Kalas nummer 6.

God söndagmorgon, gott folk. Här lever vi i kalaskoma från igår. Känns lite som dagen efter julafton. Grus i ögonen, tända ljus och barnen som leker med alla nya presenter. I en hel timme (!) har de suttit klistrade vid ett 100 bitars pussel här på golvet. Känns som en utmärkt dag att runda av höstlovet på.

Födelsedagsbarnet kunde knappt somna igår när hon tänkte tillbaka på dagen som gått. I varje mening fanns det invävt ett ”världens bästa”. Oavsett om det pratades om kalas, gäster eller presenter. Väldigt oproblematiskt kunde vi avläsa att kalasdagen fick höga poäng av huvudrollsinnehavaren. 

Några små snapshots hann jag överraskande nog knäppa under dagen:

 

24

 

Att klämma in elva barn i vårt kök gick förvånansvärt bra. Trångt var det, men det gick. För varje år som går får jag större förståelse för de som outsourcar sina kalas till typ Swingeling eller Hoplop (har hittills stretat emot), för nu börjar det nog bli utmanande att ha kalas hemma. Å ena sidan tycker jag det är besvärligt att barnkalasen har växt ur det vanliga hemmet, men å andra sidan tycker jag det ännu värre att utesluta gäster pga utrymmesbrist. 

För hur krasst det än är så funkar det inte att ha större kalas än typ 10 barn hos oss. Och det betyder att det helt enkelt inte går att bjuda alla man vill. Fine, man kan vara ute. Men det funkar inte heller alla gånger. Nu löste vi det genom att ha två kalas på varandra. Förskolekompis först, familjekompisar sedan.

 

30

 

Fast ännu tillbaka till dukningen: För att ha valt allt själv tyckte jag Milken fick till en fullträff. Både mumin och Marimekko <3. Tycker den här muminserien som finns just nu är fantastisk. Det samma gäller unikkomönstret med rosa och grönt.

 

28

 

Den här tårtan borde vinna något pris. I alla fall i mun- och ögonbrynskategorin. Ifall det någon gång går åt helvete för oss känns det tryggt att jag och Milea kan luta oss tillbaka på våra dekorationstalanger.

 

4

 

Kalaset började först 16 (så att Sami skulle få sova av sig ruset från nattskiftet). Och ni kan ju tänka er att dagen blev lååååååång. Jag har aldrig besvarat frågan ”hur länge är det kvar nu?” så många gånger. Som vuxen har man ju inte direkt problem med att få tiden att gå. Jag pynjade på med kalasmat och skattjakter och gud vet vad som aldrig tog slut.

 

22

 

Trots att tårtan var en riktig snygging, så tror jag ändå de här spetten var barnkalasets hit. Hade förstås sett på Pinterest att man ska skära ut dem med pepparkaksformer. Det var fullständigt vidrigt och klottigt och jobbigt. Rekommenderar inte. Men rätt så fina var det. Tanken var att jag skulle spruta chokladsås över, men ändrade mig i sista sekunde med tanke på mjölkallergiker i sällskapet. Men det ska jag testa nästa gång!

 

26

 

”Men det börjar ju aaaaaaaaaaaaaaaldrig”.

 

27

 

Alla känner vi till den forntida minnesregeln när det kommer till kalas: Ingen riktig fest utan kokosbollar. Det är sedan alltid. Undrar om jag någonsin haft ett kalas som inte innehåller kokosbollar. Tårtan är förstås Mars-cheesecake från Sweet Vaasa. Den är så go-hoood.

 

29

 

Någonstans här, fem minuter efter kalasstarten, glömde jag bort att kameran existerar. Så blir det alltid när man tycker om att prata. Men ni kan föreställa er maxvolym och maxenergi fram till cirka midnatt.

Man får verkligen vara glad för att barnen har så massor av fina kompisar och släktingar omkring sig. Nu tror jag vi ska dra oss till sängs med alla fina nya böcker för en lunchtupplur. Ajöss!

6 reaktioner på ”Kalas nummer 6.

  1. S

    Hej! Jag hittade din blogg då Milea var liten och sträckläste alla inlägg om er resa de första månaderna. Jag studerade till sjukskötare då och idag jobbar jag på en neonatalavdelning i Stockholm. Kan säga att din blogg har varit en av anledningarna till att jag blev intresserad av att jobba med prematurer. Känns också kul nu att se att dom små varelserna som ligger alldeles hjälplösa i kuvös på min avdelning kan växa upp och ha barnkalas som Milea:) Det ger mig lite extra ork att gå till jobbet varje dag!

  2. S

    Hej! Jag hittade din blogg då Milea var liten och sträckläste alla inlägg om er resa de första månaderna. Jag studerade till sjukskötare då och idag jobbar jag på en neonatalavdelning i Stockholm. Kan säga att din blogg har varit en av anledningarna till att jag blev intresserad av att jobba med prematurer. Känns också kul nu att se att dom små varelserna som ligger alldeles hjälplösa i kuvös på min avdelning kan växa upp och ha barnkalas som Milea:) Det ger mig lite extra ork att gå till jobbet varje dag!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.