Alla som någon gång outat en graviditet eller skilsmässa eller vad som helst som betyder något i en blogg vet hur mycket man väger orden innan man säger dem högt. Det är samma sak nu. Jag skriver, raderar, skriver om, raderar. Men förr eller senare måste jag väl ändå säga dem. Och någon gång kan jag förhoppningsvis säga dem utan att det stinger till av en massiv besvikelse i hjärtat. Och det här är väl en bra arena för den typen av träning.
Jag är sjukskriven. Nästan två månader ska jag vila. Bara vara hemma. Inte jobba. Inte träna. Inte någonting.
Ja ja ja, jag vet att jag inte ska skämmas och bla bla bla. Men lättare sagt än gjort. Man vill ju vara en klippa och en superstar. Inte vara den som bryter ihop. Men jag kan inte jobba när jag har förlorat stora delar av mitt närminne. Jag måste helt enkelt vila.
Nu har jag sagt det.
Skönt.
Dog inte ens.
Forever Jung 
Du är modig! Jag vet hur svårt det är att erkänna för sig själv, och ännu svårare att säga det högt så att andra hör. Nu ska du vila.
Så lätt att säga så svårt att göra,ta hand om dig kram
Kram, Linn! Det finns värme och förståelse out here. Tänk om man inte var så sträng mot sig själv utan kunde se på sig själv med en lika snäll blick som man ser på andra i liknande läge. Lättare sagt än gjort. Sköt om dig nu.
Vad långt du har kommit. Mig vill också läkare sjukskriva, men jag kämpar på med jobb och privatliv… Men till vilken nytta.
Gör inget annat än vila, vila och åter vila!! Jag har just börjat jobba 78% efter en 10 månaders lång sjukskrivning. Och jag får hela tiden stanna upp och tänka efter innan jag lovar bort mig till höger och vänster och ha som regel att vila är prio ett! P.s Minnet kommer tillbaka även om det tar tid…
Bra sagt! Och tack! Du gör det lättare för alla oss andra att också våga. Ju mer vi vågar pausa och faktiskt erkänna att vi behöver det, desto bättre tror jag.
Ta hand om dig! ❤
Modiga Linn! Vad bra att du berättar. Ta hand om dig!
Hög igenkänningsfaktor på ditt inlägg. Det summerar hela min livssituation just nu. Så strongt att du delar med dig här på bloggen. Det tackar jag för. Det om något är styrka. Ta hand om dig – kram!
Stor kram! ta hand om dig ❤
Hej! Jag har precis också fått diagnosen utmattningssyndrom pga stress hemma och på jobbet. Känns konstigt att vara hemma, och är orolig för att börja jobba igen. Vad kommer hända då och kommer alla känslor komma tillbaka igen. Är fruktansvärt stressotålig just nu. Ibland är det jobbigt att passa tiden med att bara hämta barnen på förskolan. Hoppas du kan komma ner i varv och göra det du känner för. Skriv gärna till mig om du har lust. Kram
Kram Linn! Å vila! Å krya på dig. Här kommer en musikalklyscha som är ack så klyschig men ack även så sann: Even the darkest night will end and the sun will rise.
Jag läste just igår att "duktiga flickor" är de som är i riskzonen och fick nästan lite ångest och kände att jag måste ta det lugnare, helt på riktigt. Nu ska du se till att vila och samla krafter. Släpp alla måsten och så mår du förhoppningsvis bättre snart igen! Kram!
Sköt om dig Linn! En dag i taget.
Modigt att du skriver om det, och BRA! Det tar så länge det tar – stressa inte tillbaka! Kram!
Strongt att våga skriva som det är. Det är bara att luta sig tillbaka till sitt safetynet och återhämta sig, vila och få krafterna tillbaka.
Krya på dig Linn, och tack för att du vågar dela med dig! Tyvärr tåls det fortfarande oftast inte att erkänna utmattning fast jag trodde det. När jag blev sjukskriven förra hösten för utmattningssymptom och berättade det för min chef (kändes som att jag kunde det, bra relation med hen) så blev jag utan jobb! Ja, inte direkt då, men hade blivit muntligt lovad fortsättning med kontrakt ett år framåt men plötsligt behövdes jag inte mera! DET om något fick mig att må skit. Detta borde diskuteras mera!! Nästa gång tänker jag ljuga att jah brutit benet istället, tydligen så det funkar bäst…
Bra gjort Linn! En gåva från dig till dig själv. Ta väl hand om dig!
Vad bra av dig att dela med dig! Jag har följt med dig för jag har precis samtidigt som du gått igenom samma saker. Vad bra att du blev sjukskriven ordentligt! Jag blev först sjukskriven 1,5 vecka och det stressade enormt, sen förlängning med 2 veckor (men jag sa rakt ut att jag vill ha en månad och fick det) för att vara sjukskriven snuttvis är stressande. Jag kämpar med ångest och panikångest men har med hjälp av medicinering blivit bättre. Utmattande trött. Men säkert blir vi till folk vi också. Småningom. Kanske 🙂 Skriv till mig om du vill ha kontakt med nån i samma livssituation.
Kram! Hoppas du snart är dej själv igen ❤
VILA ❤ Kram på dig Linn!
Kram till dej.
Fina du som berättar. Vi är många många som känner igen sig. Alla historier är ändå unika men med gemensamma punkter. Jag blev sjukskriven för depression i februari och har nu i höst börjat på sådär smått. För mig var vila, medicin och terapi räddningen och redan nu vågar jag tro på en ljusare framtid. Jag trodde att bli sjukskriven skulle vara det värsta, men det visade sig sist och slutligen vara det bästa. Ja, så var det för mig. Allt det bästa åt dig Linn. Med kärlek,
Ida
Puss och kram fina du. Bra att du fått en sjukskrivning, det är så svårt att självmant börja röja rum för vilan. Om du känner för ett boktips om vila så kan jag rekommendera Tomas Sjödins Det händer när du vilar. Emellanåt är han en irriterande gubbe, men ofta är han ändå riktigt bra på att lära ut hur man kan få in vilan i sin vardag. Och han är bra som hjälp till att fundera över vad vila egentligen betyder för en själv, och vad det har betytt för människor som levt före oss. Läs om du vill, finns i billig pocket.
Och ännu lite kramar åt dig!
Låt det ta den tid det tar, ngn quickfix finns det inte. Stressa inte med att försöka bli frisk! Men det blir bättre!
Strongt att skriva om det. Lättare att acceptera det själv då också.. Är själv inne på 7:de månaden sjukskriven (utbränd, ångest, panikångest och depression). Har fortfarande väldigt svårt att sakta av i huvudet.. En sak att sakta ner fysiskt och vila. En helt annan sak att kunna sakta ner med tankarna. Alla måsten, allt som ska göras, städas, fixas m.m. som snurrar mest hela tiden i huvudet. Bra du fick så lång sjukskrivning på en gång! En dag itaget och ibland måste man ta en minut i taget när det är som värst..
Du är fortfarande en star Linn! Och som jag skrivit förr, du bara växer i mina ögon. För nu är du inte bara en häftig och superb bloggerska, du är alldels jättemänsklig också. Och modig! Kämpa på och låt det ta den tid det tar! ❤
Vad bra för dig! Det är svårt att på riktigt vila och hitta sig själv med en massa jobbmåsten hängande över sig. Hade samma situation ifjol/tidigare iår. Bara grät, kunde inte sova, tappade minnet och var allmänt vresig och jobbig. Vilade och sen gick arbetsgivaren med på att jag jobbade 60% ett tag tills jag orkade igen. Det blev att göra ordentliga omprioriteringar med allt. Jag bytte jobb, gick ner i arbetstid och prioriterar sömn och vila över allt annat. SoMe-användingen till och med omprioriterades och inga skärmar mer på kvällen. Varje dag är full av val och det gäller att göra de val som ger mera energi än det tar… Lycka till med vilan och återhämtningen!
Linn, ta hand om dej, modiga du. Vi är många som känner igen oss i dina funderingar. Du är inte ensam. StyrkeKram.
Du är en stjärna också i mina ögon. Hoppas du fortsätter skriva. Det bidrar till att stigman kring det här med mentala problem skingras bit för bit.
Det är just detta som gör dej till en klippa och en superstar, att du precis skrev det här inlägget!
Blir fundersam över kommentarerna här. Flera tycker du är en stjärna, men måste man vara det för att duga? För mig räcker det bra att vara en i mängden. Vi måste lära oss att dra ner på kraven, det är skrämmande hur många unga människor som går in i väggen. Ta hand om dig och din familj, det räcker, Linn.
Har läst alla kommentarer och den här var definitivt den bästa! Var nöjd och lycklig med dig själv som du är så mår du bäst. I dagens samhälle verkar det som att det är viktigast att man har "massor med bollar i luften" och visar och glänser för omgivningen, men många mår dåligt av det, livet är nämligen inte alltid "guld och gröna skogar". Krya på dej!!
Ta hand om dig!!
(virtuell kram 🙂 )
Du är modig! Jag vet hur svårt det är att erkänna för sig själv, och ännu svårare att säga det högt så att andra hör. Nu ska du vila.
Så lätt att säga så svårt att göra,ta hand om dig kram
Kram, Linn! Det finns värme och förståelse out here. Tänk om man inte var så sträng mot sig själv utan kunde se på sig själv med en lika snäll blick som man ser på andra i liknande läge. Lättare sagt än gjort. Sköt om dig nu.
Vad långt du har kommit. Mig vill också läkare sjukskriva, men jag kämpar på med jobb och privatliv… Men till vilken nytta.
Gör inget annat än vila, vila och åter vila!! Jag har just börjat jobba 78% efter en 10 månaders lång sjukskrivning. Och jag får hela tiden stanna upp och tänka efter innan jag lovar bort mig till höger och vänster och ha som regel att vila är prio ett! P.s Minnet kommer tillbaka även om det tar tid…
Bra sagt! Och tack! Du gör det lättare för alla oss andra att också våga. Ju mer vi vågar pausa och faktiskt erkänna att vi behöver det, desto bättre tror jag.
Ta hand om dig! ❤
Modiga Linn! Vad bra att du berättar. Ta hand om dig!
Hög igenkänningsfaktor på ditt inlägg. Det summerar hela min livssituation just nu. Så strongt att du delar med dig här på bloggen. Det tackar jag för. Det om något är styrka. Ta hand om dig – kram!
Stor kram! ta hand om dig ❤
Hej! Jag har precis också fått diagnosen utmattningssyndrom pga stress hemma och på jobbet. Känns konstigt att vara hemma, och är orolig för att börja jobba igen. Vad kommer hända då och kommer alla känslor komma tillbaka igen. Är fruktansvärt stressotålig just nu. Ibland är det jobbigt att passa tiden med att bara hämta barnen på förskolan. Hoppas du kan komma ner i varv och göra det du känner för. Skriv gärna till mig om du har lust. Kram
Kram Linn! Å vila! Å krya på dig. Här kommer en musikalklyscha som är ack så klyschig men ack även så sann: Even the darkest night will end and the sun will rise.
Jag läste just igår att "duktiga flickor" är de som är i riskzonen och fick nästan lite ångest och kände att jag måste ta det lugnare, helt på riktigt. Nu ska du se till att vila och samla krafter. Släpp alla måsten och så mår du förhoppningsvis bättre snart igen! Kram!
Sköt om dig Linn! En dag i taget.
Modigt att du skriver om det, och BRA! Det tar så länge det tar – stressa inte tillbaka! Kram!
Strongt att våga skriva som det är. Det är bara att luta sig tillbaka till sitt safetynet och återhämta sig, vila och få krafterna tillbaka.
Krya på dig Linn, och tack för att du vågar dela med dig! Tyvärr tåls det fortfarande oftast inte att erkänna utmattning fast jag trodde det. När jag blev sjukskriven förra hösten för utmattningssymptom och berättade det för min chef (kändes som att jag kunde det, bra relation med hen) så blev jag utan jobb! Ja, inte direkt då, men hade blivit muntligt lovad fortsättning med kontrakt ett år framåt men plötsligt behövdes jag inte mera! DET om något fick mig att må skit. Detta borde diskuteras mera!! Nästa gång tänker jag ljuga att jah brutit benet istället, tydligen så det funkar bäst…
Bra gjort Linn! En gåva från dig till dig själv. Ta väl hand om dig!
Vad bra av dig att dela med dig! Jag har följt med dig för jag har precis samtidigt som du gått igenom samma saker. Vad bra att du blev sjukskriven ordentligt! Jag blev först sjukskriven 1,5 vecka och det stressade enormt, sen förlängning med 2 veckor (men jag sa rakt ut att jag vill ha en månad och fick det) för att vara sjukskriven snuttvis är stressande. Jag kämpar med ångest och panikångest men har med hjälp av medicinering blivit bättre. Utmattande trött. Men säkert blir vi till folk vi också. Småningom. Kanske 🙂 Skriv till mig om du vill ha kontakt med nån i samma livssituation.
Kram! Hoppas du snart är dej själv igen ❤
VILA ❤ Kram på dig Linn!
Kram till dej.
Fina du som berättar. Vi är många många som känner igen sig. Alla historier är ändå unika men med gemensamma punkter. Jag blev sjukskriven för depression i februari och har nu i höst börjat på sådär smått. För mig var vila, medicin och terapi räddningen och redan nu vågar jag tro på en ljusare framtid. Jag trodde att bli sjukskriven skulle vara det värsta, men det visade sig sist och slutligen vara det bästa. Ja, så var det för mig. Allt det bästa åt dig Linn. Med kärlek,
Ida
Puss och kram fina du. Bra att du fått en sjukskrivning, det är så svårt att självmant börja röja rum för vilan. Om du känner för ett boktips om vila så kan jag rekommendera Tomas Sjödins Det händer när du vilar. Emellanåt är han en irriterande gubbe, men ofta är han ändå riktigt bra på att lära ut hur man kan få in vilan i sin vardag. Och han är bra som hjälp till att fundera över vad vila egentligen betyder för en själv, och vad det har betytt för människor som levt före oss. Läs om du vill, finns i billig pocket.
Och ännu lite kramar åt dig!
Låt det ta den tid det tar, ngn quickfix finns det inte. Stressa inte med att försöka bli frisk! Men det blir bättre!
Strongt att skriva om det. Lättare att acceptera det själv då också.. Är själv inne på 7:de månaden sjukskriven (utbränd, ångest, panikångest och depression). Har fortfarande väldigt svårt att sakta av i huvudet.. En sak att sakta ner fysiskt och vila. En helt annan sak att kunna sakta ner med tankarna. Alla måsten, allt som ska göras, städas, fixas m.m. som snurrar mest hela tiden i huvudet. Bra du fick så lång sjukskrivning på en gång! En dag itaget och ibland måste man ta en minut i taget när det är som värst..
Du är fortfarande en star Linn! Och som jag skrivit förr, du bara växer i mina ögon. För nu är du inte bara en häftig och superb bloggerska, du är alldels jättemänsklig också. Och modig! Kämpa på och låt det ta den tid det tar! ❤
Vad bra för dig! Det är svårt att på riktigt vila och hitta sig själv med en massa jobbmåsten hängande över sig. Hade samma situation ifjol/tidigare iår. Bara grät, kunde inte sova, tappade minnet och var allmänt vresig och jobbig. Vilade och sen gick arbetsgivaren med på att jag jobbade 60% ett tag tills jag orkade igen. Det blev att göra ordentliga omprioriteringar med allt. Jag bytte jobb, gick ner i arbetstid och prioriterar sömn och vila över allt annat. SoMe-användingen till och med omprioriterades och inga skärmar mer på kvällen. Varje dag är full av val och det gäller att göra de val som ger mera energi än det tar… Lycka till med vilan och återhämtningen!
Linn, ta hand om dej, modiga du. Vi är många som känner igen oss i dina funderingar. Du är inte ensam. StyrkeKram.
Du är en stjärna också i mina ögon. Hoppas du fortsätter skriva. Det bidrar till att stigman kring det här med mentala problem skingras bit för bit.
Det är just detta som gör dej till en klippa och en superstar, att du precis skrev det här inlägget!
Blir fundersam över kommentarerna här. Flera tycker du är en stjärna, men måste man vara det för att duga? För mig räcker det bra att vara en i mängden. Vi måste lära oss att dra ner på kraven, det är skrämmande hur många unga människor som går in i väggen. Ta hand om dig och din familj, det räcker, Linn.
Har läst alla kommentarer och den här var definitivt den bästa! Var nöjd och lycklig med dig själv som du är så mår du bäst. I dagens samhälle verkar det som att det är viktigast att man har "massor med bollar i luften" och visar och glänser för omgivningen, men många mår dåligt av det, livet är nämligen inte alltid "guld och gröna skogar". Krya på dej!!
Ta hand om dig!!
(virtuell kram 🙂 )