Det bästa just nu är att jag kan slira omkring i otvättat hår i flera dagar (jag kan gömma det i suspekta mössor och pannband när jag hämtar barn). Jag kan gå med mina 10 cm för korta pyjamasbyxor med smörfläckar i flera veckor utan att någon anmärker. Om någon har läst den fantastiska boken Herr och fru Slusk av Roald Dahl kan ni ungefär föreställa er nivån (vi läser den just nu för barnen och vi ÄLSKAR den alla – ni måste lova att ni lånar den på ert lokala bibiliotek).
Men så kommer det också dagar när jag skärper till mig, klipper näshåret och plockar lopporna ur håret. Som igår och i dag. Frackbyxorna om benen och italiensk sammet på fötterna.
Har man inte bloggat
har det inte hänt.
Forever Jung 
Hej Linn! Jag gick själv igenom en liknande period i mitt liv för några år sedan. Så igenkänningsfaktorn är stor i det nuvarande temat på bloggen 😉 Nu när arbetslivet fortsätter för mig märker jag att min stresstålighet inte är densamma som förr och behovet av vila är fortfarande stort. Jag har nyss börjat läsa en bok som redan under första tredjedelen gett mig massor gällande vilan och hurudan den behöver vara för att verkligen bygga upp oss. Så jag kom och tänka på dig (och alla andra som går igenom liknande) när jag läser boken. Så ta en titt på Tomas Sjödins "Det händer när du vilar" om du vill!
Hej Linn! Jag gick själv igenom en liknande period i mitt liv för några år sedan. Så igenkänningsfaktorn är stor i det nuvarande temat på bloggen 😉 Nu när arbetslivet fortsätter för mig märker jag att min stresstålighet inte är densamma som förr och behovet av vila är fortfarande stort. Jag har nyss börjat läsa en bok som redan under första tredjedelen gett mig massor gällande vilan och hurudan den behöver vara för att verkligen bygga upp oss. Så jag kom och tänka på dig (och alla andra som går igenom liknande) när jag läser boken. Så ta en titt på Tomas Sjödins "Det händer när du vilar" om du vill!