Barn om bantning.

 

Säg ett tv-program och jag har sett det! 

 

Just nu känns det som om jag har sett alla tv-program som finns att tillgå på svenska och finska (sannolikt också reprisen). Det händer alltså rätt så ofta att jag ligger i soffan och zappar medan barnen springer omkring och gör sitt, eller stannar upp och ser en stund. 

Det är januari nu. Vilket också betyder att det fortfarande råder lite nytt år, nytt liv över tv-reklamen som snurrar på tv. Viktväktarna, Nutrilett och bla bla. Och det här har ju barnet såklart snappat upp eftersom det är samma reklamsnuttar som snurrar om och om igen. 

– ”Mamma, är det bra att gå ner i vikt?” frågade barnet ena dagen.

Just då mådde jag så uselt att jag bara flåsade fram ett ”öööh nä, vanliga friska människor ska inte gå ner i vikt”. Han nöjde sig med svaret där och då eftersom han såg att jag inte orkade, men jag visste såklart att det inte var sista gången detta kom på tal. 

– ”Men mamma, var det alltså bra eller dåligt att gå ner i vikt?” frågade han envist nästa gång samma reklam visades. 

Jag vet faktiskt inte varför jag tycker det här är så svårt. Men jag blir liksom så ställd över det här, för precis all reklam som snurrar kring bantning just nu ger bantning ett väldigt glatt skimmer. Jättestora leenden på folk som ”snabbt nådde sin drömvikt”. Av reklamen att döma kan man – barn som vuxen – bara avläsa en sak: att bantning är något bra

Och visst kan säkert bantning vara bra och livsavgörande om man är i en sådan akut sits (här avser jag folk som typ kan DÖ av övervikt). Men det är ju trots allt inte till dem som de här reklamerna riktas till – och det ser ju vilket åttaåringt barn som helst. 

– ”Men hon var ju inte ens så överviktig före?” kontrar smartbarnet som ser före- och efterbilderna i reklamen. 

Nä just det! Och här någonstans inser jag ju att det kanske vore läge att säga som det är. Att det tyvärr är en lite konstig värld vi lever i Där folk faktiskt tror att lyckan ligger fem kilo ifrån (i synnerhet i månaden som kallas januari). Att lösningen är någon måltidsersättande sörja (sorry för okunnighet – säkert är de till någon nytta också). Men det säger jag ändå inte, utan jag upprepar det som jag vill att de ska tro ”ingen frisk människa ska banta” och ”bantning är egentligen inte så bra som det kanske ser ut just här”. Även om jag ser att det bara skapar fler frågetecken i barnens huvud. Allt jag säger krockar ju med det vi just såg.

Tycker just såna här situationer är ursvåra. När världen avslöjar sådana hemligheter jag hittills har försökt dölja. ”Alla kroppar är bra kroppar och att man ska vara glad för den man har.” Men inser ju att det inte alla gånger är så lätt att komma ihåg när någon leende dam i tv:n blev så mycket lyckligare när hon ändrade sin (och det är ju inte bara damen i tv:n, om vi säger så).

Ja ni, vad säger man åt barn om bantning?

 

ken barbie

40 reaktioner på ”Barn om bantning.

  1. "Man blir tjock om man äter för mycket" sa 4-åringen plötsligt igår. Tack för den, dagis. Föräldrar borde hålla käft om sånt när dom har små bandspelare runt samma bord.
    Svaret var ett man måst äta så att man blir stark. Inga föjdfrågor denna gång.

  2. Linda

    En lite annan sida av det hela som jag brottas med för tillfället. Vad säger man å hur svänger man på det hela när rådgivningen flåsar en i nacken å barnet är för stort på alla sätt efter alla de 500 kurvor en bör följa?!?! Då barnet bör gå ner i vikt eller just "banta". Hur får man då smidigt till det när ungen fattar noll när hela "tillvaron" svängs upp å ner. Varför man plötsligt inte får äta det ena å det andra som man fick tidigare? Varför man plötsligt från en dag till en annan, ska aktiveras (fysiskt) så in i norden?

    Åååh, jag går sönder! Å då blir det ju inte bättre å lättare av de där jävla bantningsreklamen som surrar i ett. Som oxå våra kidz sitter å glor på å suger åt sig av!!

    1. Cecilia

      Rådgivning är som det låter = Givning av råd. Det är helt frivilligt att gå. Du vet bäst hur ditt barn mår och kan låta bli att gå. Jag skulle själv inte utsätta mitt barn från vikthets utan går på allmäntillstånd och mina egna ögon.

    2. Therese

      Kommer aldrig stt glömma när jag var på 3års kontroll med sonen och han steg på vågen som visade bra siffror enligt mej. Men enligt den tant som satt framför datorn och tittade blint på sin kurva så fick jag kommentaren "jaa, vi har nya kurvor och enligt den är han lite överviktig". Kommer aldrig få dom orden ur mitt huvud att min son som aldrig varit tjock på något sätt alls skulle varit ÖVERVIKTIG! När jag sen ett halvår senare kom med dottern på kontroll så var hon då igen för lätt och vi borde hålla mer koll så hon får i sej ordentligt med mat. Herregud flickan åt allt som kom i hennes väg men ändå skulle hon äta mer… Nej herregud vad man kan bli arg på dessa rådgivningstanter. Tur att man har lite sunt förnuft kvar iaf.

    3. Lotta

      Barn ska inte banta. De växer ännu och ska inte gå ner i vikt. Om det verkligen är ett stort problem är det väl kanske bättre att hela familjen ändrar levnadsvanor, gemensamma promenader eller utflykter, samma mat och villkor för alla. Inte helt idealt för ett barn i den åldern att börja se sig som annorlunda och värdera sin kropp negativt.

  3. Tove

    Jag har själv "bantat" (tycker inte om ordet, för jag tycker inte att jag "bantade", försöker bara lära mig äta bra)sedan November och barnen har förstås frågat och tittat på min mat (jag har ätit nog på helgerna helt samma som de, men emellanåt äter jag soppor från programmet). Jag har förklarat nu angående mig att jag vill lära mig att äta hälsosamt, att jag ätit för lite på jobbet och sedan smällt i mig smirglare på kvällen, vilket INTE är hälsosamt. Om vi annors talat om att gå ner i vikt, eller sett överviktoga människor så har vi talat om att det inte är hälsosamt att vara överviktig, att kroppen lider av det. Så nuförtiden om killarna ser en överviktig så talar de om att den människan mår säkert inte bra… Vet inte om det är rätt eller inte – men iallafall handlar det inte om utseende eller lycka, det handlar om hälsa och sköta om sin kropp…

    1. Sandra

      Fast det går ju inte på basen av kroppshyddan att utläsa hur en person mår. Det finns säkert lika många personer med "normalvikt" som inte mår bra som det gör tjockisar som inte mår bra. Hälsan sitter väl inte storleken?

      1. Tove

        Naah, kanske inte i alla fall. Men det är det lättaste att förklara för barn och samtidigt berättar man att det man äter/hur man äter påverkar hälsan. Att även pinnsmala kan må dåligt… Men hälsa är alltid bra att använda istället för utseendebetingade förklaringar tycker jag.

    2. Saara

      Håller med Sandra här, att berätta för sina barn att större personer är ohälsosamma är inte rätt. Hälsa och vikt är inte likställt. Läs nyare forskning angående hälsa och övervikt. Varför kan man inte bara säga åt barnen att vissa är större? Blanda inte in hälsa i det. Lika självklar som att vissa människor har brunt hår medan vissa rött?

  4. johanna

    Har 6 åring som matvägrar eller bara petar i maten…. Hon e helt normalviktig men vissa i familjen pratar konstant om att banta och gå ner i vikt osv vilket har lett till dotterns matvägran…

  5. Jag tror att hur man än vänder på steken blir det fel i någons öron! Själv kör vi med att om man äter för myky godis så får man shaffarmuskel d.v.s stor mage. Men äter man fint upp sin mat så far musklerna i armarna och man blir stark ??

    1. Saara

      Men hur kan det bli fel om man säger att vissa är tjocka och vissa smala? Vissa är rödhåriga och vissa blonda? Angående godis kan man förklara att godiset tar upp plats i magen som potatisarna och grönsakerna behöver alterativt att tandtrollen lockas fram av sötsaker. Vi måste sluta sprida vidare denna fatshaming som vi har idag i samhället. Barn börjar omedvetet se ner på tjocka personer då vi tutar i dem att de är nog ohälsosamma och det är så dåligt osv. Kan vi inte bara berätta för barnen att jaha dendär människan är lite större, så ser vissa ut. Men vetdu, de spelar ingen roll alla människor är lika bra oavsett storlek.

    2. Jepp, det där kör vi också med. För mycket av viss sort är inte bra men med annat kan man nästan äta hur mycket som helst av och bara bli starkare. Och jo, all reklam vill säljas, vi jobbar hårt här med att lära dem vara kritiska till allting, eller ja, Mikael kör hårt med det. Vi kommer att ha världens mest kritiska barn till allt när de blir äldre… Redan nu måste man överbevisa att saker och ting är sanna innan de tror 😉

  6. Vi har diskuterat saken hemma tidvis. Jag brukar säga att alla människor är olika och endel är större och endel mindre och att det bara är så. Och att man måste äta för att orka och att om man vill ha muskler och bli jätte stark skall man träna, och att det inte är bra att äta mycket socker för då börjar man må dåligt. 8-åringen (som är pinnsmal) sa för en tid sedan att han tyckte att hans mage har blivit mindre när han nu jumppat med ringarna som kom till julen – jag blev lite ställd av det. Hur och var har han fått för sej att han har en stor mage?! De två andra 9-år och 6-år har inte funderat så mycket på saken.

  7. Jag måste ännu få säga att då vi säger: om man äter för mycket godis så går det till shaffarmuskeln, så säger vi det inte med en negativt samt kritiserande betoning i rösten! Och sen är det ju ganska mycket ärlig fakta också. Vilket jag tycker är a&o med barn. Men man måste såklart lära barnen respekt. Att man respekterar alla människors utseenden. Och att man inte som vuxen pratar om vikt över huvudtaget! För det är något så onödigt! Men om man har en godisglad kille så förklarar jag/vi det som jag skrev ovan. Men det är svårt att göra det rättvist för alla! Det finns alltid många olika synsätt och framförallt är det väldigt känsligt!

  8. Mary

    Mina barn såg på Horseland på Netflix häromdagen. Jag följde inte med händelseförloppet men råkade se när en av hästarna (som kan prata…) kollapsade i en tävling för att hon hade kört så hårt med sig själv. Orsaken var att de andra hästarna hade retat henne för att hon var för tjock.
    Vet inte vad jag ville säga med det, men barnprogrammen hjälper ju inte alltid direkt att sprida bra förhållningssätt heller. Men ja, smal/normal vikt betyder inte alltid att man mår bra, och tjock/övervikt betyder inte alltid att man mår dåligt. Man behöver ta hand om sig själv för att må bra. Och det kan man göra på många sätt. Eftersom hälsa är så mycket mer än bara fysik och vikt.

  9. michaela

    Det finns 3 ord som är förbjudna i vårt hus och det är banta, smal och tjock! Må så komma i TV:n i reklamen men jag brukar alltid stämma av med att det får man inte kalla någon tjock o.s.v. och 7-åringen godtar det! Som uppvuxen på LÄTTA-80-talet godtar jag INGET snack om dieter eller bantning! Jag är så skadad och hjärntvättad så jag tror aldrig det går ur, men banne mej mina fickor ska inte ha det likadant!!! Sorry om jag låter arg men det är jag också!!!

    1. Alexandra

      Jag brukar aldrig kommentera, men detta fyllde mina ögon med tårar.. I hear you!
      Jag är också helt skadad av allt bantningssnack att jag börjar undra om jag någonsin kommer att få ett "normalt" förhållningssätt till mat & framför allt gottis.
      Har ännu inte barn men är redan orolig över att de skall bli lika störda :/

  10. "Man blir tjock om man äter för mycket" sa 4-åringen plötsligt igår. Tack för den, dagis. Föräldrar borde hålla käft om sånt när dom har små bandspelare runt samma bord.
    Svaret var ett man måst äta så att man blir stark. Inga föjdfrågor denna gång.

  11. Linda

    En lite annan sida av det hela som jag brottas med för tillfället. Vad säger man å hur svänger man på det hela när rådgivningen flåsar en i nacken å barnet är för stort på alla sätt efter alla de 500 kurvor en bör följa?!?! Då barnet bör gå ner i vikt eller just "banta". Hur får man då smidigt till det när ungen fattar noll när hela "tillvaron" svängs upp å ner. Varför man plötsligt inte får äta det ena å det andra som man fick tidigare? Varför man plötsligt från en dag till en annan, ska aktiveras (fysiskt) så in i norden?

    Åååh, jag går sönder! Å då blir det ju inte bättre å lättare av de där jävla bantningsreklamen som surrar i ett. Som oxå våra kidz sitter å glor på å suger åt sig av!!

    1. Cecilia

      Rådgivning är som det låter = Givning av råd. Det är helt frivilligt att gå. Du vet bäst hur ditt barn mår och kan låta bli att gå. Jag skulle själv inte utsätta mitt barn från vikthets utan går på allmäntillstånd och mina egna ögon.

    2. Therese

      Kommer aldrig stt glömma när jag var på 3års kontroll med sonen och han steg på vågen som visade bra siffror enligt mej. Men enligt den tant som satt framför datorn och tittade blint på sin kurva så fick jag kommentaren "jaa, vi har nya kurvor och enligt den är han lite överviktig". Kommer aldrig få dom orden ur mitt huvud att min son som aldrig varit tjock på något sätt alls skulle varit ÖVERVIKTIG! När jag sen ett halvår senare kom med dottern på kontroll så var hon då igen för lätt och vi borde hålla mer koll så hon får i sej ordentligt med mat. Herregud flickan åt allt som kom i hennes väg men ändå skulle hon äta mer… Nej herregud vad man kan bli arg på dessa rådgivningstanter. Tur att man har lite sunt förnuft kvar iaf.

    3. Lotta

      Barn ska inte banta. De växer ännu och ska inte gå ner i vikt. Om det verkligen är ett stort problem är det väl kanske bättre att hela familjen ändrar levnadsvanor, gemensamma promenader eller utflykter, samma mat och villkor för alla. Inte helt idealt för ett barn i den åldern att börja se sig som annorlunda och värdera sin kropp negativt.

  12. Tove

    Jag har själv "bantat" (tycker inte om ordet, för jag tycker inte att jag "bantade", försöker bara lära mig äta bra)sedan November och barnen har förstås frågat och tittat på min mat (jag har ätit nog på helgerna helt samma som de, men emellanåt äter jag soppor från programmet). Jag har förklarat nu angående mig att jag vill lära mig att äta hälsosamt, att jag ätit för lite på jobbet och sedan smällt i mig smirglare på kvällen, vilket INTE är hälsosamt. Om vi annors talat om att gå ner i vikt, eller sett överviktoga människor så har vi talat om att det inte är hälsosamt att vara överviktig, att kroppen lider av det. Så nuförtiden om killarna ser en överviktig så talar de om att den människan mår säkert inte bra… Vet inte om det är rätt eller inte – men iallafall handlar det inte om utseende eller lycka, det handlar om hälsa och sköta om sin kropp…

    1. Sandra

      Fast det går ju inte på basen av kroppshyddan att utläsa hur en person mår. Det finns säkert lika många personer med "normalvikt" som inte mår bra som det gör tjockisar som inte mår bra. Hälsan sitter väl inte storleken?

      1. Tove

        Naah, kanske inte i alla fall. Men det är det lättaste att förklara för barn och samtidigt berättar man att det man äter/hur man äter påverkar hälsan. Att även pinnsmala kan må dåligt… Men hälsa är alltid bra att använda istället för utseendebetingade förklaringar tycker jag.

    2. Saara

      Håller med Sandra här, att berätta för sina barn att större personer är ohälsosamma är inte rätt. Hälsa och vikt är inte likställt. Läs nyare forskning angående hälsa och övervikt. Varför kan man inte bara säga åt barnen att vissa är större? Blanda inte in hälsa i det. Lika självklar som att vissa människor har brunt hår medan vissa rött?

  13. johanna

    Har 6 åring som matvägrar eller bara petar i maten…. Hon e helt normalviktig men vissa i familjen pratar konstant om att banta och gå ner i vikt osv vilket har lett till dotterns matvägran…

  14. Jag tror att hur man än vänder på steken blir det fel i någons öron! Själv kör vi med att om man äter för myky godis så får man shaffarmuskel d.v.s stor mage. Men äter man fint upp sin mat så far musklerna i armarna och man blir stark ??

    1. Saara

      Men hur kan det bli fel om man säger att vissa är tjocka och vissa smala? Vissa är rödhåriga och vissa blonda? Angående godis kan man förklara att godiset tar upp plats i magen som potatisarna och grönsakerna behöver alterativt att tandtrollen lockas fram av sötsaker. Vi måste sluta sprida vidare denna fatshaming som vi har idag i samhället. Barn börjar omedvetet se ner på tjocka personer då vi tutar i dem att de är nog ohälsosamma och det är så dåligt osv. Kan vi inte bara berätta för barnen att jaha dendär människan är lite större, så ser vissa ut. Men vetdu, de spelar ingen roll alla människor är lika bra oavsett storlek.

    2. Jepp, det där kör vi också med. För mycket av viss sort är inte bra men med annat kan man nästan äta hur mycket som helst av och bara bli starkare. Och jo, all reklam vill säljas, vi jobbar hårt här med att lära dem vara kritiska till allting, eller ja, Mikael kör hårt med det. Vi kommer att ha världens mest kritiska barn till allt när de blir äldre… Redan nu måste man överbevisa att saker och ting är sanna innan de tror 😉

  15. Vi har diskuterat saken hemma tidvis. Jag brukar säga att alla människor är olika och endel är större och endel mindre och att det bara är så. Och att man måste äta för att orka och att om man vill ha muskler och bli jätte stark skall man träna, och att det inte är bra att äta mycket socker för då börjar man må dåligt. 8-åringen (som är pinnsmal) sa för en tid sedan att han tyckte att hans mage har blivit mindre när han nu jumppat med ringarna som kom till julen – jag blev lite ställd av det. Hur och var har han fått för sej att han har en stor mage?! De två andra 9-år och 6-år har inte funderat så mycket på saken.

  16. Jag måste ännu få säga att då vi säger: om man äter för mycket godis så går det till shaffarmuskeln, så säger vi det inte med en negativt samt kritiserande betoning i rösten! Och sen är det ju ganska mycket ärlig fakta också. Vilket jag tycker är a&o med barn. Men man måste såklart lära barnen respekt. Att man respekterar alla människors utseenden. Och att man inte som vuxen pratar om vikt över huvudtaget! För det är något så onödigt! Men om man har en godisglad kille så förklarar jag/vi det som jag skrev ovan. Men det är svårt att göra det rättvist för alla! Det finns alltid många olika synsätt och framförallt är det väldigt känsligt!

  17. Mary

    Mina barn såg på Horseland på Netflix häromdagen. Jag följde inte med händelseförloppet men råkade se när en av hästarna (som kan prata…) kollapsade i en tävling för att hon hade kört så hårt med sig själv. Orsaken var att de andra hästarna hade retat henne för att hon var för tjock.
    Vet inte vad jag ville säga med det, men barnprogrammen hjälper ju inte alltid direkt att sprida bra förhållningssätt heller. Men ja, smal/normal vikt betyder inte alltid att man mår bra, och tjock/övervikt betyder inte alltid att man mår dåligt. Man behöver ta hand om sig själv för att må bra. Och det kan man göra på många sätt. Eftersom hälsa är så mycket mer än bara fysik och vikt.

  18. michaela

    Det finns 3 ord som är förbjudna i vårt hus och det är banta, smal och tjock! Må så komma i TV:n i reklamen men jag brukar alltid stämma av med att det får man inte kalla någon tjock o.s.v. och 7-åringen godtar det! Som uppvuxen på LÄTTA-80-talet godtar jag INGET snack om dieter eller bantning! Jag är så skadad och hjärntvättad så jag tror aldrig det går ur, men banne mej mina fickor ska inte ha det likadant!!! Sorry om jag låter arg men det är jag också!!!

    1. Alexandra

      Jag brukar aldrig kommentera, men detta fyllde mina ögon med tårar.. I hear you!
      Jag är också helt skadad av allt bantningssnack att jag börjar undra om jag någonsin kommer att få ett "normalt" förhållningssätt till mat & framför allt gottis.
      Har ännu inte barn men är redan orolig över att de skall bli lika störda :/

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.