Minns ni när Svenskfinlands allra första bloggpris delades ut? Året var 2010 och platsen var Korjaamo i Helsingfors. Jag minns! För det kändes väldigt stort och roligt för mig då, att vara nominerad i hela två kategorier, på den allra första galan.
Inte nog med att jag stod tillsammans med Basses bästa och en bakblogg (som jag dessvärre inte minns namnet på) i kategorin Årets temablogg. Jag tävlade också mot fem andra tungviktare i kampen om titeln Årets blogg 2010. Kakkakaffe, Malenami, Magnus Silfvenius Öhmans Sama Suomeksi, Bitte med bihang och Dolce Bambini.
Jag kom hem från Helsingfors med två priser och en saftig baksmälla (minns att jag slöt ögonen i sängen ungefär när ett stycke megaglad finlandssvensk chefredaktör headbangade med slipsen knuten runt huvudet på den högljudda efterfesten i Karins vardagsrum). Ja, det var tider det.
Det är mycket man har glömt sedan dess. Men min blogg berättar att publiken kunde nominera sina favoritbloggar i sju kategorier. Vinnarna utsågs av en jury (den allra första bestod av ständiga aktuella Peppe Öhman, André Wickström, Kaj Korkea-Aho och Micaela Röman). Bara i kategorin ”Årets blogg” kunde publiken rösta fram vinnaren, resten avgjorde juryn. Har fortfarande kvar mina diplom under sängen (tror det var den mycket begåvade Taika Mannila som hade illustrerat dem). Tar fram dem ibland och myser.
Jag har försökt att inte säga ett ord om årets bloggprisgala i hopp om att inte smygknipa någon annans nominering. Jag anser, precis som jag skrev en gång tidigare i höst, att jag har vunnit så många fina pris för den här bloggen. Det är inte min tur i år. Men så släpptes listan igår och Anna-Lena messade ”har du sett?”.
Det är ändå med stor tacksamhet och ett varmt leende jag tänker på titeln ”Årets bloggveteran”. Att vara en veteran – oavsett i vilket sammanhang – är ju alltid sympatiskt. Om det var någon kategori den här gamla bloggtanten skulle hamna i, så var det just den. Tack ska ni ha. Gläder mig att ni ännu tar mig på allvar. För jag tar er på största möjliga allvar.
Däremot tycker jag det hade varit Malin Båtmästars tur att vinna det här priset. Eller Linnea Portins. Eller Anna-Lenas. Eller Fina Christinas. Listan på bra veteraner är lång.
Det är en sak att ha mest läsare, och en sak att förtjäna ett pris. Där tycker jag det är snudd på orättvist att jag nästan alltid kan vinna, om jag riktigt vill. Att vinna ett bloggpris handlar om två saker: 1. Att ha många läsare. 2. Att mobilisera sina röstningstrupper. Okej, det handlar förstås om att vara jävligt bra också, det är inte det.
Det är ursvårt att inte framstå som dryg och otacksam när jag säger det här, men jag tycker från djupet av mitt hjärta att fler borde få känna den där känslan jag hade i tåget hem 2010. När man är så glad och stolt att man spricker. Och fjärilarna i kroppen fyller hela tågvagnen.
Det finns så många ambitiösa superstars i den här lilla lilla världen som är vår. Se på mängden blogginlägg vi serverar – helt gratis och helt frivilligt – åt våra läsare varje vecka! I sanningens namn förtjänar vi alla ett illustrerat diplom under sängen. Eller kanske till och med i en ram. På paradplats i vardagsrummet!
Men hur man än vänder och vrider på det, så är det inte min tur att vinna i år, så enkelt är det (även om jag älskar att ni tycker om den här bloggen lika mycket som jag).
Däremot finns det en sak ni kan göra för mig.
För det finns en blogg som förtjänar så mycket mer cred än den hittills har fått. Och det är Ellen Strömbergs Blejk, fejt & fab. Vad än ni gör – rösta på Ellen. Och det gör ni här. För SINI DÅ blir den här gamla veteranen så förskräckligt glad.
Det är det bästa priset ni kan ge mig.
Tack för allt ni gör för mig.
Puss!
Forever Jung 
TOO LATE röstade redan på dig. (Och Ellen!) Puss på dig!
HEJA ELLEN!!!!!!!!!!!!!
Men herregud LUGN NER NER NU. Blir ju generad.
HAHA! Smällar man får ta om man ska bli PRISBELÖNT BLOGGERSKA.
Jag måste säga att jag inte röstade i många kategorier, bara för att jag inte läser av alla de slags bloggar, åtminstone inte längre idag. Det är mest de gamla, trygga och bekanta. Som din. Så ja, här är nog en som måste rösta på dig. Vad du än säger. 😀 Och jag scrollade ju just tillbaka till arkivet, slaskkvällen 2010 här för en vecka sedan. Det var ju stort då. Klä upp sig (det var ju min första gång i klackskor och allt!) och mingla (utan barn!! 😀 ). Det kändes ju så härligt att träffa er alla från bloggvärlden (och många gamla mammapappa:iter, från tiden innan bloggarna liksom).
Oh, those were the days!
Tycker det här var väldigt fint och väldigt ödmjukt skrivet ❤
❤
Mitt inlägg om kvällen . 🙂 Fast det står 2011?! 😉 http://mellimamma.blogspot.fi/2011/12/galan.html
Ja, det där var året efter när jag satt i juryn, har jag för mig.
Så snällt Linn, tack för de orden! 🙂 Jag känner mig nog lite veteranig, på ett bra sätt. 🙂
Jag kan bara konstatera – Du är tammetusan bara för jävla bäst! ❤
Oj oj jag har också röstat på dig OCH Ellen 🙂
Hej Linn,
Jag skulle skriva den här kommentaren redan för några dagar sedan men blev då avbruten. Jag vill tacka dig för din otroligt fina blogg. Dina texter dom senaste veckorna har varit så fina, varma, genuina, ärliga och SÅ välbehövliga i vårt samhällsklimat. Som trogen läsare tycker jag att din blogg har blomstrat upp under din sjukledighetsperod, jag förstår givetvis att du har tid och att skriva är säkert ett sätt att bearbeta det du har inombords. Jag skulle så hoppas att alltid få läsa dina texter som nu. men inser självklart att det inte går sedan när du är på jobb. Då skriver du säkert helt tillräcklg på jobbet. Men någon medelväg..? 3 dagar "riktigt jobb" och 2 dagar blggjobb?! 🙂
Tusen tack Linn!
Trots att du skrev det här så röstade jag ändå på DIG för du förtjänar faktiskt detta, herregud i årtal har du bloggat men fortsätter ändå att leverera så ärliga och härliga inlägg, en efter en! TACK FÖR DET! Och jo, Ellen fick också min röst 😉
TOO LATE röstade redan på dig. (Och Ellen!) Puss på dig!
HEJA ELLEN!!!!!!!!!!!!!
Men herregud LUGN NER NER NU. Blir ju generad.
HAHA! Smällar man får ta om man ska bli PRISBELÖNT BLOGGERSKA.
Jag måste säga att jag inte röstade i många kategorier, bara för att jag inte läser av alla de slags bloggar, åtminstone inte längre idag. Det är mest de gamla, trygga och bekanta. Som din. Så ja, här är nog en som måste rösta på dig. Vad du än säger. 😀 Och jag scrollade ju just tillbaka till arkivet, slaskkvällen 2010 här för en vecka sedan. Det var ju stort då. Klä upp sig (det var ju min första gång i klackskor och allt!) och mingla (utan barn!! 😀 ). Det kändes ju så härligt att träffa er alla från bloggvärlden (och många gamla mammapappa:iter, från tiden innan bloggarna liksom).
Oh, those were the days!
Tycker det här var väldigt fint och väldigt ödmjukt skrivet ❤
❤
Mitt inlägg om kvällen . 🙂 Fast det står 2011?! 😉 http://mellimamma.blogspot.fi/2011/12/galan.html
Ja, det där var året efter när jag satt i juryn, har jag för mig.
Så snällt Linn, tack för de orden! 🙂 Jag känner mig nog lite veteranig, på ett bra sätt. 🙂
Jag kan bara konstatera – Du är tammetusan bara för jävla bäst! ❤
Oj oj jag har också röstat på dig OCH Ellen 🙂
Hej Linn,
Jag skulle skriva den här kommentaren redan för några dagar sedan men blev då avbruten. Jag vill tacka dig för din otroligt fina blogg. Dina texter dom senaste veckorna har varit så fina, varma, genuina, ärliga och SÅ välbehövliga i vårt samhällsklimat. Som trogen läsare tycker jag att din blogg har blomstrat upp under din sjukledighetsperod, jag förstår givetvis att du har tid och att skriva är säkert ett sätt att bearbeta det du har inombords. Jag skulle så hoppas att alltid få läsa dina texter som nu. men inser självklart att det inte går sedan när du är på jobb. Då skriver du säkert helt tillräcklg på jobbet. Men någon medelväg..? 3 dagar "riktigt jobb" och 2 dagar blggjobb?! 🙂
Tusen tack Linn!
Trots att du skrev det här så röstade jag ändå på DIG för du förtjänar faktiskt detta, herregud i årtal har du bloggat men fortsätter ändå att leverera så ärliga och härliga inlägg, en efter en! TACK FÖR DET! Och jo, Ellen fick också min röst 😉