Foto: Jonas Axberg
Som jag redan berättade var vi på premiären av pjäsen ”Love – en obegränsad show om våra möjligheter” i lördags. Hela familjen, med grannar och allt. Med magarna fulla av sushi.
”Love är en pjäs om genus, jämställdhet och identitet för målgruppen 4-7-åringar. Syftet med pjäsen är att belysa, ifrågasätta och väcka diskussion kring traditionella könsroller och normer, och genom detta ge barnen större valmöjligheter”
Så står det i beskrivningen av pjäsen.
Och det är ju förstås sant. Men jag skulle också vilja lägga till några punkter.
1. Pjäsen är ett humoristiskt mästerverk. Jag satt mellan Ingman och min man – och vi garvade alldeles förfärligt. Annika Åman är Finlands svar på Bianca Kronlöf, Nour El Refai och Mia Skäringer. Annika är så fruktansvärt rolig. Det finns ingen som kan imitera österbottniska gubbar som hon. Om man läser pjäsbeskrivningen kan man lätt få för sig att det här är ett ämne som snabbt blir tungt och svårt. Men det var komik rakt igenom. Svinbra budskap, hela tiden fyra sekunder till skratt.
2. Åldersreferensen skulle jag slopa. Det här är inte bara en pjäs för 4-7-åringar. Det här är en pjäs för 4-100-åringar. Det här är en pjäs som utmanar precis alla tänkande hjärnor. Jag tycker att alla vuxna som har en relation till barn kan se (ska se!) den här – både med eller utan barn. Visst, det är en barnpjäs, men här finns så mycket att lära för människor i alla åldrar. Varför kan inte flickor och pojkar vara kaveris utan att man börjar spekulera i kärlek? Varför är det svårare att prata om snippor än om snoppar? Vad är det för skillnad på flick- och pojkleksaker?
3. Knas, rap och fläng. Vissa (normkritiska) poänger (som jag tyckte var superbra) gick barnen helt förbi. Men vi har haft supermånga bra diskussioner efteråt. Pjäser som väcker frågor och lever kvar länge efter är ju de allra bästa. Om jag tyckte budskapet bäst, så tror jag ändå de diggade movesen, kroppsspråket och tempot bäst (Alexandra Häggmans goda energi går genom betong). Precis som Ari Sundberg skrev i Vasabladets recension: ”Den som inte mäktar ta till sig det djupare budskapet kommer att kunna njuta av alla tokroligheter”.
4. Pedagogiskt material. Här kommer ett hett tips till syrran och alla andra pedagoger. På Unga scenkompaniets webb kan man printa ut en massa bra övningar och diskussionsmaterial om man vill fortsätta på temat flickor/pojkar/barn efter pjäsen. Det skulle jag göra om jag var lärare.
Forever Jung 
Min Elis är snart fyra och om jag inte misstar mig ska han se den här med sitt dagis. Men Elis har ingen aning om att någon tycker att pojkar inte kan leka med flickor. Han vet knappt att det finns någon sådan indelning. Hemma pratar vi om "barn" och bara nyligen har han märkt att en del är "han" och en del "hon". Att någon tycker att det skulle finnas olika leksaker för olika kön är han helt omedveten om, och snippor pratar vi lika glatt om som snoppar. Tror du att en sådan här pjäs då gör mer skada än nytta om man bara tänker på hans syn på könsroller?
Den kan nog inte skada någon! Alls. Se, se!
Ok bra, ingen Alfons och Milla-varning på den då alltså 🙂 Det var faktiskt redan idag han såg den och han berättade ivrigt om den när jag frågade.
Yes! Ser jättemycket fram emot att se det här! Gissade att det skulle bli bra och nu har jag också hört gott om den från många håll. Och jag är 34 och barnlös, det räcker säkert bra med att ha varit barn för att se den här. Mänskliga rättigheter kan det aldrig göras för mycket om.
Min Elis är snart fyra och om jag inte misstar mig ska han se den här med sitt dagis. Men Elis har ingen aning om att någon tycker att pojkar inte kan leka med flickor. Han vet knappt att det finns någon sådan indelning. Hemma pratar vi om "barn" och bara nyligen har han märkt att en del är "han" och en del "hon". Att någon tycker att det skulle finnas olika leksaker för olika kön är han helt omedveten om, och snippor pratar vi lika glatt om som snoppar. Tror du att en sådan här pjäs då gör mer skada än nytta om man bara tänker på hans syn på könsroller?
Den kan nog inte skada någon! Alls. Se, se!
Ok bra, ingen Alfons och Milla-varning på den då alltså 🙂 Det var faktiskt redan idag han såg den och han berättade ivrigt om den när jag frågade.
Yes! Ser jättemycket fram emot att se det här! Gissade att det skulle bli bra och nu har jag också hört gott om den från många håll. Och jag är 34 och barnlös, det räcker säkert bra med att ha varit barn för att se den här. Mänskliga rättigheter kan det aldrig göras för mycket om.