Milken, ett bast.
Jag vet inte hur det är med er, men sociala medier hjälper mig ofta att upptäcka sådana mönster som jag inte skulle avläsa lika snabbt i det riktiga livet. Den senaste spaningen i mina flöden handlar om antal barn i en familj. Har ni kanske också lagt märkte till det under det gångna året? Att den tidigare så starka tvåbarnsnormen verkar ha utökats till tre.
Förr tyckte jag de flesta fick två barn – och sedan var det slut. Men den senaste tiden har jag snubblat över så sjukt många som bär på sina treor – så väl i magen som i famnen. Också fascinerande att tvåbarnsnormen är så starkt inrotad i mig själv att jag riktigt högt utropade ”MEN VAAH?!” när Ebba von Sydow i sin podd berättade att hon väntar sitt tredje barn för en tid sedan. Samma med Cecilia Blankens. Ropade om möjligt ännu högre med Amanda Schulman. Liksom tre! Så kreisit!
Minns att det i tiderna var samma sak med Eva, Malin, Amanda och min kompis Emmi. Jag tar alltid för givet att folk ska sluta vid två. Men den senaste tiden har jag nästan slutat bli överraskad. Folk får ju faktiskt tre barn, och ofta.
Och det som mest bekräftar att min teori ”tre barn är det nya två” är sann: Att enbarnsmamman Peppe Öhman nu har två.
Vad vi ska göra med denna OERHÖRT VIKTIGA UPPTÄCKT är ännu oklart.
Forever Jung 
Hmm, tycker att tre barn redan länge varit vanligt. Är själv född på 70-talet då två barn samt föräldrar av många ansågs vara en standardfamilj, men under början av 2000-talet tyckte jag mig ana att tre barn blev vanligare och vanligare. Vår familj består av fyra barn och två vuxna. Tyvärr byggs inga hotellrum för stora familjer. -Och när är en familj stor? Jag upplever inte att vi har många barn, bara fyra. Funderar ibland vad familjer med två barn gör med sin tid, när jag endel dagar känner mig fast i vardagspusslet med jobb, dagis, skola och fritidssysselsättningar.Å andra sidan vill jag ha det precis som vi har det -mitt i livet.
I Larsmo-mått mätt är ju tre-fyra rena barnleken.
Haha, alltså jag har tänkt på samma! Jag har en bror, that's it. Men vill själv ha tre barn! Konstigt nog 😀 Känns som en ny trend. Långvarig sådan.
Bara man skulle kunna föda ut femåringar skulle jag kunna ha tusen.
Alltså jag har funderat på det där, också. Jag hade en SVINDÅLIG babytid med Saga. Klart man älskar henne o yada yada men jag mådde verkligen dåligt och allt är som en svart dimma i mitt huvud det första halvåret. Ändå tänker jag "åååh men ljuuuvliga babytid!" Jag vet ärligt talat inte om jag bara är inställd att tycka så eller om jag verkligen innerst inne tyckte det var ljuvligt. Tycker det är super nu när hon är 1,5 år, kan prata som en kulspruta och berätta allt hon ser, vill och gör, så man ens lite förstår VARFÖR hon skriker emellanåt…
Kommer ihåg när jag var gravid med Walter (2011) att jag läste någonstans att "tre är det nya två"
Ja, säkert finns det någon befolkningsstatistik jag skulle kunna plöja. Skulle faktiskt vara intressant att se vad som är genomsnittsantalet på barn i Finland. Är det två eller tre?
Hepp! 🙂
Jiiihaaa!
Absolut! Samtidigt har jag vänner med fyra, fem och sex barn också, så tre känns ju ganska modest när jag jämför. Men ja, när vi fick vår trea var vi sannerligen inte ensamma om det. Nu undrar jag: kommer en del av oss som har fått nummer tre att bilda en sub-grupp som skanderar "fyra är det nya tre"? (jag tvivlar emellertid STARKT på att jag själv skulle ingå i denna grupp.)
Ja, har du en gång påbörjat en andra kull kan du ju lika gärna fortsätta!
När vi fick tre innan trettio (och inte var Larsmobor heller då alltså) så var omgivningens reaktioner lite häpna ännu. TRE? Men nu har ju nästan alla hunnit ikapp så jag håller med dig, tre är det nya två, tre är helt standard antal barn nu inte längre det minsta oj vad många kids ni har status.
Ja, tyvärr får vi inte vara unga mammor längre. Yhyy! 🙂
Sant. What's up med det vi som skulle vara unga för evigt. Men tänk vilka coola 'unga' tonårsmorsor (som i morsor åt tonåringar inte tvärtom) vi kommer vara snart. Eller nåt 😀
Kommer få sån 40-årskris att jag sedan beter mig som 17! Var så säker, moaha!
Att tre är det nya två har jag hängt med på men nu verkar det snarare som storfamilj är det nya. De senaste 2 månaderna har jag stött på familjer flera där de har upp till 9 barn, i vissa fall är det "dina och mina" men i andra fall är det helsyskon. Jag vill inte själv ha så många barn men jag tycker det är störtskönt att folk verkligen skaffar så många barn som de vill ha (och kan få). En kollegas syster fick precis sitt elfte barn! Det bär fan respekt med sig på så många plan!
Elva genom en och samma vagina är på riktigt helt otroligt. Liksom ELVA GRAVIDITETER (!!!!).
Och tanken på att vara gravid i NITTIONIO MÅNADER! Det är helt otroligt vad en kropp kan klara.
Förlåt men jag fick tungt att andas där vid 99 månader ? Och tänk på amningen?! Det kan ju aldrig liksom avta?
Jag har två syskon och har aldrig vetat att 3 barn räknas som många?! Fick på riktigt en aha-upplevelse av det här inlägget.
Nå, inte är ju tre många, men iaf fler än två.
Två är jasså jaha. Tre är standard. Fyra är respekt. Fem o fler är weird.
Men ja! Jag fick mina två med 13 månaders mellanrum och hörde till de första i kompiskretsen som hade två. Nu har de flesta tre och nån väntar fyran! Och plötsligt känns det som vi " bara" har två barn, fast vi själva tycker det är alldeles perfekt och lagom.
Har för mig att normen är typ 1,8 barn per kvinna och så har det väl sett ut de senaste 30 åren, med små variationer. Intressant är dock att under lågkonjunktur och efterkrigstiden så föds mycket fler barn så din spaning är nog alldeles riktig med tanke på det ekonomiska läget. Eftersom det inte finns jobb kan man lika gärna vara hemma och föda barn typ.
Aahh – jag får en sötchock av Milken, ett bast ❤
Jag tolkar det som ett tecken på att folk här har det ganska bra som har råd och möjlighet att ha tre-fyra barn. Har själv två syskon (70-talist) men tycker två barn är lagom om man vill ha ett eget liv också.
Jo så är det nog. Tänkte detsamma. "Alla" i min ålder har tre numera, eller inga alls. Men har också märkt, som någon tidigare nämde, att fyra också är möjligt, men HUR får man ala att rymmas i bilen tänker jag då? Blir det att skaffa en såndär minibuss? Hälsar hon som skulle ha två tills ödet bestämde att det skulle vara tre.
Hälsningar från andra sidan: tre känns ju som väldigt få när man själv växt upp i kaoset med sju:) Men nu när jag själv har endast EN så förstår jag inte hur mina föräldrar riktigt tänkte. Och att ha bara ett känns nästan normbrytande, hela tiden efterfrågas flera.
Detta käner jag så igen, har 8 år mellan barnen och visst har det frågas mycket om syskon. Men enda barn behöver inte bli bortskämda egoister, tvärtom, de jag känner är trevliga, omtänksamma och utåtriktade.
Jag vet inte, är det en Österbottengrej? Här i södra Finland tycker jag att så gott som alla mina kompisar har satt stopp vid två. Nu är vi i och för sig fortfarande bara lite på 30+, så det är fullt möjligt att det kommer sladdisar ännu.
Ja, man vet ju aldrig (fast många här ovan är ju faktiskt inte heller österbottningar).
Nej, men tänker mig snarare att dels bostadspriser m.m. är lägre och därför är den ekonomiska tröskeln att skaffa det tredje barnet även lägre. Dessutom är grupptrycket (eller kanske gruppinspirationen) central i de här frågorna: "Orkar de med ett tredje barn, så orkar nog vi också!"
Häh!? Var inte fyra det nya två?? 😀 hahahahahahahah
Haha! Har tänkt på samma, men HÄR blir det inga fler barn gjorda.
Jag har alltid velat ha tre barn för jag själv har två systrar. Helt passligt enligt mej, inte bara en att gå till om råd å hjälp te x är ju toppen! Å här sitter jag nu å väntar vår trea! 😀
Hmm, tycker att tre barn redan länge varit vanligt. Är själv född på 70-talet då två barn samt föräldrar av många ansågs vara en standardfamilj, men under början av 2000-talet tyckte jag mig ana att tre barn blev vanligare och vanligare. Vår familj består av fyra barn och två vuxna. Tyvärr byggs inga hotellrum för stora familjer. -Och när är en familj stor? Jag upplever inte att vi har många barn, bara fyra. Funderar ibland vad familjer med två barn gör med sin tid, när jag endel dagar känner mig fast i vardagspusslet med jobb, dagis, skola och fritidssysselsättningar.Å andra sidan vill jag ha det precis som vi har det -mitt i livet.
I Larsmo-mått mätt är ju tre-fyra rena barnleken.
Haha, alltså jag har tänkt på samma! Jag har en bror, that's it. Men vill själv ha tre barn! Konstigt nog 😀 Känns som en ny trend. Långvarig sådan.
Bara man skulle kunna föda ut femåringar skulle jag kunna ha tusen.
Alltså jag har funderat på det där, också. Jag hade en SVINDÅLIG babytid med Saga. Klart man älskar henne o yada yada men jag mådde verkligen dåligt och allt är som en svart dimma i mitt huvud det första halvåret. Ändå tänker jag "åååh men ljuuuvliga babytid!" Jag vet ärligt talat inte om jag bara är inställd att tycka så eller om jag verkligen innerst inne tyckte det var ljuvligt. Tycker det är super nu när hon är 1,5 år, kan prata som en kulspruta och berätta allt hon ser, vill och gör, så man ens lite förstår VARFÖR hon skriker emellanåt…
Kommer ihåg när jag var gravid med Walter (2011) att jag läste någonstans att "tre är det nya två"
Ja, säkert finns det någon befolkningsstatistik jag skulle kunna plöja. Skulle faktiskt vara intressant att se vad som är genomsnittsantalet på barn i Finland. Är det två eller tre?
Hepp! 🙂
Jiiihaaa!
Absolut! Samtidigt har jag vänner med fyra, fem och sex barn också, så tre känns ju ganska modest när jag jämför. Men ja, när vi fick vår trea var vi sannerligen inte ensamma om det. Nu undrar jag: kommer en del av oss som har fått nummer tre att bilda en sub-grupp som skanderar "fyra är det nya tre"? (jag tvivlar emellertid STARKT på att jag själv skulle ingå i denna grupp.)
Ja, har du en gång påbörjat en andra kull kan du ju lika gärna fortsätta!
När vi fick tre innan trettio (och inte var Larsmobor heller då alltså) så var omgivningens reaktioner lite häpna ännu. TRE? Men nu har ju nästan alla hunnit ikapp så jag håller med dig, tre är det nya två, tre är helt standard antal barn nu inte längre det minsta oj vad många kids ni har status.
Ja, tyvärr får vi inte vara unga mammor längre. Yhyy! 🙂
Sant. What's up med det vi som skulle vara unga för evigt. Men tänk vilka coola 'unga' tonårsmorsor (som i morsor åt tonåringar inte tvärtom) vi kommer vara snart. Eller nåt 😀
Kommer få sån 40-årskris att jag sedan beter mig som 17! Var så säker, moaha!
Att tre är det nya två har jag hängt med på men nu verkar det snarare som storfamilj är det nya. De senaste 2 månaderna har jag stött på familjer flera där de har upp till 9 barn, i vissa fall är det "dina och mina" men i andra fall är det helsyskon. Jag vill inte själv ha så många barn men jag tycker det är störtskönt att folk verkligen skaffar så många barn som de vill ha (och kan få). En kollegas syster fick precis sitt elfte barn! Det bär fan respekt med sig på så många plan!
Elva genom en och samma vagina är på riktigt helt otroligt. Liksom ELVA GRAVIDITETER (!!!!).
Och tanken på att vara gravid i NITTIONIO MÅNADER! Det är helt otroligt vad en kropp kan klara.
Förlåt men jag fick tungt att andas där vid 99 månader ? Och tänk på amningen?! Det kan ju aldrig liksom avta?
Jag har två syskon och har aldrig vetat att 3 barn räknas som många?! Fick på riktigt en aha-upplevelse av det här inlägget.
Nå, inte är ju tre många, men iaf fler än två.
Två är jasså jaha. Tre är standard. Fyra är respekt. Fem o fler är weird.
Men ja! Jag fick mina två med 13 månaders mellanrum och hörde till de första i kompiskretsen som hade två. Nu har de flesta tre och nån väntar fyran! Och plötsligt känns det som vi " bara" har två barn, fast vi själva tycker det är alldeles perfekt och lagom.
Har för mig att normen är typ 1,8 barn per kvinna och så har det väl sett ut de senaste 30 åren, med små variationer. Intressant är dock att under lågkonjunktur och efterkrigstiden så föds mycket fler barn så din spaning är nog alldeles riktig med tanke på det ekonomiska läget. Eftersom det inte finns jobb kan man lika gärna vara hemma och föda barn typ.
Aahh – jag får en sötchock av Milken, ett bast ❤
Jag tolkar det som ett tecken på att folk här har det ganska bra som har råd och möjlighet att ha tre-fyra barn. Har själv två syskon (70-talist) men tycker två barn är lagom om man vill ha ett eget liv också.
Jo så är det nog. Tänkte detsamma. "Alla" i min ålder har tre numera, eller inga alls. Men har också märkt, som någon tidigare nämde, att fyra också är möjligt, men HUR får man ala att rymmas i bilen tänker jag då? Blir det att skaffa en såndär minibuss? Hälsar hon som skulle ha två tills ödet bestämde att det skulle vara tre.
Hälsningar från andra sidan: tre känns ju som väldigt få när man själv växt upp i kaoset med sju:) Men nu när jag själv har endast EN så förstår jag inte hur mina föräldrar riktigt tänkte. Och att ha bara ett känns nästan normbrytande, hela tiden efterfrågas flera.
Detta käner jag så igen, har 8 år mellan barnen och visst har det frågas mycket om syskon. Men enda barn behöver inte bli bortskämda egoister, tvärtom, de jag känner är trevliga, omtänksamma och utåtriktade.
Jag vet inte, är det en Österbottengrej? Här i södra Finland tycker jag att så gott som alla mina kompisar har satt stopp vid två. Nu är vi i och för sig fortfarande bara lite på 30+, så det är fullt möjligt att det kommer sladdisar ännu.
Ja, man vet ju aldrig (fast många här ovan är ju faktiskt inte heller österbottningar).
Nej, men tänker mig snarare att dels bostadspriser m.m. är lägre och därför är den ekonomiska tröskeln att skaffa det tredje barnet även lägre. Dessutom är grupptrycket (eller kanske gruppinspirationen) central i de här frågorna: "Orkar de med ett tredje barn, så orkar nog vi också!"
Häh!? Var inte fyra det nya två?? 😀 hahahahahahahah
Haha! Har tänkt på samma, men HÄR blir det inga fler barn gjorda.
Jag har alltid velat ha tre barn för jag själv har två systrar. Helt passligt enligt mej, inte bara en att gå till om råd å hjälp te x är ju toppen! Å här sitter jag nu å väntar vår trea! 😀