När skammen hamnar fel.

Föreställ dig en liten småstad var som helst. En osäker 14-årig flicka som inte vill bli något annat än omtyckt och accepterad. Som blir smickrad av äldre pojkar som vill hänga med henne. Som dricker sanslösa mängder alkohol för att inför dem visa sig orädd. Som halvt förlorar medvetandet. Som slocknar.

Igår gjorde jag något så ovanligt som att se samma film två gånger. Har tänkt se den så många gånger, men inte kommit mig för. Först såg jag Audrey and Daisy helt ensam (med spända knytnävar och tårar i ögonen). När sluttexterna rullade kom Sami hem och jag sa att han MÅSTE se dokumentären jag just såg, så jag lade på den en gång till och såg den igen (med lika spända knytnävar och tårar i ögonen). 

Följande text kan innehålla spoilers, så om du vill se dokumentären med helt oförberedda ögon ska du pausa här och återvända efteråt. I stora drag skulle jag säga att den handlar om skam som placeras på fel personer, på ett sätt som är fullständigt vidrigt – och inte helt ovanligt 2016.

Ja, vad tror ni händer efter att flickan domnat bort? Man kanske tänker att det finns bra typer som klappar om, kör hem eller bäddar ner. Ringer hennes föräldrar. En fjortonåring som dricker 10-12 Tequila-shots på en kort stund, på sin första fylla, kan behöva lite omtanke. 

Men så går det varken för Audrey eller Daisey (eller Paige eller Delaney). Det här är tre separata berättelser från tre amerikanska småstäder. Men inledningen är alltid den samma. Alla tre utsätts sedan för sexuella övergrepp av pojkar de vill imponera på (och litar på). Men i relation till vad som händer sedan, kan man konstatera att det var bara början.

För sedan börjar helvetet.

Det är svårt att känna något annat än ilska när föreställer sig den förödmjukelsen. Flickorna trakasseras på ett helt sjukt sätt på nätet och i skolan. Nakenbilder sprids och ingen tror dem. Alla vänder dem ryggen. Horor. Där fick de så de teg.

Den här absurda mängden skit som flickor hamnar ta slutar aldrig att förvåna. Allt de vill är att bli lite hederligt omtyckta och det här är vad de får.

Audrey vaknar följande morgon med sprittusch över hela kroppen. Inget minne av vad som hände. Men hon lär få veta. Förutom att två manliga klasskompisar har klätt av henne, fingrat på henne, skrivit vidrigheter över hela hennes kropp och målat halva ansiktet svart, så har de också tagit bilder på henne och visat runt. Föreställ dig fiilisen att komma till skolan.

Inom några dagar ber hon sin mamma hämta henne från skolan mitt på dagen (”jag pallar inte mer”) och hänger sig i badrummet samma eftermiddag.

Daisy vaknar följande morgon, i frosten på gräsmattan utanför sitt hus. Håret har frusit till is och hon minns ingenting. Meeen hon lär få reda på att tre av hennes storebrors bästa kompisar satt i källarrummet där hon avslocknad våldtogs av en fjärde. Söps full. Filmades. Dumpades i gräset.

Ni ser mönstret. 

Och de här pojkarna som är omtyckta, skyddade idrottare. Som frias och kan fortsätta livet som vanligt. Och shitstormen på nätet – och i lokalsamhället – som totalt välter omkull flickorna (och deras familjer). Lögnare. Uppmärksamhetssökare. Skanks. Mot slutet vill de knappt vistas ute. De som överlever flyttar (eller det är Daisy illa tvungen till slut för någon bränner ner familjens hus).

Det här säger så mycket om så mycket.

De här flickorna gör ingenting fel. De bara vill väl och får bära all skam. För något de inte önskade eller bad om. De här pojkarna gör allt fel (utnyttar sin makt, går över gränser och begår brott) och får sedan gå vidare som om ingenting hade hänt. Skrek i soffan efteråt: FOLK MÅSTE PRATA MED SINA POJKAR!!!!!!!

Också tonåringar borde ju rimligtvis kunna förstå att man ger ett glas vatten, plåstrar om och ringer till någons föräldrar (vi blir inte arga) när någon har slocknat. Man klär INTE av, våldtar, fotar och sprider på nätet. Om det är något jag önskar att vi pratar med våra barn om så är det just det här. Kanske till och med ser den här dokumentären tillsammans med våra tonåringar.

Vi skrattar aldrig åt någon som blir hånad. 

Vi shamar ingen som berättar sin sanning.

Den där vidriga misogyna sheriffen som i slutet berömmer pojkarna för att de har glömt och lagt det här bakom sig – till skillnad från flickorna som bara har fastnat och inte tagit sitt ansvar – ja, man hoppas karma hinner i kapp honom (förlåt).

Det här flickorna som överlevde gjorde allting rätt. De berättade, de stod upp, de anmälde. Och samhället svek dem big time. 

Okej, en upprepning till: FOLK MÅSTE PRATA MED SINA POJKAR!!!!!!!

(och visa Audrey and Daisy för sina flickor)

 

18 reaktioner på ”När skammen hamnar fel.

  1. Åsa

    Fan alltså, funderar ännu idag mycket på en incident som jag hörde talas om på mitten av 90-talet, hur en flicka på en villa hade somnat och pojkarna stod på kö utanför… Vissa gjorde väl mer än andra och alla var de idrottare och fotbollsspelare. Coola killar, det var min dåvarande pojkväns kompisar. Han var givetvis inte med, så dåligt öga när det gällde val av pojkvän fanns inte. Jag kände redan då avsmak och har ännu idag, 20 år senare, lite svårt för några av dem. Många av dem har idag egna barn, de är gifta och välutbildade. Skulle va intessant att veta om de känner ånger eller förstår att de gjorde fel eller om det fortfarande är tjejen som var en hora.

  2. Louise

    Kan även rekommendera dokumentären Hunting ground som tar upp samma ämne samt Monica Lewinskys TedTalk 'The price of shame'.

  3. Bni

    Sheriffen som sa att man nog också måste skylla på flickorna för vad trodde dom att skulle hända om man går o super i en källare kl ett på natten med okända killar fick mitt blod att koka… Ville skrika INTE BLI VÅLDTAGNA I ALLA FALL!!!! De e liksom inte att alla våldtäkter händer i källaren dit "dumma flickor" själv går o super o fan de har ingen skillnad vart flickorna skulle gå eller inte gå DET.ÄR.INTE.DERAS.FEL.NÅGONSIN.

    1. eva

      Ja eller hur?! Jag trodde knappt mina öron när han sa det.. Så otroligt tröttsamt och hemskt att såna åsikter fortfarande finns, t.o.m. hos sådana som man förväntas kunna lita på (just polis etc)..!

  4. Malin

    Bra inlägg. Sånt som verkligen bör tas upp mera och komma fram. Killarna går ofta lösa som kungar efteråt medan tjejerna får leva med enorm ångest och ärr i själen resten av livet. Otroligt sjukt!!!:(

  5. sandra

    Såg den nu ikväll efter att ha läst om den här på din blogg. Jag blir så himla rasande. Viktig dokumentär som alla borde se!

  6. Åsa

    Fan alltså, funderar ännu idag mycket på en incident som jag hörde talas om på mitten av 90-talet, hur en flicka på en villa hade somnat och pojkarna stod på kö utanför… Vissa gjorde väl mer än andra och alla var de idrottare och fotbollsspelare. Coola killar, det var min dåvarande pojkväns kompisar. Han var givetvis inte med, så dåligt öga när det gällde val av pojkvän fanns inte. Jag kände redan då avsmak och har ännu idag, 20 år senare, lite svårt för några av dem. Många av dem har idag egna barn, de är gifta och välutbildade. Skulle va intessant att veta om de känner ånger eller förstår att de gjorde fel eller om det fortfarande är tjejen som var en hora.

  7. Louise

    Kan även rekommendera dokumentären Hunting ground som tar upp samma ämne samt Monica Lewinskys TedTalk 'The price of shame'.

  8. Bni

    Sheriffen som sa att man nog också måste skylla på flickorna för vad trodde dom att skulle hända om man går o super i en källare kl ett på natten med okända killar fick mitt blod att koka… Ville skrika INTE BLI VÅLDTAGNA I ALLA FALL!!!! De e liksom inte att alla våldtäkter händer i källaren dit "dumma flickor" själv går o super o fan de har ingen skillnad vart flickorna skulle gå eller inte gå DET.ÄR.INTE.DERAS.FEL.NÅGONSIN.

    1. eva

      Ja eller hur?! Jag trodde knappt mina öron när han sa det.. Så otroligt tröttsamt och hemskt att såna åsikter fortfarande finns, t.o.m. hos sådana som man förväntas kunna lita på (just polis etc)..!

  9. Malin

    Bra inlägg. Sånt som verkligen bör tas upp mera och komma fram. Killarna går ofta lösa som kungar efteråt medan tjejerna får leva med enorm ångest och ärr i själen resten av livet. Otroligt sjukt!!!:(

  10. sandra

    Såg den nu ikväll efter att ha läst om den här på din blogg. Jag blir så himla rasande. Viktig dokumentär som alla borde se!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.