Det är alldeles för tidigt för att dra slutsatser och att ens försöka påstå att jag har lärt mig något av den här tiden hemma (precis allt är som förr i den här hjärnan). Däremot noterar jag saker och ting som jag kanske inte hade märkt om jag fortfarande höll på som förr.
Som det här med att jag känner att jag alltid har bråttom överallt. På morgnarna får jag verkligen hejda mig själv från att springa till bilen när jag har kastat av Milea på dagis. Herregud, jag har ju ingen tid att passa! Jag ska bara hem .. till min egen säng. Jag måste faktiskt inte skynda. Tvärtom. Istället övar jag på att gå riktigt långsamt. Söndagslångsamt i åttioårstakt.
När jag går och handlar får jag verkligen hålla tillbaka löpsteget mellan hyllorna. Allt måste inte ske så effektivt som möjligt. Jag vinner absolut ingenting på att småspringa över parkeringar.
Har också noterat att jag alltid (och då menar jag alltid) har exakt koll på vad klockan är. Även om jag inte har sett på klockan de senaste två timmarna kan jag ändå med 5-10 minuters felmarginal säga vad den är.
I och med det räknar jag alltid ner till följande programpunkt. ”Nu är det 45 min kvar tills jag ska hämta Matheo”. ”Nu är det 17 minuter tills jag måste starta”. ”Nu är det tre timmar och femton minuter kvar tills jag måste lägga barnen”. Det är en urstörig grej som jag verkligen vill SLUTA med. Så onödigt att hålla på och stressa sig på det viset (tror också det har eskalerat de senaste månaderna när jag inte riktigt har kunnat lita på mitt minne – att ständigt påminna mig har blivit ett sätt att hantera min glömska).
All den här ologiska och onödiga tidspiskan som finns inuti mig – den vill jag varsamt lägga i en Siwa-påse och kasta djupt ner i sopcontainern på gården. Längtar SÅ till den dagen när jag ba kan flanera runt i snigeltakt (helt naturligt utan att jag måste påminnas). Tänk om det skulle komma en dag när jag glömmer tiden!
Att ha brådis måste verkligen vara en av världens sämsta känslor, va?
Forever Jung 
Känner så igen mig. Allt ska optimeras. Inte bara tid utan mat, kläder, you name it. Om jag hämtar barnen 10 minuter senare på torsdagar hinner jag till rekomarknaden före det blir rusning, om jag stiger upp 10 minuter före barnen hinner jag läsa bloggar ifred samt dricka första koppen kaffe utan gnäll, tar rutten till jobbet med minst antal trafikljus etc, bla, bla, bla. Inte undra på att man blir trött.
Inte bra alls, utan du får försöka släppa det. Då jag har semester vet jag knappt vad det är för dag. Det är också viktigt att kunna koppla bort jobbet när man går hem för dagen. Var sak har sin tid.
Oj vad hälsosamt att läsa det där! Jag skyndar alltid i butiken. Och blir stressad om jag ska handla tillsammans med mannen som inte riktigt har koll på vad vi ska ha och strosar omkring. Måste-sluta-stressa! Jag är ju föräldraledig och har verkligen inte bråttom någonstans!
Alltså jag är ju preciiis såhär. Vad är klockan, springa över parkeringen, rask takt, gör alltid allting i en så effektiv ordning som möjligt.. Och det värsta är att jag dessutom blir irriterad och arg på sådana som inte gör så. Tycker de sölar och inte är punktliga. Frågar jag min man vad klockan är så vill jag ju veta om den är 5 eller 10 över inte "lite över två". Jag har till och med hittat på ett ord för att jag får så dåligt samvete efter några dagar semester och när jag inte gjort något "nyttigt" "samhällsskulden tryter". Suuuuuck.. varför blev jag så? MÅSTE börja gå långsammare med mina korta ben.
Men herre min jee, så där är jag också. Hur fasiken slutar man med det? Tänker ofta på att jag verkligen nu på allvar måste sluta skynda och effektivera allt, det håller en halv dag högst och jag är där igen. Argh, så ohälsosamt! Drömmer ibland om att ha en hund för tycker att alla hundägares promenader ser så avslappnade och långsamma ut jämfört med mina powerwalks. Hoho! Kram på dig Linn!
Känner så igen mig! Känner att jag lite är inne i en ond cirkel, rädd för att väggen kommer komma emot, men är ändå inte redo att sakta ner för jag på något sätt trivs och gillar att ha det så här…
Jepp, så gjorde vi alla.
Hej! Har läst lite om dina symptom och jag känner igen det mesta som jag gick igenom 2013. Mina problem började när jag satte in en Mirena hormonspiral efter att jag fött mitt andra barn. Jag fick massor av diffusa fysiska problem, depression, så in i helvetes trött, problem med minnet, sköldkörtelproblem, utmattade binjurar, panikattacker och till sist gick jag in i väggen. Då fick jag en känsla av att jag måste ta en titt på vad Mirenan gör med min kropp, jag läste allt jag hittade och efter det for jag och tog ut den snabbt som attan. Det tog ca 4 mån innan jag kände mig som mig själv igen. Mirenan var inte det enda som fick mig att gå in i väggen, men är ditt hormonsystem rubbat till max klarar du inte av det minsta lilla stress. Och lika som du så ignorerade jag vad både min magkänsla och kropp skrek åt mig och körde på som vanligt tills väggen kom emot. Det här har hänt åt flera av mina bekanta också och de har blivit bättre när de tagit ut Mirenan. Så om du har en Mirena skulle jag råda dig att ta ut den så snabbt som möjligt och sedan låta din kropp ta igen sig så länge den behöver. Och börja lita på din magkänsla, den har inte fel 🙂
Nope. Har ingen sådan! Eller någon annan spiral.
Ja, oj va jag hatar då jag har bråttom 😦 Verkligen en hemsk feeling….jag brukar tom börja härja till omgivningen…
Det kanske man inte tro om mig….men dom närmaste vet 😉 Jag har länge försökt lära mig att inte tänka på tiden så mycket…och att man gör bara det man måste göra o lämnar det onödigaste till sist. Men ja, bråttom….inget att ha …urgh
Kroppen och huvudet är van att gå på rutin. Kram till dig ❤
Känner så igen mig. Allt ska optimeras. Inte bara tid utan mat, kläder, you name it. Om jag hämtar barnen 10 minuter senare på torsdagar hinner jag till rekomarknaden före det blir rusning, om jag stiger upp 10 minuter före barnen hinner jag läsa bloggar ifred samt dricka första koppen kaffe utan gnäll, tar rutten till jobbet med minst antal trafikljus etc, bla, bla, bla. Inte undra på att man blir trött.
Inte bra alls, utan du får försöka släppa det. Då jag har semester vet jag knappt vad det är för dag. Det är också viktigt att kunna koppla bort jobbet när man går hem för dagen. Var sak har sin tid.
Oj vad hälsosamt att läsa det där! Jag skyndar alltid i butiken. Och blir stressad om jag ska handla tillsammans med mannen som inte riktigt har koll på vad vi ska ha och strosar omkring. Måste-sluta-stressa! Jag är ju föräldraledig och har verkligen inte bråttom någonstans!
Alltså jag är ju preciiis såhär. Vad är klockan, springa över parkeringen, rask takt, gör alltid allting i en så effektiv ordning som möjligt.. Och det värsta är att jag dessutom blir irriterad och arg på sådana som inte gör så. Tycker de sölar och inte är punktliga. Frågar jag min man vad klockan är så vill jag ju veta om den är 5 eller 10 över inte "lite över två". Jag har till och med hittat på ett ord för att jag får så dåligt samvete efter några dagar semester och när jag inte gjort något "nyttigt" "samhällsskulden tryter". Suuuuuck.. varför blev jag så? MÅSTE börja gå långsammare med mina korta ben.
Men herre min jee, så där är jag också. Hur fasiken slutar man med det? Tänker ofta på att jag verkligen nu på allvar måste sluta skynda och effektivera allt, det håller en halv dag högst och jag är där igen. Argh, så ohälsosamt! Drömmer ibland om att ha en hund för tycker att alla hundägares promenader ser så avslappnade och långsamma ut jämfört med mina powerwalks. Hoho! Kram på dig Linn!
Känner så igen mig! Känner att jag lite är inne i en ond cirkel, rädd för att väggen kommer komma emot, men är ändå inte redo att sakta ner för jag på något sätt trivs och gillar att ha det så här…
Jepp, så gjorde vi alla.
Hej! Har läst lite om dina symptom och jag känner igen det mesta som jag gick igenom 2013. Mina problem började när jag satte in en Mirena hormonspiral efter att jag fött mitt andra barn. Jag fick massor av diffusa fysiska problem, depression, så in i helvetes trött, problem med minnet, sköldkörtelproblem, utmattade binjurar, panikattacker och till sist gick jag in i väggen. Då fick jag en känsla av att jag måste ta en titt på vad Mirenan gör med min kropp, jag läste allt jag hittade och efter det for jag och tog ut den snabbt som attan. Det tog ca 4 mån innan jag kände mig som mig själv igen. Mirenan var inte det enda som fick mig att gå in i väggen, men är ditt hormonsystem rubbat till max klarar du inte av det minsta lilla stress. Och lika som du så ignorerade jag vad både min magkänsla och kropp skrek åt mig och körde på som vanligt tills väggen kom emot. Det här har hänt åt flera av mina bekanta också och de har blivit bättre när de tagit ut Mirenan. Så om du har en Mirena skulle jag råda dig att ta ut den så snabbt som möjligt och sedan låta din kropp ta igen sig så länge den behöver. Och börja lita på din magkänsla, den har inte fel 🙂
Nope. Har ingen sådan! Eller någon annan spiral.
Ja, oj va jag hatar då jag har bråttom 😦 Verkligen en hemsk feeling….jag brukar tom börja härja till omgivningen…
Det kanske man inte tro om mig….men dom närmaste vet 😉 Jag har länge försökt lära mig att inte tänka på tiden så mycket…och att man gör bara det man måste göra o lämnar det onödigaste till sist. Men ja, bråttom….inget att ha …urgh
Kroppen och huvudet är van att gå på rutin. Kram till dig ❤