Orden i rubriken läste jag nyss i min gravidapp och föll nästan baklänges av förvåning. Över fyrtio procent är ju skitmycket. Jag kan inte begripa 1. att jag har överlevt 2. att jag inte har börjat blöda. Kan till och med gå på toa nu för tiden utan att ta sats innan jag drar ner byxorna. I början höll jag andan och knep fast ögonen innan jag vågade kolla ner. Var alltid helt hundra på att mötas av blodbad.
Har haft så mycket roligt för mig de senaste dagarna. I fredags var jag ledig, men följde ändå med på jobbets AW till Little Pub. Har konstaterat att de bästa dagarna är de dagar jag får jobba. Där mår jag så mycket bättre. Således kan man ej tacka nej till en after work. Kastade av Sami och Milken på bion (de skulle se Lego Batman) och beställde en iskall cider. Och när vi aw:at och bioat oss klart möttes vi upp på Magokoro på sushi. Herregud så jag njöt! Att plötsligt kunna äta och njuta av mat igen är det närmaste himmelriket jag har kommit på länge.
Eftersom Milken är det enda barnet här hemma den här helgen har vi haft extramys (hon har till och med fått sova mellan oss). Kuriosa om Milken: Hon är totalt i sitt esse när det kommer tilll att få en bebe. Tror hon är den enda som tar det här på allvar (om kvällarna kan hon sitta och tänka ut hur hon ska babysäkra dörrarna till öppna spisen). Men mest sitter hon med munnen fast i min mage och ropar ”HALLÅ BABYN HÖR DU MIG?”.
Nåja, på lördag kom fammo och faffa och hämtade Milks och jag drog vidare till Ernst med Annika och Malin. Igen fick jag fantastisk mat. Om det är något jag kan få glädje ur så är det mat – och det ska jag unna mig big time (min rådgivningstant kan hålla för öronen, men min förhoppning är att gå upp dubbelt mer än mina tidigare graviditeter). Hann avhandla både det ena och det andra medan vi sänkte både huvudrätt och förrätt.
Mitt i allt upptäckte vi att klockan var tio före sju och vi fick såldeles skynda vidare till Ritz. Där blev det många hysteriska skratt. Hade faktiskt inte förväntat mig att få skratta så där mycket. Janne G börjar vara fullblodspro och Fredrika gjorde ett SÅ bra framträdande. Tänk att vara nybörjare och ändå våga! Kan kanske tycka att Hasse Brontén och Thomas Järvheden körde lite väl trygga skämt (jag menar, hur många skämt har vi inte hört om föräldrar som gömmer sig i vessan för att få vara i fred från småbarn? för att inte tala om hur trött man blir på ikea). Hur som haver skrattade jag ändå. Och det räcker gott och väl.
I telefonen efteråt hittade jag konsertrapporter från Masse i Stockholm. Där var det rock n roll med ny Marcus och Martinus-huppari och Melodifestivalen på hotellrummet.
Hemma i Gula huset var det tyst och skönt. Var ensam hemma, så jag åt avokadomackor i sängen och lyssnade på podd utan hörlurar. Somnade nästan omedelbart.
Och så vaknade jag upp till denna dag. Ni undrar förstås vilken som var dagens bästa måltid? Mos och lax hos svärisarna i Vörå!
Härligt att få läsa om hur du är tillbaka i din glädje. Den är så sprudlande och smittande god.
Härligt att få läsa om hur du är tillbaka i din glädje. Den är så sprudlande och smittande god.