Så nervöst att det inte är kloo-hoookt.

Vet ni känslan dagen före man ska börja ett nytt jobb? Eller ny utbildning? Eller gå på en viktig dejt? Nå, jag vet, för jag har den känslan i mig just nu.

Jag har fattat ett helt huisit beslut. Och det är att börja jobba i morgon (!!!). Ja, det är precis så nervöst som ni kan föreställa er. Jag kan knappt sitta stilla. Jag är fullständigt vettskrämd av bara tanken. Just så där som det känns inför en viktig dag, att man bara vill skita i allt och ropa ”nej, jag har ångrat meeeeeeeeeeeej”.

Att lyssna på och respektera sig själv betyder inte att man alltid väljer den vägen som är lättast, utan för mig handlar det snarare om att välja den vägen som känns rätt. Det här skrämmer skiten ur mig, men jag gör det av respekt för mig själv. 

Jag tror nämligen att jag behöver en knuff i ändan just nu. Jag skulle helt säkert få mera sjukledigt, eftersom jag fortfarande mår som jag mår, men jag tror samtidigt att jag snabbare kan ta mig ur eländighetskänslorna om jag får något i min vardag som blandar bort mig. Här hemma hinner jag bara tänka på hur dåligt jag mår och hur fullständigt meningslöst mitt liv är just nu.

I vanliga fall tror jag kanske inte på att snabba lösningar och quick fixes är den bästa vägen, men nu fan är det just exakt vad jag måste få. Så snabbt som möjligt måste jag upp ur gropen. Den här veckan firar jag åtta veckor av spyende. Två månader av mag- och matkaos. Nu räcker det, tack.

Men nog är det helt gälit hur snabbt man glömmer vad man jobbar med. Senast jag var på jobb var det september, tror jag. Eller kanske var det augusti? Nå, oavsett. Vad var det nu igen jag gjorde om dagarna? Hur loggar man in? När ska klockan ringa? Ska man äta frukost också?

Och framför allt – vad i hela världen har man på sig? Och herregud, hur ska man hinna sminka sig och klä på barnen? Jag undrar om jag har sminkat mig en enda gång sedan Ronnie fyllde 40 i början av november. Skulle inte tro det. Blek som ett fjolårslik är jag också. 

Ska ha med en plastpåse fylld av mellanmål. Planen är att småäta konstant och innan dess säkra min papperskorg med den tätaste av täta plastpåsar. Och så ska jag försöka att inte prata ihjäl mig, för då spyr jag så lätt. Igårkväll hade jag lite smånervös pratripuli för Sami när jag berättade om allt som kändes pirrigt, men jag kom aldrig till punkt förrän jag kräktes (däremot gick det skitbra att prata flera timmar med Ida-Lina och Theo). Måste. Försöka. Vara. Tyst.

I övrigt längtar jag jättemycket. Och är beredd på att det kommer bli urtungt för mig som är van vid att vakna sent och tupplura bort halva dagarna. Om ni inte hör av mig före helgen så vet ni att jag sover efter jobbet. 

Iiiiiiiiiiiiik.

 

pa jobbet

10 reaktioner på ”Så nervöst att det inte är kloo-hoookt.

  1. 8 mån spyor

    Jag tror att det kan vara jättebra att prova jobba! På jobbet tänkte jag mindre på spykänslorna än hemma på soffan. Plus att socialt umgänge gör de flesta gott. Och så bra spypåsar i alla fickor och väskor!

  2. Huheijaa, strongt av dig! Men säkert skönt på ett sätt att få något annat att tänka på. Ta det lungt, sätt ribban lågt och ta dagen som den kommer. Lycka till!

  3. 8 mån spyor

    Jag tror att det kan vara jättebra att prova jobba! På jobbet tänkte jag mindre på spykänslorna än hemma på soffan. Plus att socialt umgänge gör de flesta gott. Och så bra spypåsar i alla fickor och väskor!

  4. Huheijaa, strongt av dig! Men säkert skönt på ett sätt att få något annat att tänka på. Ta det lungt, sätt ribban lågt och ta dagen som den kommer. Lycka till!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.