Laesh.

Trots sin måndagighet har den här måndagen bara bjudit på bra skit. Jag inledde starkt med lunch med mina kollegor Anna-Lena, Foppa och Sofie. Vi pratade jobb, julfest och det faktum att vi förutom de omtalade journalisttjänsterna på tidningarna också nyrekyterar till vår avdelning. Om du är en bra typ som tycker om att sälja, så ska du söka jobbet. Snart kanske vi är kollegor?

I dag hade jag också mitt sista möte med arbetshälsovården innan jag återvänder till jobbet i december. Just nu känns det skitbra. Det känns som om någon har tankat 24-karatigt guld rakt in i mina ådror de senaste månaderna. Har nog aldrig varit så här utvilad i hela mitt liv. 

Visst har jag små personliga farhågor (som till stor del handlar om min egen stresshantering), men de känns ändå easy peezy med tanke på att jag i fyra månader ska jobba två dagar i veckan. Max tre, om jag så känner för. 

Och det bästa är att det känns riktigt på riktigt roligt att börja jobba igen. När det var som värst trodde jag ibland att jag aldrig skulle palla att gå tillbaka. Tänk vad hjärntröttma kan göra med en! 

Den sista tiden här hemma ska jag ägna åt det mest finlandssvenska i hela världen; jag ska ansöka om pengar från Kulturfonden. Tänk att jag är 30 år och aldrig har gjort det! Vad jag ska göra med dem ska jag berätta för eder om det vill sig så väl att jag beviljas. Iiiiiiiiiiiiiks.

Ja ja ja, det var allt för denna gång. Någon annan gång kanske jag bloggar om något spännande.