Jag kan eventuellt ha tjatat om det här förutom, men som med allt annat behöver jag repetera för att lära mig riktigt, riktigt ordentligt.
Eftersom jag tidvis är ut och slirar lite i livet just nu, så tänker jag förstås mycket på balans och harmoni (har hört det ska vara bra skit).
Vad tänker du när du tänker på balans? Hur ser en balanserad människa ut?
Första bilden som dyker upp på näthinnan är en lugn och stilla yogi. Tänk dig ungefär så här. En balanserad person är en som har sin shit together, som är lugn, som är klädsamt leende, som nöjd, som lever i fullständig harmoni. En sådan som ler mot soluppgången. Det är ungefär så jag har föreställt mig en balanserad människa. Säkert har hon riktigt len och avundsvärt pedagogisk röst också.
Någon gång tänkte jag säkert att det var dit jag skulle sträva.
Så typiskt mig. Att först gå in med bilden och föreställningen.
Istället för att fråga mig själv: Hur lägger vi upp balans i mitt liv?
Den där bilden av balans blir ju snarare en OBALANS när man lägger in den i min vardag. Hör nu på ordet balans! Redan det antyder om ett jämviktstillstånd. Lika mycket av flera delar. Att trycka in idel lugn och solsken är ju helt ojämt. Där finns ju ingen balans, alls.
Det tror jag många – inte minst jag själv – har fått om bakfoten. Att balans och att vara balanserad handlar om att jämt vara nöjd och lycklig.
För länge sedan borde jag har förstått att balans i mitt liv handlar om att jag ena dagen är skitarg – och andra dagen skitglad. Ena stunden kan jag svära så taket lyfter – andra stunden kan jag krama och säga förlåt. En kväll kan jag läsa 14 sagor och göra superbra mat – en annan kan vi bara stirra i skärmar. En morgon springer jag 5 km, en annan sover jag tills barnen kommer hem från skolan. En dag äter jag kostcirkeln till frukost, en annan bara marschmallows (nå inte, det skulle jag aldrig röra).
Det säger ju sig självt: genast vi maxar lite för hårt på någon front, så uppstår en obalans.
Det skulle förvisso vara härligt att ha förutsättningar att vara den där leende yogin på en strand, men sitt nu sedan på Smulterö och försök le den här tiden på året när nattfrosten har kommit. En får jobba med de förutsättningar som finns, helt enkelt.
God måndag på er, härliga kärringar, låt oss göra veckan riktigt balanserad!
Forever Jung 
Det är just det här jag tänkt på i den här utmattningsdiskussionen inom bloggosfären. Att balans inte är det att man yogar i soluppgången och ler hela tiden. Utan att man får/har/känner allt i lagom doser. Och för att veta vad som är den bästa balansen för en själv så måste man stanna upp emellanåt och fundera lite tror jag. Och känna sej själv.
Vad fint skrivet! Jag tänker precis så, det är den typen av balans jag vill ha i mitt liv. Äta choklad ena dagen och gå ut och springa andra dagen. Festa en lördag och mysig hemmakväll nästa. Hänga med pojkvän, hänga med bara vänner. Ha roliga saker inplanerade, göra absolut ingenting vissa dagar. Självhat ena dagen, hybris nästa dag 😉
Just det var problemet när jag som studerande kämpade med stress och migrän – jag trodde att jag borde vara otoligt lugn och samlad och liksom zen. Först när jag blivit ett riktigt hopplöst huvudvärksknyte pallrade jag iväg mig till psykolog & psykiater som upplyste mig om att man måste känna sina känslor och att balans betyder lite av allt. Jag ba – ahaaaaa… sen var det ju en lång väg att komma bort från den där ovanan att försöka vara tillkämpat lugn och hitta en verklig balans istället.
Balans för mig är att göra det jag för tillfället vill men att få bort "topparna och dalarna". Om man kör för hårt tar energin slut och inte får man energi av att enbart vila heller. Lagom är bäst men såå otroligt svårt om man är en typ av on-off människa.
Det finns inga riktiga harmoniska yogisar i soluppgången. Ledsen men det är bara strunt. Om den bilden sku vara sann är det jag som är en falsk yogi. Många som kommer till yogan gör det för att få tid med sig själv på ett eller annat sätt. För mig är det min livlina. Så yogisarna är många gånger allt annat än harmoniska 🙂 De försöker bara hantera det på mattan.
Balans är att kunna koppla av mellan varven. Släppa jobbtankarna helt och gå ut i naturen, åka till sommarstugan eller ta en shoppinrunda om man är den typen. Själv tycker jag att balansen infinner sig efter en välbehövlig tupplur. Att strunta i möten och annat tjafs om kvällarna och umgås med familjen är en annan bra metod. Balansen ska helst hittas varje dag, men det behöver inte vara så svart eller vitt.
För mej är balans att vara ok med både topparna och dalarna i livet.
Du beskrev precis mig, jag är just sådär. Funderar ofta på att hur mina barn upplever mig, hurudana minnen kommer dom att ha..? När mamma ena stunden/dagen är lugn och harmonisk och har ett lååångt tålamod och ber vänligt och vackert. Medan det i nästa stund kan vara höjdröst, korta fräsiga meningar och bråttom bråttom… För att int tala om allt annat som jag upplever som kaos i mitt liv.
Din blogg har hjälpt mig en hel del nu då jag lider av utmattningsdepression. Därför har du en självklar röst från mig i nomineringen till Galan. 🙂
Så snällt sagt, men du ska lägga din röst på någon som verkligen behöver den! Nu är det någon annans tur.
Man kan inte repetera för mycket, men tydligen har mitt undermedvetna läst ditt blogginlägg igår och blivit inspirerad att själv skriva om de (läste alltså nu först ditt inlägg:D) Alla ser väl lite olika på balans i livet, och har olika "glansbilder". Viktigaste är väl att man får själv på klart hur man balanserat man vill ha det och på vilket sätt. Dalar och toppar, eller inte. Nu skall jag sluta flumma, godnatt!
Det är just det här jag tänkt på i den här utmattningsdiskussionen inom bloggosfären. Att balans inte är det att man yogar i soluppgången och ler hela tiden. Utan att man får/har/känner allt i lagom doser. Och för att veta vad som är den bästa balansen för en själv så måste man stanna upp emellanåt och fundera lite tror jag. Och känna sej själv.
Vad fint skrivet! Jag tänker precis så, det är den typen av balans jag vill ha i mitt liv. Äta choklad ena dagen och gå ut och springa andra dagen. Festa en lördag och mysig hemmakväll nästa. Hänga med pojkvän, hänga med bara vänner. Ha roliga saker inplanerade, göra absolut ingenting vissa dagar. Självhat ena dagen, hybris nästa dag 😉
Just det var problemet när jag som studerande kämpade med stress och migrän – jag trodde att jag borde vara otoligt lugn och samlad och liksom zen. Först när jag blivit ett riktigt hopplöst huvudvärksknyte pallrade jag iväg mig till psykolog & psykiater som upplyste mig om att man måste känna sina känslor och att balans betyder lite av allt. Jag ba – ahaaaaa… sen var det ju en lång väg att komma bort från den där ovanan att försöka vara tillkämpat lugn och hitta en verklig balans istället.
Balans för mig är att göra det jag för tillfället vill men att få bort "topparna och dalarna". Om man kör för hårt tar energin slut och inte får man energi av att enbart vila heller. Lagom är bäst men såå otroligt svårt om man är en typ av on-off människa.
Det finns inga riktiga harmoniska yogisar i soluppgången. Ledsen men det är bara strunt. Om den bilden sku vara sann är det jag som är en falsk yogi. Många som kommer till yogan gör det för att få tid med sig själv på ett eller annat sätt. För mig är det min livlina. Så yogisarna är många gånger allt annat än harmoniska 🙂 De försöker bara hantera det på mattan.
Balans är att kunna koppla av mellan varven. Släppa jobbtankarna helt och gå ut i naturen, åka till sommarstugan eller ta en shoppinrunda om man är den typen. Själv tycker jag att balansen infinner sig efter en välbehövlig tupplur. Att strunta i möten och annat tjafs om kvällarna och umgås med familjen är en annan bra metod. Balansen ska helst hittas varje dag, men det behöver inte vara så svart eller vitt.
För mej är balans att vara ok med både topparna och dalarna i livet.
Du beskrev precis mig, jag är just sådär. Funderar ofta på att hur mina barn upplever mig, hurudana minnen kommer dom att ha..? När mamma ena stunden/dagen är lugn och harmonisk och har ett lååångt tålamod och ber vänligt och vackert. Medan det i nästa stund kan vara höjdröst, korta fräsiga meningar och bråttom bråttom… För att int tala om allt annat som jag upplever som kaos i mitt liv.
Din blogg har hjälpt mig en hel del nu då jag lider av utmattningsdepression. Därför har du en självklar röst från mig i nomineringen till Galan. 🙂
Så snällt sagt, men du ska lägga din röst på någon som verkligen behöver den! Nu är det någon annans tur.
Man kan inte repetera för mycket, men tydligen har mitt undermedvetna läst ditt blogginlägg igår och blivit inspirerad att själv skriva om de (läste alltså nu först ditt inlägg:D) Alla ser väl lite olika på balans i livet, och har olika "glansbilder". Viktigaste är väl att man får själv på klart hur man balanserat man vill ha det och på vilket sätt. Dalar och toppar, eller inte. Nu skall jag sluta flumma, godnatt!