Största skräcken.

Att mitt närminne plötsligt började halta var egentligen inte det som skrämde mig mest. Vem som helst kan bli råddig om man är trött, i synnerhet om man tenderar vara lite slarvig som jag. Visst var det skrämmande att märka att man inte kan lita på sig själv, men det var ändå inte värst.

(Nu tycker jag förresten att jag minns väldigt bra, men det kan också bero på att antalet saker jag måste minnas på en dag är väldigt få. Jag måste minnas att föra barnen, jag måste minnas att hämta dem. Lätt like a plätt.)

Men det fanns något som skrämde mig ännu mer.

Det allra värsta var ändå att jag allt oftare fick små, små blackouter i helt vanliga samtal. Jag tappade ord och kom av mig. Fick ta små stamningspauser för att hitta de ord jag sökte. Det här var en barsk och ond kniv i hjärtat för mig som lever för att kommunicera och prata strunt. Herregud, jag som älskar att berätta överdrivna historier och att käfta vid kaffeautomaten. Att plötsligt inse att hjärnan inte lever upp till mina mått var en katafuckingstrof. Har alltid tyckt att en av mina största styrkor i livet är att jag är hyfsat kommunikativ.

Och plötsligt var jag bara slow, slow, slow.

Jag tror (hoppas, hoppas, hoppas) att det kommer tillbaka. Men visst har jag fortfarande svårigheter med att hitta vissa ord ibland. Det är liksom inga särskilda ord, utan hjärnan ba grötar till sig och tanken hackar. Jag ser liksom ordet framför mig, men det kommer inte ända ut. Av alla mina rädslor är det den som darrar mest just nu. Jag har inte ens vågat säga det här högt förut, för jag är så livrädd att det här är permanent. Jag vill kunna tänka, prata och babbla som förr. 

Meeeeen jag vill helst inte tänka på det så mycket (om vi inte låtsas att det finns kanske det försvinner). Jag tror vi tar några snapshots från dagen som gick istället:

 

2016 10 05 04.25.39 2

 

Här i soffan låg jag länge och läste halva Nina Åkestams ”Meningen med hela skiten”. Tycker den har skyhög igenkänningsfaktor. Vill verkligen rekommendera den för alla som är intresserade av utmattning och stress och vår generations utmaningar. 

 

2016 10 05 06.17.10 1

 

Och så har jag ritat och målat lite med vattenfärg.

 

2016 10 05 04.26.53 3

 

En av de bästa sakerna med Samis arbetsresor (han ha varit i Sydafrika, Gambia och Marocko under de senaste månaderna) är att han köper tassiga souvenirer med sig hem. Ju tassigare, desto bättre, tycker jag förstås. Från Gambia fick jag t.ex en härlig tantstaty och nu från Marocko fick jag det gröna glasägget längst upp till vänster.

Från Johannesburg önskade jag mig en Nelson Mandela-staty, men av någon anledning fick jag ingen sådan. Grämer mig ännu.

 

2016 10 05 04.34.24 1

 

Har också tagit in växterna från utetrappan i vinterförvar till vår innetrappa. Jag hoppas olivträdet överlever vintern. 

Före jag åkte iväg till biblioteket fyllde jag min termos och packade ovannämnda bok och kanelbullar i väskan. Hämtade sedan barnen från diverse skolor och åkte till Metviken och solen. Barnen lekte och jag fick dricka kaffe och läsa vidare. Älskar att man kan göra sånt nu. Häromdagen gick vi ner till stranden och spelade kort på ett berg. En annan kväll gick vi till bryggan och åt kvällsmål. Bara för att vi kan.

 

2016 10 05 01.26.30 2

 

Bra dag, spretigt blogginlägg. Haj!

28 reaktioner på ”Största skräcken.

  1. Lou

    Fin bild. Jo skräcken att tappa ordflödet. Förstår dig. Tänk att det kan bli så i hjärnan. Att den tar paus men orden finns där o sakta börjar de strömma igen. Vårfloden. Höststormen.

  2. Anne

    Har du testat dina sköldkörtelvärden? Jag hade likadant, ord glömdes bort och hängde inte alltid med i diskussioner osv.. det berodde på låga värden.. medicin på det och nu fungerar hjärnan som den ska 🙂

  3. Känner väldigt mycket ingen det där. Jag har vissa dagar som språket inte löper alls. Jag kan peka på en kaffemugg och säga "kan jag få den där…ööh.. dricksaken". Ord och bokstäver kommer ut i fel ordning. Ibland orkar jag inte prata alls. Det är nog en kombination av utmattning och stress och sjukdom som man säkert kan få när man är utbränd också. Jag känner mycket ingen mig i hur personer med fibromyalgi beskriver fibrodimman. Har du hört om det? Som t.ex. här:http://battrehalsa.nu/sa-kan-fibrodimma-gora-vardagen-svarare-for-fibromyalgiker/

  4. Just me

    Jag blev rädd mej själv häromdagen då jag absolut inte hade nån aning om åt vilket håll jag skulle vrida kranen för att få kallt vatten. Det var hemskt! Till slut beslöt jag att chansa, och valde fel… Då inser man ju att allt inte är som det borde vara 😦 Men kör tyvärr på i 180 fortfarande..

  5. Ja huu, jag kan verkligen förstå skräcken över att tappa bort det man tycker bäst om hos sig själv. Jag är glad över att du insåg allvaret i tid och faktiskt gjorde något åt saken. Eftersom vi har utbrändhet i släkten har det diskuterats mycket, och jag fick för ett par år sedan veta att hjärnan kan få bestående skador om man inte låter den återhämta sig ordentligt (som du gör nu, alltså, så det är nog lugnt för din del). Det fick mig verkligen att tänka annorlunda på saker och ting. Jag har inte råd att susa på i 180 utan tackar nuförtiden nej till saker som känns för mycket. Man vill ju känna igen sig själv också då man är sextio, sjuttio och åttio.

  6. Lou

    Ville ännu säga att tanka böcker och ord är säkert bra de samlas på hög i ordskrubben och hoppar ut då vanliga babbelnivån kommer igång igen ?. Jo och i bilden ser man precis din ordfrustration. Coolt.

  7. S

    Detta hände mig också.. Lite bättre börjar det bli nu några månader senare. Jag säger fel ord för fel sak. Irriterande och hemskt. Jag tänker på rätt ord men ut ploppar ett annat och jag märker jag säger fel men hinner inte ändra mig. Konstigt… Sen är det alltid ord inom samma kategori som jag blandar ihop. Typ: -lägg kläderna i diskmaskinen. -Har du tankat cykeln? (lagt luft i ringarna). Sen förväntar jag mig att familjen ska förstå vad jag menar… ?

  8. Lou

    Fin bild. Jo skräcken att tappa ordflödet. Förstår dig. Tänk att det kan bli så i hjärnan. Att den tar paus men orden finns där o sakta börjar de strömma igen. Vårfloden. Höststormen.

  9. Anne

    Har du testat dina sköldkörtelvärden? Jag hade likadant, ord glömdes bort och hängde inte alltid med i diskussioner osv.. det berodde på låga värden.. medicin på det och nu fungerar hjärnan som den ska 🙂

  10. Känner väldigt mycket ingen det där. Jag har vissa dagar som språket inte löper alls. Jag kan peka på en kaffemugg och säga "kan jag få den där…ööh.. dricksaken". Ord och bokstäver kommer ut i fel ordning. Ibland orkar jag inte prata alls. Det är nog en kombination av utmattning och stress och sjukdom som man säkert kan få när man är utbränd också. Jag känner mycket ingen mig i hur personer med fibromyalgi beskriver fibrodimman. Har du hört om det? Som t.ex. här:http://battrehalsa.nu/sa-kan-fibrodimma-gora-vardagen-svarare-for-fibromyalgiker/

  11. Just me

    Jag blev rädd mej själv häromdagen då jag absolut inte hade nån aning om åt vilket håll jag skulle vrida kranen för att få kallt vatten. Det var hemskt! Till slut beslöt jag att chansa, och valde fel… Då inser man ju att allt inte är som det borde vara 😦 Men kör tyvärr på i 180 fortfarande..

  12. Ja huu, jag kan verkligen förstå skräcken över att tappa bort det man tycker bäst om hos sig själv. Jag är glad över att du insåg allvaret i tid och faktiskt gjorde något åt saken. Eftersom vi har utbrändhet i släkten har det diskuterats mycket, och jag fick för ett par år sedan veta att hjärnan kan få bestående skador om man inte låter den återhämta sig ordentligt (som du gör nu, alltså, så det är nog lugnt för din del). Det fick mig verkligen att tänka annorlunda på saker och ting. Jag har inte råd att susa på i 180 utan tackar nuförtiden nej till saker som känns för mycket. Man vill ju känna igen sig själv också då man är sextio, sjuttio och åttio.

  13. Lou

    Ville ännu säga att tanka böcker och ord är säkert bra de samlas på hög i ordskrubben och hoppar ut då vanliga babbelnivån kommer igång igen ?. Jo och i bilden ser man precis din ordfrustration. Coolt.

  14. S

    Detta hände mig också.. Lite bättre börjar det bli nu några månader senare. Jag säger fel ord för fel sak. Irriterande och hemskt. Jag tänker på rätt ord men ut ploppar ett annat och jag märker jag säger fel men hinner inte ändra mig. Konstigt… Sen är det alltid ord inom samma kategori som jag blandar ihop. Typ: -lägg kläderna i diskmaskinen. -Har du tankat cykeln? (lagt luft i ringarna). Sen förväntar jag mig att familjen ska förstå vad jag menar… ?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.