Rapport från helvetet.

Precis som jag gissade fick jag betala dyrt för den goda dagen jag bloggade om senast. ”Moahaha” sa universum och sände ett oväder åt mitt håll. Tror jag aldrig spytt så mycket som dagen efter, eller dagen efter det. Det blev två dagar som totalt nollade mitt självförtroende. 

Jag hade redan sett ett yttepytte ljus i tunneln, men nu är det beckmörkt igen. Min magmun krånglade igår och i förrgår. Känns som jag saknar ett lock som borde sitta i svalget. Bara jag drack ett glas vatten och ens lite böjde mig framåt sprutade det ur munnen. Inte så konstigt egentligen, med tanke på att jag i sex veckor har spytt dagligen mellan cirka 5-20 gånger. Det är väl inte meningen att en hals ska utsättas för dagliga magsafter i sex veckor heller. 

Så nu ligger jag riktigt, riktigt stilla för att inte irritera den ytterligare. Oroar mig också ständigt för hur min kropp ska må den dagen det här illamåendet slutar. Ska jag ens kunna gå till bilen? Hur snabbt förtvinar en kropp? I säkert en månad har jag bara legat från morgon till kväll. Hoppas så innerligt att jag hinner bygga upp någon slags vardagsform tills babyn kommer. Om jag ens ska ha en chans att trycka ut den. 

Fascinerande hur olika omständigheterna kan vara för olika graviditeter. Den här gången har jag inte en gång oroat mig för babyn (vilket mer eller mindre var ett faktum från första början med Milken). Nu är jag bara livrädd för mig själv. T.ex tänker jag mycket på om det här, trots allt, var att ta vatten över huvudet. Tänk om jag förstör min kropp och mitt psyke för gott (hemska tanke).

På ett rationellt plan kan jag begripa att jag inte orkar vara glad och lycklig nu (om inte kroppen mår bra, så är det omöjligt att vara som vanligt). Men det är så främmande för mig att inte alls skratta eller känna entusiasm. Jag kan inte se fram emot någonting. Jag kan inte glädja mig för något. Och det är så långt ifrån mitt vanliga jag. Hinner aldrig oroa mig för babyn, för den här gången är det jag själv som är största skräcken. Jag vet faktiskt inte vad som är värre – rädslan för att förlora ett ofött barn eller rädslan för att förlora sig själv. 

”Det går över, Linn, såklart det går över”, säger alla. ”Du kommer att känna dig precis som dig själv när allt det här är över”. Jag vill ju tro att de har rätt. Men tänk om de har fel. Allt det här med utbrändheten och en förjävlig graviditet så här snabbt inpå – ”tänk om det bara var för mycket”, tänker jag när jag mår som sämst. Jag vill ju inte att det här ska vara Den stora knäcken. Men det går nog inte en dag utan att jag befarar det. 

Ni får skratta åt mig, men VOI JUKU jag är rädd att jag ska bli riktigt deprimerad. Och att kroppen ska ge upp (kanske får jag permanenta reflux-problem, förstörd rygg eller något annat) och att jag den dagen när babyn föds ska vara så slut att jag inte kan ta hand om den. Och att jag således ska toppa allt med en förlossningsdepression. Och att hela min familj ska falla i spillror. Barnen far illa och jag ligger där som ett mörkt moln oförmögen att känna något. 

Det här skriver jag nu för att minnas vad dåliga fysiska omständigheter, hormoner och isolering kan åstadkomma. Jag blir totalt knäpp av det här. På ett så orimligt sätt. Skriver det också för att folk som ännu inte insett att graviditeter inte är genomsköna ska förstå att det kan vara fruktansvärt tufft.

Men skriver det allra mest för att jag själv ska ha det svart på vitt, att jag måste sterilisera mig den dagen det är möjligt. 

100 reaktioner på ”Rapport från helvetet.

  1. Sofia

    Då jag var gravid med ettan mådde jag illa i princip hela graviditeten, inte på nåt sätt så som du mår nu. Men efter halva tiden fick jag utskrivet en medicin som heter omeprazol. Den skulle hjälpa min troligtvis irriterade strupe efter allt spyende. Kanske det kunde vara nåt…

    Hoppas hoppas att det blir bättre snart!

        1. Spytant

          Jepp, samma medicin här! Fick den först efter halva graviditeten med första å såg till att äta redan från början med andra. Är guld. Den svagare styrkan fås också utan recept på apotek.

  2. Paula

    Men skriv på, om du bara orkar. Jag vill läsa. När jag misste brorsan skrev jag mycket, fast det också kändes helt meningslöst. Nu när jag läser mina texter, tänker jag hur sjukt mörkt det var och hur jag ändå klarade mig och hur roligt allt är igen. Kram!

  3. minna lindeb

    Det går ju inte över när man liksom är mitt i. Men jag tror inte att du knäcks. Säkert- helt säkert byggs du upp igen. Och barnen far inte illa. Dom har ju ett helt gäng omkring sej av vårdande personer. Nä.., barnen har så mycket av det egna livet så bekymra dej inte över dem. Önskar du fick ha det lättare. Kram. Håll ut. Bara gör det. Inget annat.

    1. Ja, det du har säkert helt rätt. Förstås går det inte att känna lättnadskänslor mitt i. Bara så svårt att förlita sig på att de faktiskt kommer när man mår så fruktansvärt skit. Vill så gärna ha det skriftligt och bevisat och svart på vitt i ett prydligt kuvert undertecknat av kungen att det blir bra.

  4. Anna

    Jag känner igen mig i dina tankar. Jag är inne på de sista veckorna i min andra graviditet nu, och granted, jag har inte på långt när mått så illa som du. Men nu är jag så j**la trött på att vara gravid så jag har nästan svårt att glädja mig åt det kommande. Och då blir jag också superrädd att drabbas av förlossningsdepression senare.. Jag är ingen människa som trivs med att vara gravid, gjorde det inte med ettan heller. Vill ha min kropp tillbaka!
    Kämpa på. Jag kan bara föreställa mig hur du känner just nu. Kramar!

    1. Vill ha mitt psyke tillbaka! Kroppen får gärna vara gravid och glad (och helst ospyende). Har inget emot graviditeter sedan när man mår bra, men tycker inte om att vara totalt GALEN.

  5. ush och fy! 😦 något som ger snabb energi och som är lätta att äta, man kan mosa det till små bitar eller pulver. Apotekets druvsocker pastiller "siripiri", finns i olika smaker. Kan dock kanske vara lite för syrliga för söndrig strupe. Men kanske du kunde testa för att få lite energi i kroppen. Brukar ge åt barnen av dem då de har fotis eller ishockey turnering 🙂

  6. Då man är rädd för att bli psykiskt sjuk, blir risken att drabbas av det markant mindre, eftersom man då har självinsikt. Så har jag åtminstone hört, trots att jag inte vet om det stämmer. Önskar dig krafter! Och testa Omeprazol, hade själv nytta av det under graviditeten.

    Halva skruttans första levnadsår var jag rädd för att drabbas av förlossningsdepression.

  7. Linda

    HejLinn!

    Jag har följt din blogg en tid, vill börja med att säga att du är helt grym på att blogga, att sätta ord på vardagen från alla sidor. 🙂

    När jag väntade vårt första barn spydde jag kontinuerligt i 4 månader, jag rasade i vikt och mödrarådgivningen började hota med att lägga in mig på sjukhus om det inte vände. Så en dag var illamåendet borta och jag kan trösta dig med att livet återvände ganska snabbt. Jag kunde njuta av resten av graviditeten och ut kom en helt underbar liten dotter. 🙂

    Har du provat åksjukearmbanden från apoteket? Dom blev min räddning under graviditet nummer 2.

    Lycka till, snart vänder det och då kan jag lova att du kommer njuta fullt ut!

  8. Anna

    Jag tror inte det är möjligt att du blir nerbruten så att det inte är möjligt att resa dig igen. Inte i din ålder. Jag tänker också att det extrema sätt kroppen reagerar på nu KAN ha att göra med utbrändheten före dess. Kroppen är säkert känsligare, även för hormonella förändringar. Det är så lätt att se nyktert på en annans situation. Själv är jag utbränd och har för tillfället bakslag nr. 100-någonting. Jag tänker också att jag aldrig blir bättre. Tanken far genom min hjärna ibland många gånger per dag. Så, jag förstår.

  9. Patricia

    Fruktansvärt att du ska behöva må sådär illa hela tiden! Har du prövat medicin mot åksjuka? Läste att den kan hjälpa även vid extremt graviditetsillamående. Hoppas att du snart börjar må bättre! Omeprazol hjälper bra mot halsbränna och sura uppstötningar!

  10. Sara

    Nu är jag ju inte kungen, men tar mej ändå friheten att utfärda ett intyg över att du inte kommer att tappa bort dej själv. Tänk på vilka oceaner livserfarenhet du samlar på dej! Vilket PERSPEKTIV du får på tillvaron. De riktigt tuffa erfarenheterna är ju sist och slutligen de som ger mest, som lär en mest om livet. Som tf kung vill jag också sätta till ett litet p.s.: det blir bra. Du är otroligt tuff och modig. Bebisen kommer att tillföra så galet mycket kärlek – att få nya bebutar nästan tio år efter den första är bara så makalöst – så mycket liv har hunnit hända under tiden, det är så coolt att möta den nya förälder man är med tio år mera erfarenhet i både huvud och händer.

  11. Johanna

    Att må så illa hela tiden är ju ett h-vete, hoppas verkligen att det lättar snart. Jag har själv testat akupunktur och akupressur och tyckte att det hjälpte! Kanske det kunde hjälpa om du inte redan provat förstås.

  12. Jessica

    Stackars dig som måste må så otroligt dåligt. Jag sällar mig till skaran som så innerligt hoppas du ska få det bättre. Har du kontakt med din psykolog/terapeut i det här skedet? Tror du det kunde vara värdefullt? Vissa psykologer/terapeuter kan hålla kontakt via sms/telefonsamtal/videosamtal, om det är för svårt att ta sig till någon mottagning.

      1. Men orkar du prata i telefon? Kan man få telefonterapi? Jag tycker så SYND OM DIG, det är så hemskt att du ska vara tvungen att må så skit. Önskar att du kunde dela på spymåendet med alla dina bloggläsare, vi är så många att det högst skulle bli en liten rap per person och dygn. Hang in there. Säger som Minna: det är det enda du behöver göra. Kram!

  13. Mira

    Jag började läsa din blogg när jag själv var på sjukhus i Tammerfors och väntade på ett prematur barn. Det hjälpte mig att våga tro att allt blir bra! Och det blev bra)))
    Jag spydde upp till 20 ggr per dag fram till v 20. I v 21 när jag började må lite bättre blev jag sängliggande på grund av risk att föda för tidigt. Det var tufft. Jag vill aldrig mera gå igenom det. Och jag steriliserade mig 5 månader efter förlossning.
    Jag tröstade mig med att tänka på alla den tid som jag har redan spytt, jag kunde inte ge upp och bara måste fortsätta. Jag visste att det var min sista graviditer och det hjälpte mig.
    Fråga på rådgivningen om de kan ge dig dropp, det hjälper liiite)
    Lycka till Linn!

    1. Men hur fick du sterilisera dig? Jag frågade senast, men minns inte varför de inte ville. Kanske för att jag var så ung (24). Men hur är det när man är 31 och har tre barn?

      1. Keka

        Jag steriliserade mej när jag var 31 och hade 1 barn. Jag var säker på att jag inte skulle ha flera, så det var inga problem. Hoppas du snart börjar må bättre!!

      2. Annika

        Jag har steriliserat mig som 24 åring. Jag fick lov att göra det fast de oftast steriliserar över 25 åringar, eftersom jag fött alla mina 3 barn med kejsarsnitt och en fjärde graviditet skulle ha kunnat vara en risk/farlig för mig. Tror nog du får sterilisera dig efter denna graviditet!

        1. Jenny

          "Sterilisering
          ​Enligt Finlands lag kan sterilisering utföras med tillstånd av en eller två läkare eller av Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården (Valvira). Vanliga orsaker till sterilisering är bl.a. patienten är 30 år eller äldre eller har redan barn (3 barn); i dessa fall räcker det med tillstånd av en läkare. Sterilisering är avsedd som slutgiltig prevention och beslutet ska vara grundligt övervägt. Både män och kvinnor kan steriliseras. Sterilisering av kvinnor utförs vid en gynekologisk enhet. Patienterna söker sig till sterilisering med läkarremiss. Dessutom behövs läkarutlåtande ST1. Du kan få en ST1-blankett från din hälsovårdscentral, från företags- eller studenthälsovården eller av en privat läkare.

          Steriliseringen kan utföras med endoskop i livmodern (hysteroskopi) med den s.k. Essure-metoden, med endoskop via bukhålan (laparoskopi) eller i anslutning till en öppen operation, t.ex. vid kejsarsnitt.

          Sterilisering genom hysteroskopi

          Sterilisering genom hysteroskopi görs genom att ett mikroimplantat, Essure, införs med hysteroskopet i båda äggledarna. Mikroimplantatet är tillverkat av material som ger upphov till ärrvävnad som täpper till äggledaren permanent inom ungefär tre månader. Sterilisering med Essure-metoden görs polikliniskt. Ingreppet är snabbt. Efter ingreppet behöver patienten ingen sjukledighet, och hon kan åka hem utan ledsagare eftersom narkos inte behövs."

          Det här har jag hittat när jag googlat på det… har två väninnor som gjort denna essure metod och är nöjda. Har själv 3 barn och är över 30 och har tid till läkare snart… Kan ibland ha 3 p-piller kvar i min karta och jag står där och funderar att när glömde jag ta dom då? ? kondomer har aldrig funkat för oss eller, jag har hatat både kopparspiralen och hormonspiralen och preventivri gen (nuva?) var inte heller bra så tror att det här blir mitt bästa beslut nånsin

      3. Mira

        Jag var 31 och 3 barn. Fråga läkare på rådgivning och fylla i alla papper (det är ganska mycket att fylla i) före förlossning så ifal det blir snitt de kan göra sterilisering på samma gång. Läkaren frågar flera gånger och försöker övertala dig)))

  14. Jag vet inte hur det är att spy så mycket du gör – jag har bara mått ordentligt illa men spytt relativt lite i 14-15 veckor av mina graviditeter, men jag vet mer än väl vad det innebär att vara gravid och rädd. Rädsla för förlossningsdepression var en av många rädslor jag hade när jag var gravid med vårt regnbågsbarn, mig hjälpte vetskapen om att det finns hjälp att få, ifall det skulle gå så. Det finns terapi och det finns medicin och det finns olika former av stöd. Och om man upptäcker det tidigt blir depressionen sällan så svår heller. Så jag berättade om min rädsla för alla – läkare, barnmorskor, själavårdare, alla vi hade kontakt med under graviditeten, så att också de skulle kunna vara uppmärksamma på om jag visade några tecken på att må så. Kämpa på, du kommer komma ut ut det här.

  15. Josefine

    Min graviditet var en näradödenupplevelse. Fick utskrivet Primperan (receptbelagd illamåendemedicin) med hjälp av den gick det att (över)leva! Vet dock att vissa läkare är väldigt motsträviga till att skriva ut (dessa har uppenbarligen inte varit drabbade själva)… Kanske du provat detta också redan… Men ifall-att..

    1. Japp, har fått Primperan både i dropp-, sprut- och tablettform. Och visst, jag spydde inte på ett dygn, men biverkningar blev för hardcore för att jag skulle fortsätta. Aldrig i mitt liv varit så rädd. Så hädanefter kommer de inte i närheten av mig. Fick grova spasmer i benen, rubbat synfält och så djup ångest att jag måsta springa till grannen för att inte i misstag hoppa framför en bil. Trodde jag skulle få en psykos.

  16. Cecilia

    Du är säkert jättetrött på allas tips hit och dit men vill ändå tipsa om att homeopati kan vara väldigt effektivt vid HG. Om du inte vill lägga pengarna på att besöka en homeopat så kan du läsa på lite online och sen köpa läkemedel annanstans. Kanske de säljer på någon hälsokost i Vasa? Annars finns det online. Brukar inte vara dyrt och det är helt biverkningsfritt och ofarligt för både dig och fostret 🙂 Kan läsa mer här bland annat http://www.greendaisies.co.uk/site/2012/12/homeopathy-for-morning-sickness-and-hyperemesis-gravidarum-hg/

    http://www.britishhomeopathic.org/bha-charity/how-we-can-help/articles/pregnancy-and-labour/

  17. Catharina

    Usch vad hemskt att må som du gör! I november föddes vår lilla och jag mådde typ som du i princip hela graviditeten. Jag fick lergigan och lergigan comp utskrivet, var helt fantastiskt och en verklig livlina. Vi bor i sverige sefan några år och här är det vanligt att man får det utskrivet vid graviditetsillamående dock så vet jag inte om det finns hemma i Finland. Fråga, för det var det enda som hjälpte lite! Lycka till ?

  18. Catharina

    Usch vad hemskt att må som du gör! I november föddes vår lilla och jag mådde typ som du i princip hela graviditeten. Jag fick lergigan och lergigan comp utskrivet, var helt fantastiskt och en verklig livlina. Vi bor i sverige sefan några år och här är det vanligt att man får det utskrivet vid graviditetsillamående dock så vet jag inte om det finns hemma i Finland. Fråga, för det var det enda som hjälpte lite! Lycka till ?

  19. Ann-sofi

    Massor med kämpekramar! För att inte behöva känna att du är enda galen som vågade ta risken med en graviditet till fast graviditeter inte riktigt är din grej.. så ligger jag här på soffan o funderar VARFÖR??!! över mina egna tankar. Hade hyperemesis år 2015 så jag väntade mitt första barn o det höll på i 10 veckor o spydde typ 30 gånger i veckan.. o enda vågade jag ta risken o vara gravid nu igen.. alltså vad tänkte jag!! Här ligger jag nu igen jäävlit illamående på soffan o har dessutom en ett åring att sköta om hela vardagarna då mannen jobbar… före jag började vänta första barnet år 2015 hade jag också kort innan varit sjukskriven på grund av utbrändhet så har till den delen också samma bakgrund före graviditeten och tror på att det att kroppen var rätt slut redan innan graviditeten orsakade det att jag fick så svår hyperemesis.

  20. Sanna

    Kämpa på! Du fixar det, å denkommer ju en belöning för allt elände! Å klart du klarar av att ta hand om bebin sen, en kvinnas kropp klarar så otroligt mycke!
    Kanske nån har nämnt det redan, orkade int läsa alla kommentarer 😉 Men i Finlandfår sterilisera sig om man har en ålder över 30 eller 3 st barn. Så efter dethär är stämmer ju till å med båda kriterierna in på dej 🙂

  21. Emilia

    Det är så intressant att läsa vad du skriver. Jag vill ge lite uppmuntrande ord men också stryka medhårs. Snälla Linn var bara snäll mot dig. Tänk så lite som möjligt. Pep, pep, pep. Orka. Lev. Andas. Sjukt vad tufft du har det!

    När jag var inne i mitt livs kris var jag mera rädd för det som skulle komma än det elände som var. Typ såhär; Alltså tänk om detta som jag befinner mig i nu slår tillbaka i framtiden. Tänk om jag inte klarar det då sen, sen!

    Jag hade inte oro just för mig själv den stunden men nog för de omständigheter jag gick igenom som kanske skulle kunna leda till att jag aldrig blir mig själv igen, kommer helskinnad ur. Jag var rädd för att aldrig kunna skratta eller le eller se framåt. Jag fick då höra att det är typiskt att tänka dylika "katastroftankar" i ett mörker. Att rädslan för att bli galen eller att inte hålla ihop är vanliga just i den situationen.

    Hur fick det för mig? Så sjukt bra! Livet fick ett större djup och nästan alltid är jag fylld av tacksamhet -också, eller skall vi säga speciellt, vanliga tråkiga måndagar. Älska livet!

  22. Pia

    Hemskt att känna som du gör, men det är så när man är mitt i det. Man tror och tänker att det ska inte bli bra igen, men jag lovar, det gör det. Det kommer att bli bra, du kommer att hinna träna ännu så mycket i ditt liv att du som 45 åring kommer att vara i bättre fysisk form än du någonsin tidigare varit som 20 åring…det går. Men man ser det inte komma när man är mitt i det jobbiga och oroar sig för hur man ens ska orka krysta… oroa dig inte, det kommer din kropp ändå att sköta åt dig och du kommer att följa med. Gör det lilla du kan, kanske du har en flaska du kan fylla med vatten och använda som vikt. Kör lite hantel press när du ligger på soffan osv, gör små rörelser det är iaf bättre än ingen rörelse. Lycka till, kroppen är rätt fantastisk, den går att bygga upp även efter att man passerat 40 och du är väl ändå bara nånting på 30? Du har alla chanser inget är förlorat! Så ta det lite Keno ?

  23. Sofia

    Då jag var gravid med ettan mådde jag illa i princip hela graviditeten, inte på nåt sätt så som du mår nu. Men efter halva tiden fick jag utskrivet en medicin som heter omeprazol. Den skulle hjälpa min troligtvis irriterade strupe efter allt spyende. Kanske det kunde vara nåt…

    Hoppas hoppas att det blir bättre snart!

        1. Spytant

          Jepp, samma medicin här! Fick den först efter halva graviditeten med första å såg till att äta redan från början med andra. Är guld. Den svagare styrkan fås också utan recept på apotek.

  24. Paula

    Men skriv på, om du bara orkar. Jag vill läsa. När jag misste brorsan skrev jag mycket, fast det också kändes helt meningslöst. Nu när jag läser mina texter, tänker jag hur sjukt mörkt det var och hur jag ändå klarade mig och hur roligt allt är igen. Kram!

  25. minna lindeb

    Det går ju inte över när man liksom är mitt i. Men jag tror inte att du knäcks. Säkert- helt säkert byggs du upp igen. Och barnen far inte illa. Dom har ju ett helt gäng omkring sej av vårdande personer. Nä.., barnen har så mycket av det egna livet så bekymra dej inte över dem. Önskar du fick ha det lättare. Kram. Håll ut. Bara gör det. Inget annat.

    1. Ja, det du har säkert helt rätt. Förstås går det inte att känna lättnadskänslor mitt i. Bara så svårt att förlita sig på att de faktiskt kommer när man mår så fruktansvärt skit. Vill så gärna ha det skriftligt och bevisat och svart på vitt i ett prydligt kuvert undertecknat av kungen att det blir bra.

  26. Anna

    Jag känner igen mig i dina tankar. Jag är inne på de sista veckorna i min andra graviditet nu, och granted, jag har inte på långt när mått så illa som du. Men nu är jag så j**la trött på att vara gravid så jag har nästan svårt att glädja mig åt det kommande. Och då blir jag också superrädd att drabbas av förlossningsdepression senare.. Jag är ingen människa som trivs med att vara gravid, gjorde det inte med ettan heller. Vill ha min kropp tillbaka!
    Kämpa på. Jag kan bara föreställa mig hur du känner just nu. Kramar!

    1. Vill ha mitt psyke tillbaka! Kroppen får gärna vara gravid och glad (och helst ospyende). Har inget emot graviditeter sedan när man mår bra, men tycker inte om att vara totalt GALEN.

  27. ush och fy! 😦 något som ger snabb energi och som är lätta att äta, man kan mosa det till små bitar eller pulver. Apotekets druvsocker pastiller "siripiri", finns i olika smaker. Kan dock kanske vara lite för syrliga för söndrig strupe. Men kanske du kunde testa för att få lite energi i kroppen. Brukar ge åt barnen av dem då de har fotis eller ishockey turnering 🙂

  28. Då man är rädd för att bli psykiskt sjuk, blir risken att drabbas av det markant mindre, eftersom man då har självinsikt. Så har jag åtminstone hört, trots att jag inte vet om det stämmer. Önskar dig krafter! Och testa Omeprazol, hade själv nytta av det under graviditeten.

    Halva skruttans första levnadsår var jag rädd för att drabbas av förlossningsdepression.

  29. Linda

    HejLinn!

    Jag har följt din blogg en tid, vill börja med att säga att du är helt grym på att blogga, att sätta ord på vardagen från alla sidor. 🙂

    När jag väntade vårt första barn spydde jag kontinuerligt i 4 månader, jag rasade i vikt och mödrarådgivningen började hota med att lägga in mig på sjukhus om det inte vände. Så en dag var illamåendet borta och jag kan trösta dig med att livet återvände ganska snabbt. Jag kunde njuta av resten av graviditeten och ut kom en helt underbar liten dotter. 🙂

    Har du provat åksjukearmbanden från apoteket? Dom blev min räddning under graviditet nummer 2.

    Lycka till, snart vänder det och då kan jag lova att du kommer njuta fullt ut!

  30. Anna

    Jag tror inte det är möjligt att du blir nerbruten så att det inte är möjligt att resa dig igen. Inte i din ålder. Jag tänker också att det extrema sätt kroppen reagerar på nu KAN ha att göra med utbrändheten före dess. Kroppen är säkert känsligare, även för hormonella förändringar. Det är så lätt att se nyktert på en annans situation. Själv är jag utbränd och har för tillfället bakslag nr. 100-någonting. Jag tänker också att jag aldrig blir bättre. Tanken far genom min hjärna ibland många gånger per dag. Så, jag förstår.

  31. Patricia

    Fruktansvärt att du ska behöva må sådär illa hela tiden! Har du prövat medicin mot åksjuka? Läste att den kan hjälpa även vid extremt graviditetsillamående. Hoppas att du snart börjar må bättre! Omeprazol hjälper bra mot halsbränna och sura uppstötningar!

  32. Sara

    Nu är jag ju inte kungen, men tar mej ändå friheten att utfärda ett intyg över att du inte kommer att tappa bort dej själv. Tänk på vilka oceaner livserfarenhet du samlar på dej! Vilket PERSPEKTIV du får på tillvaron. De riktigt tuffa erfarenheterna är ju sist och slutligen de som ger mest, som lär en mest om livet. Som tf kung vill jag också sätta till ett litet p.s.: det blir bra. Du är otroligt tuff och modig. Bebisen kommer att tillföra så galet mycket kärlek – att få nya bebutar nästan tio år efter den första är bara så makalöst – så mycket liv har hunnit hända under tiden, det är så coolt att möta den nya förälder man är med tio år mera erfarenhet i både huvud och händer.

  33. Johanna

    Att må så illa hela tiden är ju ett h-vete, hoppas verkligen att det lättar snart. Jag har själv testat akupunktur och akupressur och tyckte att det hjälpte! Kanske det kunde hjälpa om du inte redan provat förstås.

  34. Jessica

    Stackars dig som måste må så otroligt dåligt. Jag sällar mig till skaran som så innerligt hoppas du ska få det bättre. Har du kontakt med din psykolog/terapeut i det här skedet? Tror du det kunde vara värdefullt? Vissa psykologer/terapeuter kan hålla kontakt via sms/telefonsamtal/videosamtal, om det är för svårt att ta sig till någon mottagning.

      1. Men orkar du prata i telefon? Kan man få telefonterapi? Jag tycker så SYND OM DIG, det är så hemskt att du ska vara tvungen att må så skit. Önskar att du kunde dela på spymåendet med alla dina bloggläsare, vi är så många att det högst skulle bli en liten rap per person och dygn. Hang in there. Säger som Minna: det är det enda du behöver göra. Kram!

  35. Mira

    Jag började läsa din blogg när jag själv var på sjukhus i Tammerfors och väntade på ett prematur barn. Det hjälpte mig att våga tro att allt blir bra! Och det blev bra)))
    Jag spydde upp till 20 ggr per dag fram till v 20. I v 21 när jag började må lite bättre blev jag sängliggande på grund av risk att föda för tidigt. Det var tufft. Jag vill aldrig mera gå igenom det. Och jag steriliserade mig 5 månader efter förlossning.
    Jag tröstade mig med att tänka på alla den tid som jag har redan spytt, jag kunde inte ge upp och bara måste fortsätta. Jag visste att det var min sista graviditer och det hjälpte mig.
    Fråga på rådgivningen om de kan ge dig dropp, det hjälper liiite)
    Lycka till Linn!

    1. Men hur fick du sterilisera dig? Jag frågade senast, men minns inte varför de inte ville. Kanske för att jag var så ung (24). Men hur är det när man är 31 och har tre barn?

      1. Keka

        Jag steriliserade mej när jag var 31 och hade 1 barn. Jag var säker på att jag inte skulle ha flera, så det var inga problem. Hoppas du snart börjar må bättre!!

      2. Annika

        Jag har steriliserat mig som 24 åring. Jag fick lov att göra det fast de oftast steriliserar över 25 åringar, eftersom jag fött alla mina 3 barn med kejsarsnitt och en fjärde graviditet skulle ha kunnat vara en risk/farlig för mig. Tror nog du får sterilisera dig efter denna graviditet!

        1. Jenny

          "Sterilisering
          ​Enligt Finlands lag kan sterilisering utföras med tillstånd av en eller två läkare eller av Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården (Valvira). Vanliga orsaker till sterilisering är bl.a. patienten är 30 år eller äldre eller har redan barn (3 barn); i dessa fall räcker det med tillstånd av en läkare. Sterilisering är avsedd som slutgiltig prevention och beslutet ska vara grundligt övervägt. Både män och kvinnor kan steriliseras. Sterilisering av kvinnor utförs vid en gynekologisk enhet. Patienterna söker sig till sterilisering med läkarremiss. Dessutom behövs läkarutlåtande ST1. Du kan få en ST1-blankett från din hälsovårdscentral, från företags- eller studenthälsovården eller av en privat läkare.

          Steriliseringen kan utföras med endoskop i livmodern (hysteroskopi) med den s.k. Essure-metoden, med endoskop via bukhålan (laparoskopi) eller i anslutning till en öppen operation, t.ex. vid kejsarsnitt.

          Sterilisering genom hysteroskopi

          Sterilisering genom hysteroskopi görs genom att ett mikroimplantat, Essure, införs med hysteroskopet i båda äggledarna. Mikroimplantatet är tillverkat av material som ger upphov till ärrvävnad som täpper till äggledaren permanent inom ungefär tre månader. Sterilisering med Essure-metoden görs polikliniskt. Ingreppet är snabbt. Efter ingreppet behöver patienten ingen sjukledighet, och hon kan åka hem utan ledsagare eftersom narkos inte behövs."

          Det här har jag hittat när jag googlat på det… har två väninnor som gjort denna essure metod och är nöjda. Har själv 3 barn och är över 30 och har tid till läkare snart… Kan ibland ha 3 p-piller kvar i min karta och jag står där och funderar att när glömde jag ta dom då? ? kondomer har aldrig funkat för oss eller, jag har hatat både kopparspiralen och hormonspiralen och preventivri gen (nuva?) var inte heller bra så tror att det här blir mitt bästa beslut nånsin

      3. Mira

        Jag var 31 och 3 barn. Fråga läkare på rådgivning och fylla i alla papper (det är ganska mycket att fylla i) före förlossning så ifal det blir snitt de kan göra sterilisering på samma gång. Läkaren frågar flera gånger och försöker övertala dig)))

  36. Jag vet inte hur det är att spy så mycket du gör – jag har bara mått ordentligt illa men spytt relativt lite i 14-15 veckor av mina graviditeter, men jag vet mer än väl vad det innebär att vara gravid och rädd. Rädsla för förlossningsdepression var en av många rädslor jag hade när jag var gravid med vårt regnbågsbarn, mig hjälpte vetskapen om att det finns hjälp att få, ifall det skulle gå så. Det finns terapi och det finns medicin och det finns olika former av stöd. Och om man upptäcker det tidigt blir depressionen sällan så svår heller. Så jag berättade om min rädsla för alla – läkare, barnmorskor, själavårdare, alla vi hade kontakt med under graviditeten, så att också de skulle kunna vara uppmärksamma på om jag visade några tecken på att må så. Kämpa på, du kommer komma ut ut det här.

  37. Josefine

    Min graviditet var en näradödenupplevelse. Fick utskrivet Primperan (receptbelagd illamåendemedicin) med hjälp av den gick det att (över)leva! Vet dock att vissa läkare är väldigt motsträviga till att skriva ut (dessa har uppenbarligen inte varit drabbade själva)… Kanske du provat detta också redan… Men ifall-att..

    1. Japp, har fått Primperan både i dropp-, sprut- och tablettform. Och visst, jag spydde inte på ett dygn, men biverkningar blev för hardcore för att jag skulle fortsätta. Aldrig i mitt liv varit så rädd. Så hädanefter kommer de inte i närheten av mig. Fick grova spasmer i benen, rubbat synfält och så djup ångest att jag måsta springa till grannen för att inte i misstag hoppa framför en bil. Trodde jag skulle få en psykos.

  38. Cecilia

    Du är säkert jättetrött på allas tips hit och dit men vill ändå tipsa om att homeopati kan vara väldigt effektivt vid HG. Om du inte vill lägga pengarna på att besöka en homeopat så kan du läsa på lite online och sen köpa läkemedel annanstans. Kanske de säljer på någon hälsokost i Vasa? Annars finns det online. Brukar inte vara dyrt och det är helt biverkningsfritt och ofarligt för både dig och fostret 🙂 Kan läsa mer här bland annat http://www.greendaisies.co.uk/site/2012/12/homeopathy-for-morning-sickness-and-hyperemesis-gravidarum-hg/

    http://www.britishhomeopathic.org/bha-charity/how-we-can-help/articles/pregnancy-and-labour/

  39. Catharina

    Usch vad hemskt att må som du gör! I november föddes vår lilla och jag mådde typ som du i princip hela graviditeten. Jag fick lergigan och lergigan comp utskrivet, var helt fantastiskt och en verklig livlina. Vi bor i sverige sefan några år och här är det vanligt att man får det utskrivet vid graviditetsillamående dock så vet jag inte om det finns hemma i Finland. Fråga, för det var det enda som hjälpte lite! Lycka till ?

  40. Catharina

    Usch vad hemskt att må som du gör! I november föddes vår lilla och jag mådde typ som du i princip hela graviditeten. Jag fick lergigan och lergigan comp utskrivet, var helt fantastiskt och en verklig livlina. Vi bor i sverige sefan några år och här är det vanligt att man får det utskrivet vid graviditetsillamående dock så vet jag inte om det finns hemma i Finland. Fråga, för det var det enda som hjälpte lite! Lycka till ?

  41. Ann-sofi

    Massor med kämpekramar! För att inte behöva känna att du är enda galen som vågade ta risken med en graviditet till fast graviditeter inte riktigt är din grej.. så ligger jag här på soffan o funderar VARFÖR??!! över mina egna tankar. Hade hyperemesis år 2015 så jag väntade mitt första barn o det höll på i 10 veckor o spydde typ 30 gånger i veckan.. o enda vågade jag ta risken o vara gravid nu igen.. alltså vad tänkte jag!! Här ligger jag nu igen jäävlit illamående på soffan o har dessutom en ett åring att sköta om hela vardagarna då mannen jobbar… före jag började vänta första barnet år 2015 hade jag också kort innan varit sjukskriven på grund av utbrändhet så har till den delen också samma bakgrund före graviditeten och tror på att det att kroppen var rätt slut redan innan graviditeten orsakade det att jag fick så svår hyperemesis.

  42. Sanna

    Kämpa på! Du fixar det, å denkommer ju en belöning för allt elände! Å klart du klarar av att ta hand om bebin sen, en kvinnas kropp klarar så otroligt mycke!
    Kanske nån har nämnt det redan, orkade int läsa alla kommentarer 😉 Men i Finlandfår sterilisera sig om man har en ålder över 30 eller 3 st barn. Så efter dethär är stämmer ju till å med båda kriterierna in på dej 🙂

  43. Emilia

    Det är så intressant att läsa vad du skriver. Jag vill ge lite uppmuntrande ord men också stryka medhårs. Snälla Linn var bara snäll mot dig. Tänk så lite som möjligt. Pep, pep, pep. Orka. Lev. Andas. Sjukt vad tufft du har det!

    När jag var inne i mitt livs kris var jag mera rädd för det som skulle komma än det elände som var. Typ såhär; Alltså tänk om detta som jag befinner mig i nu slår tillbaka i framtiden. Tänk om jag inte klarar det då sen, sen!

    Jag hade inte oro just för mig själv den stunden men nog för de omständigheter jag gick igenom som kanske skulle kunna leda till att jag aldrig blir mig själv igen, kommer helskinnad ur. Jag var rädd för att aldrig kunna skratta eller le eller se framåt. Jag fick då höra att det är typiskt att tänka dylika "katastroftankar" i ett mörker. Att rädslan för att bli galen eller att inte hålla ihop är vanliga just i den situationen.

    Hur fick det för mig? Så sjukt bra! Livet fick ett större djup och nästan alltid är jag fylld av tacksamhet -också, eller skall vi säga speciellt, vanliga tråkiga måndagar. Älska livet!

  44. Pia

    Hemskt att känna som du gör, men det är så när man är mitt i det. Man tror och tänker att det ska inte bli bra igen, men jag lovar, det gör det. Det kommer att bli bra, du kommer att hinna träna ännu så mycket i ditt liv att du som 45 åring kommer att vara i bättre fysisk form än du någonsin tidigare varit som 20 åring…det går. Men man ser det inte komma när man är mitt i det jobbiga och oroar sig för hur man ens ska orka krysta… oroa dig inte, det kommer din kropp ändå att sköta åt dig och du kommer att följa med. Gör det lilla du kan, kanske du har en flaska du kan fylla med vatten och använda som vikt. Kör lite hantel press när du ligger på soffan osv, gör små rörelser det är iaf bättre än ingen rörelse. Lycka till, kroppen är rätt fantastisk, den går att bygga upp även efter att man passerat 40 och du är väl ändå bara nånting på 30? Du har alla chanser inget är förlorat! Så ta det lite Keno ?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.