det roliga..
Håller med! Även om det förstås är bra med positivitet också kan jag inte låta bli att tycka att t.ex. alla Pinterests HappyGoLucky-citat ganska snart börjar stå en upp i halsen. Kom att tänka på den här kursen som jag snubblade över på Facebook för bara någon dag sedan: http://www.sensus.se/kurser/negativt-tankande—battre-blir-det-inte-160615/
Kanske ni på Sevendays kan köpa in den som en föreläsning? 🙂 Jag skulle vara först i kö att få gå!
Påyogamattan där får du mingla med alla dina skitkänslor. Möta dem och överleva dem. Men det finns ju olika sätt. Många fixar det på andra sätt. Det viktiga är väl att våga vara där i dem, se dem.
Jamen precis, allt är inte enkelt och livet är orättvist, vi gör oss en otjänst om vi tror allt ska flyta på.och vad lär vi barnen om alla och allt hela tiden ska vara lyckligt och perfekt. Mamma kan också skrika och gråta och säga förlåt. Livet är fullt av liv helt enkelt
Jag tror absolut. Men även om man försöker se saker på den ljusa sidan så är det lite mörkt ibland. Men det betyder inte att det inte har någon betydelse hur man tänker eller förhåller sej till saker. Attityden har skillnad! Enligt tankeforskning så tänker vi ca. 65000 tankar varje dag, varav uppemot 95% är samma som dagen innan. Man kan kanske inte ändra på alla tankar i ett huj, men sakta men säkert kan man nog lära sej att styra sin tankar mot mer positivt håll. I synnerhet negativa saker som man inte kan göra något åt så tycker jag det är bra att lära sej att inte ägna tankar eller energi åt. Exempelvis vad andra tänker om en eller hur någon annan i sin närhet gör.
Tack för ett bra skrivet och värdefullt inlägg! Verkar som att min terapi går ut lite på samma tänk. Det finns inget som är perfekt, inget liv som inte kantas av olycka och kriser nångång ibland. Perspektiv och att se vad man de facto har omkring sig som betyder något. Livet behöver inte vara bra hela tiden men det kan vara f**king awsome ändå, trots alla brister och skavanker! (Övar mig på att se det så)
Precis det här har jag pratat om med min terapeut hela året! Att trycka undan "dåliga" känslor är definitivt inte bra i längden, för man kan inte tvinga bort känslor. De dyker upp och det enda man kan välja är hur man agerar på dem.
En stor aha-upplevelse som jag fått är att mina känslor och mina tankar inte är JAG. De kommer och går och det ska de få göra. Mitt jag finns där under de rätt så flyktiga tankarna.
Därmed inte sagt att man inte kan påverka negativa tankemönster. Men då handlar det uttyckligen om tankeMÖNSTER, inte känslor som är mer omedelbara och flyktiga.
Ju äldre man blir ju mer låter man saker passera… av erfarenhet vet man att det mesta är övergående…toppar och dalar. Då det varit bra för många dagar börjar man omedvetet vänta på att snart "brakar" de ihop igen och nån i familjen, omgivningen eller man själv får en svacka! De är livet. Men är man i grunden en positiv människa är de ju onekligen lättare att styra tankarna mot det positiva (som Stigzelius tipsar – vi kan styra våra tankar). Det är ju stor skillnad på att vara låg och fundera på livet och deppad "på riktigt". Dessutom är det ju skönt att få utlopp för sina känslor, som ett regn inombords, då känns det fräscht och lätt att andas en stund igen.
Har du träffat på Svend Brinkmann? Jag vet inte om han direkt omfamnar skiten men han menar att vi borde bli bättre på att våga stå kvar istället för att låta oss tvingas in i dagens förändringskultur. Man köper kanske inte allt han säger (precis som med mycket annat) men hans "anti självhjälpsbok" väcker åtminstone en hel del tankar. http://www.svd.se/vagra-vagra-forbattringshetsen
Älskar allt med det här inlägget!!
Jag är en sucker för självhjälpsböcker. Det trodde jag aldrig jag skulle säga för ett par år sedan men efter att ha dragits med massa skit ett bra tag insåg jag att jag behövde hjälp. Och jag tycker att självhjälpsböcker ofta inte är sådär "happy-go-lucky" utan tar upp det som du pratar om. Läser just nu Lyckofällan som beskriver just hur vi har så många negativa tankar som vi förgäves försöker kämpa emot vilket inte kommer göra oss lyckligare. Men de negativa tankarna och känslorna ska däremot inte behöva hindra oss från att leva ett meningsfullt liv (sen låter han en själv komma på vad meningen med ens liv är och det är ju skönt). Tycker den är bra!
Lyckofällan e så toppen. Min kbt-terapeut rekommenderade den. Helt super alla borde läsa den!
Med risk för att låta som en äckligt präktig besserwisser (när jag egentligen bara vill hjälpa), vill jag säga att jag tänker precis tvärtom! Jag tänker att hjärnan är så omformbar att det visst går att ta makten över sina egna känslor och tankemönster. Men det kräver att vi tränar vår hjärna och stärker självkänslan, självbilden, jobbar med stresshantering, motivation och attityder… med betoning på TRÄNAR. Precis som vi tränar fysiskt behöver vi också träna mentalt. Men är vi villiga att göra jobbet? Det sägs att det tar åtminstone två månader av träning för att man ska märka någon skillnad inom sig själv. Vi pratar ingen quick fix här alltså. Är man deprimerad eller har mycket ångest ska man givetvis söka hjälp hos en psykolog, men vill man jobba med att stärka sig själv och sin personliga utveckling finns det hur många verktyg som helst där ute. Genom hela livet tänker vi på vikten av att träna fysiskt, men vi lämnar ofta den mentala biten helt åt sitt öde…
För ett år sen jagade jag lyckan och tänkte precis som du att vi lever i en galen jaga lyckan-värld. Jag tänkte att ”om jag bara har råd att köpa det och det, reser dit och dit, umgås med den och den osv så blir jag en lyckligare människa”. Men nej, så är det ju inte. Ingen annan kan bestämma över mitt välmående och ingen resa i världen kan bestämma graden på min lyckoskala.
Välmående handlar väl om att må bra i sin vardag, var man än befinner sig och att acceptera och tillåta sig själv att ha alla de känslor som du skriver om. Jag tänker att med mental träning kanske dalarna blir mindre djupa eftersom man då har de verktyg man behöver för att stärka sig själv inifrån och ut…?
Kram på dig!
Du pratar mitt språk! Håller med.
Kristina Lugn har skrivit: "Livet är ett sorgearbete, har man inte förstått det blir man aldrig lycklig." Det svarta och det ljusa måste gå hand i hand genom livet, allt annat är omöjligt.
Åh vad jag älskar dig för detta inlägg! En av de största orsakerna till att jag mår bra idag jämför med för några år sen är att jag insett och omfamnat surpuppan i mig. Jag är inte speciellt positiv människa och det är HELT OKEJ!
Vi är nog inne på samma bana här! Håller för tillfället och läser en anti-självhjälpsbok som just tar fram hur destruktivt det här positivitets- och lyckotvånget har blivit.
Bra skrivet!! Jag har också tänkt, att vilket krav för oss människor att man jämnt ska bara vara så pigg,nöjd, glad o lycklig. Allt(jobb, familj, hemmet) ska vara i perfekt skick. Ytan ska se fin ut. Tänk va tungt att hålla fasaden uppe hela tiden….och vad händer med de som inte orkar?? Tror många mår dåligt också pga av såna höga krav utifrån. Kanske känner sig rent av usel o dålig som inte känner sig lycklig o glad hela tiden. Så visst är det bra att man får visa alla negativa känslor också, för livet är faktiskt inte alltid en dans på rosor. 😉
Men då undrar jag: VEM är det som säger att man jämnt ska vara så pigg, nöjd, glad och lycklig hela tiden? VEM? Jo, jag själv! Ingen annan. Ingen utomstående, inga sociala medier, ingen annan än jag själv ställer krav på mig. Alltså är det bara jag själv som kan förändra mitt tankesätt. Så funderar jag.
vilket fantastiskt inlägg!!
Behövde så höra detta!tack!
Helt rätt. Man får ta skiten mellan varven och så kan man få ut lite ur systemet. Tror inte alls på att undertrycka negativa känslor och tankar i längden. Förr eller senare kommer det att brista. Livet är en blandning av positivt och negativt. Riktig glädje kan man bara känna i vissa stunder. De som propagerar för enbart positva tankar pratar bull shit.
Bra skrivet om en svår sak. Jag har märkt att när man släpper den egna fasaden så har det en avväpnande effekt på omgivningen. Andra har också lättare att berätta om vilken sorts sten som skaver i deras sko. Jag har varit öppen med att jag älskar mina söner men att jag har svårt att bli vän med mammarollen (fastän jag övat i 4 år nu). Jag har på nåt sätt kapitulerat när det gäller föräldraskapet och insett att mitt tålamod inte räcker för att vara en sådan förälder som jag skulle vilja vara. Jag njuter inte av att någon är så beroende av mig som småbarn är och jag längtar efter mer egen tid. Men det är helt okej. Jag är den enda mamma mina grabbar kommer ha och min kärlek till dem är villkorslös fastän jag inte är den bästa av mammor. Länge kände jag mig ganska ensam med de här känslorna men ju mer jag pratar om dem desto oftare märker jag att vi är flera som brottas med det här. Kram!
Tyvärr tror jag bloggvärldens duktighetssyndrom är en stor bov i dramat att många (kvinnor) mår dåligt idag. Det skall saftas och syltas och pyntas och fejas. Middagsbjudningar med 7 rätters (allt naturligtvis fotat i alla de vinklar). Barnen skall ha 5 olika hobbyer man skall vara superengagerad i (fotobevis!), de andra dagarna skall man en supermorsa. Naturligtvis skall man vara top of the top på jobbet också. Sådär vid sidan om. Inte undra på att man kan börja må dåligt om man känner att man inte lever upp till den lycklighets- och duktighetsfasad som många målar upp.
Jag tror att vi behöver börja med att bygga upp vår egen självkänsla och självbild. Då skulle vi inte låta oss påverkas av "bloggvärldens duktighetssyndrom". Alla väljer själva vad de vill blogga och skriva om på nätet, sen är det upp till var och en av oss att välja hur vi påverkas av det någon annan har skrivit. Varför inte välja att sluta läsa sådant som vi mår dåligt av? Och aktivt ta ansvar för vårt eget mående. Där tror jag att vi måste börja.
Gud va ja flabba åt uttrycket psykiskt fökyldish…? Beskriver allt så bra på någå sätt. Å för övrigt har du rätt i de du skriver. ? Kämpa vidare!
Jag håller absolut med dig! Läs boken "Lyckofällan" och bekanta dig med Acceptance and Commitment Therapy (AST). Mycket av de tankar du lyfter fram påminner om idéerna i boken och terapin i stort. Mvh, en utmattad individ som har börjat läka sig själv genom acceptans över den egna situationen
Äh, inte AST, ACT så klart
Men det är ju precis det du gör!! Tar makten över känslorna och tankarna när du omfamnar skiten. Det är ju ditt aktiva beslut och du gör ju på riktigt tankeförändringar när du säger come on skit-liv istället för att fortsätta som förr.
Acceptansen är väl din lyckoväg om jag får uttrycka mig så töntigt 😛
Och det här med att ersätta alla negativa känslor med positiva, det tror inte jag heller är sunt (om det nu ens går). Allt är en del av livet, utan dalarna skulle man inte märka av topparna osv osv.
Men sen att vi nog kan förändra våra tankar och känslor, det är ju ett faktum. Till viss del.
Har ett inlägg på g om det här för det är ju så spännande och viktigt att prata om!
Kommentar Ja, det är superintressant hur mycket man faktiskt kan förändra hos sig själv och sina egna tankemönster. Ser fram emot ditt inlägg om det!
Sköööönt att läsa. Livet suger nog ibland. Fy faaan. Men så är det roligt ibland. Men inte jämt!
Så sant så! Jag har nått liknande tankar och tankemönster den senaste tiden som gjort att jag blivit så mycket mera bekväm med mina tankar, känslor, målsättningar och lycka! Kanske jag också lägger in ett litet inlägg om det för att ge min nyans och version av sättet att tänka 😀
Livet suger. Men det är fullt möjligt med positivt tänk, men det kräver träning, fullständig träning! Man får tänka på sig själv, bry om sig själv och satsa på sig själv. Av 50+ år vet jag att det är möjligt. Amen!
Håller helt med. Eller, för att precisera: gnället och jomandet går att mota bort. Liksom negativt snickesnack går att lägga av med. Men de stora och grundläggande känslorna – dem kan man inte styra. Det blir bara mera ångest om en trycker undan ångesten.
Ja precis, handlingar går att styra. Känslor, not so much,
Tack, du kloka kvinna!Fast det är urjobbigt att vara nere och känslig och trött, så behövs det. Tänk hur härligt det är sen när "det vänder" och man kommer på att man inte har det så usligt ändå 🙂
Det är en härlig känsla.
Jag tror jag har makten hur jag reagerar på mina känslor. Men såklart det finns skit omkring en också, och det måste man acceptera eller göra något åt om det är möjligt.
Nu med husbygget har man fått lära sig mycket om sig själv och andra, och en tid i somras var jag riktigt ledsen och arg, tills jag idag kan se att det fanns en mening med det. He int hu man har e, he hu man tar e. 🙂
Ja, precis som jag sa där ovan. Ens handlingar går säkert att styra, hur man reagerar på sig själv och skiten. Men känslorna, topparna och dalarna – de måste få komma och gå.
Oja! Låter man dem komma och gå också blir det lättare att acceptera dem och sig själv. 🙂 Ha en underbar dag Linn!
Jamen så här är det! Helt klart min livsfilosofi. Synd bara att det är så "omodernt" att tänka såhär. Eller kanske det blir det nya så småningom? Jag har alltid sagt att jag är kroniskt pessimistisk, så blir jag inte besviken. Handlar lite om samma sak. Det behövs mer blogginlägg och "självhjälpsböcker" i detta ämne!
Är du aldrig ledsen vet du snart inte vad glädje är.. Har du inte motgångar förstår du heller inte vad framgång är.. tillåter du inte livet att vara lite tråkigt emellanåt uppskattar du heller inte det roliga..
Håller med! Även om det förstås är bra med positivitet också kan jag inte låta bli att tycka att t.ex. alla Pinterests HappyGoLucky-citat ganska snart börjar stå en upp i halsen. Kom att tänka på den här kursen som jag snubblade över på Facebook för bara någon dag sedan: http://www.sensus.se/kurser/negativt-tankande—battre-blir-det-inte-160615/
Kanske ni på Sevendays kan köpa in den som en föreläsning? 🙂 Jag skulle vara först i kö att få gå!
Påyogamattan där får du mingla med alla dina skitkänslor. Möta dem och överleva dem. Men det finns ju olika sätt. Många fixar det på andra sätt. Det viktiga är väl att våga vara där i dem, se dem.
Jamen precis, allt är inte enkelt och livet är orättvist, vi gör oss en otjänst om vi tror allt ska flyta på.och vad lär vi barnen om alla och allt hela tiden ska vara lyckligt och perfekt. Mamma kan också skrika och gråta och säga förlåt. Livet är fullt av liv helt enkelt
Jag tror absolut. Men även om man försöker se saker på den ljusa sidan så är det lite mörkt ibland. Men det betyder inte att det inte har någon betydelse hur man tänker eller förhåller sej till saker. Attityden har skillnad! Enligt tankeforskning så tänker vi ca. 65000 tankar varje dag, varav uppemot 95% är samma som dagen innan. Man kan kanske inte ändra på alla tankar i ett huj, men sakta men säkert kan man nog lära sej att styra sin tankar mot mer positivt håll. I synnerhet negativa saker som man inte kan göra något åt så tycker jag det är bra att lära sej att inte ägna tankar eller energi åt. Exempelvis vad andra tänker om en eller hur någon annan i sin närhet gör.
Tack för ett bra skrivet och värdefullt inlägg! Verkar som att min terapi går ut lite på samma tänk. Det finns inget som är perfekt, inget liv som inte kantas av olycka och kriser nångång ibland. Perspektiv och att se vad man de facto har omkring sig som betyder något. Livet behöver inte vara bra hela tiden men det kan vara f**king awsome ändå, trots alla brister och skavanker! (Övar mig på att se det så)
Precis det här har jag pratat om med min terapeut hela året! Att trycka undan "dåliga" känslor är definitivt inte bra i längden, för man kan inte tvinga bort känslor. De dyker upp och det enda man kan välja är hur man agerar på dem.
En stor aha-upplevelse som jag fått är att mina känslor och mina tankar inte är JAG. De kommer och går och det ska de få göra. Mitt jag finns där under de rätt så flyktiga tankarna.
Därmed inte sagt att man inte kan påverka negativa tankemönster. Men då handlar det uttyckligen om tankeMÖNSTER, inte känslor som är mer omedelbara och flyktiga.
Ju äldre man blir ju mer låter man saker passera… av erfarenhet vet man att det mesta är övergående…toppar och dalar. Då det varit bra för många dagar börjar man omedvetet vänta på att snart "brakar" de ihop igen och nån i familjen, omgivningen eller man själv får en svacka! De är livet. Men är man i grunden en positiv människa är de ju onekligen lättare att styra tankarna mot det positiva (som Stigzelius tipsar – vi kan styra våra tankar). Det är ju stor skillnad på att vara låg och fundera på livet och deppad "på riktigt". Dessutom är det ju skönt att få utlopp för sina känslor, som ett regn inombords, då känns det fräscht och lätt att andas en stund igen.
Har du träffat på Svend Brinkmann? Jag vet inte om han direkt omfamnar skiten men han menar att vi borde bli bättre på att våga stå kvar istället för att låta oss tvingas in i dagens förändringskultur. Man köper kanske inte allt han säger (precis som med mycket annat) men hans "anti självhjälpsbok" väcker åtminstone en hel del tankar. http://www.svd.se/vagra-vagra-forbattringshetsen
Älskar allt med det här inlägget!!
Jag är en sucker för självhjälpsböcker. Det trodde jag aldrig jag skulle säga för ett par år sedan men efter att ha dragits med massa skit ett bra tag insåg jag att jag behövde hjälp. Och jag tycker att självhjälpsböcker ofta inte är sådär "happy-go-lucky" utan tar upp det som du pratar om. Läser just nu Lyckofällan som beskriver just hur vi har så många negativa tankar som vi förgäves försöker kämpa emot vilket inte kommer göra oss lyckligare. Men de negativa tankarna och känslorna ska däremot inte behöva hindra oss från att leva ett meningsfullt liv (sen låter han en själv komma på vad meningen med ens liv är och det är ju skönt). Tycker den är bra!
Lyckofällan e så toppen. Min kbt-terapeut rekommenderade den. Helt super alla borde läsa den!
Med risk för att låta som en äckligt präktig besserwisser (när jag egentligen bara vill hjälpa), vill jag säga att jag tänker precis tvärtom! Jag tänker att hjärnan är så omformbar att det visst går att ta makten över sina egna känslor och tankemönster. Men det kräver att vi tränar vår hjärna och stärker självkänslan, självbilden, jobbar med stresshantering, motivation och attityder… med betoning på TRÄNAR. Precis som vi tränar fysiskt behöver vi också träna mentalt. Men är vi villiga att göra jobbet? Det sägs att det tar åtminstone två månader av träning för att man ska märka någon skillnad inom sig själv. Vi pratar ingen quick fix här alltså. Är man deprimerad eller har mycket ångest ska man givetvis söka hjälp hos en psykolog, men vill man jobba med att stärka sig själv och sin personliga utveckling finns det hur många verktyg som helst där ute. Genom hela livet tänker vi på vikten av att träna fysiskt, men vi lämnar ofta den mentala biten helt åt sitt öde…
För ett år sen jagade jag lyckan och tänkte precis som du att vi lever i en galen jaga lyckan-värld. Jag tänkte att ”om jag bara har råd att köpa det och det, reser dit och dit, umgås med den och den osv så blir jag en lyckligare människa”. Men nej, så är det ju inte. Ingen annan kan bestämma över mitt välmående och ingen resa i världen kan bestämma graden på min lyckoskala.
Välmående handlar väl om att må bra i sin vardag, var man än befinner sig och att acceptera och tillåta sig själv att ha alla de känslor som du skriver om. Jag tänker att med mental träning kanske dalarna blir mindre djupa eftersom man då har de verktyg man behöver för att stärka sig själv inifrån och ut…?
Kram på dig!
Du pratar mitt språk! Håller med.
Kristina Lugn har skrivit: "Livet är ett sorgearbete, har man inte förstått det blir man aldrig lycklig." Det svarta och det ljusa måste gå hand i hand genom livet, allt annat är omöjligt.
Åh vad jag älskar dig för detta inlägg! En av de största orsakerna till att jag mår bra idag jämför med för några år sen är att jag insett och omfamnat surpuppan i mig. Jag är inte speciellt positiv människa och det är HELT OKEJ!
Vi är nog inne på samma bana här! Håller för tillfället och läser en anti-självhjälpsbok som just tar fram hur destruktivt det här positivitets- och lyckotvånget har blivit.
Bra skrivet!! Jag har också tänkt, att vilket krav för oss människor att man jämnt ska bara vara så pigg,nöjd, glad o lycklig. Allt(jobb, familj, hemmet) ska vara i perfekt skick. Ytan ska se fin ut. Tänk va tungt att hålla fasaden uppe hela tiden….och vad händer med de som inte orkar?? Tror många mår dåligt också pga av såna höga krav utifrån. Kanske känner sig rent av usel o dålig som inte känner sig lycklig o glad hela tiden. Så visst är det bra att man får visa alla negativa känslor också, för livet är faktiskt inte alltid en dans på rosor. 😉
Men då undrar jag: VEM är det som säger att man jämnt ska vara så pigg, nöjd, glad och lycklig hela tiden? VEM? Jo, jag själv! Ingen annan. Ingen utomstående, inga sociala medier, ingen annan än jag själv ställer krav på mig. Alltså är det bara jag själv som kan förändra mitt tankesätt. Så funderar jag.
vilket fantastiskt inlägg!!
Behövde så höra detta!tack!
Helt rätt. Man får ta skiten mellan varven och så kan man få ut lite ur systemet. Tror inte alls på att undertrycka negativa känslor och tankar i längden. Förr eller senare kommer det att brista. Livet är en blandning av positivt och negativt. Riktig glädje kan man bara känna i vissa stunder. De som propagerar för enbart positva tankar pratar bull shit.
Bra skrivet om en svår sak. Jag har märkt att när man släpper den egna fasaden så har det en avväpnande effekt på omgivningen. Andra har också lättare att berätta om vilken sorts sten som skaver i deras sko. Jag har varit öppen med att jag älskar mina söner men att jag har svårt att bli vän med mammarollen (fastän jag övat i 4 år nu). Jag har på nåt sätt kapitulerat när det gäller föräldraskapet och insett att mitt tålamod inte räcker för att vara en sådan förälder som jag skulle vilja vara. Jag njuter inte av att någon är så beroende av mig som småbarn är och jag längtar efter mer egen tid. Men det är helt okej. Jag är den enda mamma mina grabbar kommer ha och min kärlek till dem är villkorslös fastän jag inte är den bästa av mammor. Länge kände jag mig ganska ensam med de här känslorna men ju mer jag pratar om dem desto oftare märker jag att vi är flera som brottas med det här. Kram!
Tyvärr tror jag bloggvärldens duktighetssyndrom är en stor bov i dramat att många (kvinnor) mår dåligt idag. Det skall saftas och syltas och pyntas och fejas. Middagsbjudningar med 7 rätters (allt naturligtvis fotat i alla de vinklar). Barnen skall ha 5 olika hobbyer man skall vara superengagerad i (fotobevis!), de andra dagarna skall man en supermorsa. Naturligtvis skall man vara top of the top på jobbet också. Sådär vid sidan om. Inte undra på att man kan börja må dåligt om man känner att man inte lever upp till den lycklighets- och duktighetsfasad som många målar upp.
Jag tror att vi behöver börja med att bygga upp vår egen självkänsla och självbild. Då skulle vi inte låta oss påverkas av "bloggvärldens duktighetssyndrom". Alla väljer själva vad de vill blogga och skriva om på nätet, sen är det upp till var och en av oss att välja hur vi påverkas av det någon annan har skrivit. Varför inte välja att sluta läsa sådant som vi mår dåligt av? Och aktivt ta ansvar för vårt eget mående. Där tror jag att vi måste börja.
Gud va ja flabba åt uttrycket psykiskt fökyldish…? Beskriver allt så bra på någå sätt. Å för övrigt har du rätt i de du skriver. ? Kämpa vidare!
Jag håller absolut med dig! Läs boken "Lyckofällan" och bekanta dig med Acceptance and Commitment Therapy (AST). Mycket av de tankar du lyfter fram påminner om idéerna i boken och terapin i stort. Mvh, en utmattad individ som har börjat läka sig själv genom acceptans över den egna situationen
Äh, inte AST, ACT så klart
Men det är ju precis det du gör!! Tar makten över känslorna och tankarna när du omfamnar skiten. Det är ju ditt aktiva beslut och du gör ju på riktigt tankeförändringar när du säger come on skit-liv istället för att fortsätta som förr.
Acceptansen är väl din lyckoväg om jag får uttrycka mig så töntigt 😛
Och det här med att ersätta alla negativa känslor med positiva, det tror inte jag heller är sunt (om det nu ens går). Allt är en del av livet, utan dalarna skulle man inte märka av topparna osv osv.
Men sen att vi nog kan förändra våra tankar och känslor, det är ju ett faktum. Till viss del.
Har ett inlägg på g om det här för det är ju så spännande och viktigt att prata om!
Kommentar Ja, det är superintressant hur mycket man faktiskt kan förändra hos sig själv och sina egna tankemönster. Ser fram emot ditt inlägg om det!
Sköööönt att läsa. Livet suger nog ibland. Fy faaan. Men så är det roligt ibland. Men inte jämt!
Så sant så! Jag har nått liknande tankar och tankemönster den senaste tiden som gjort att jag blivit så mycket mera bekväm med mina tankar, känslor, målsättningar och lycka! Kanske jag också lägger in ett litet inlägg om det för att ge min nyans och version av sättet att tänka 😀
Livet suger. Men det är fullt möjligt med positivt tänk, men det kräver träning, fullständig träning! Man får tänka på sig själv, bry om sig själv och satsa på sig själv. Av 50+ år vet jag att det är möjligt. Amen!