Medsystrar, tack!

dropp
Jag, uttorkad på
dropp i vecka 6.

 

En fruktansvärt bra grej med bloggar är att bloggvärlden har gjort min världsbild så mycket mer nyanserad. När man var yngre och enbart hade veckotidningar som sin enda källa till kunskap (nå, jag överdriver, men ni fattar) så trodde man ju tyvärr att livet och vardagen var lite mer glossig än den i själva verket var. 

Nu kanske någon försöker protestera och säga ”paaaaaaah, bloggvärlden är så ytlig bla bla bla”, men då säger jag ”glöm det, du läser bara fel sorts bloggar”. Läste en urstörig ingress på Hbl:s Facebook imorse som lät ungefär så här: ”De flesta bloggar handlar om smink och vad folk äter till frukost, men här kommer en som bloggar om fotboll” (länk till artikel om bloggare som skriver om fotboll).

De flesta bloggar handlar faktiskt inte om smink, även om folk gärna älskar att hålla myten om ”den ytliga bloggvärlden” levande. Men så är det ju inte. Tack vare bloggvärlden förstår jag så mycket mer om hur olika folks vardagar ter sig i Norden (en av de bästa bloggarna just nu är till exempel Pernilla Bergmans Lungan i stormen – där beskrivs en vardag så långt i från min egen, helt sjukt att det ska få vara så i Finland 2017).

Överlag är det så skönt och befriande att få läsa om folks kamper samtidigt som de utkämpas. I de traditionella veckotidningarna var det ju alltid folk som ”berättade sin historia” långt efteråt de hade överkommit diverse svårigheter här i livet. Och sällan någon som berättade med egna ord. Historierna fömedlades alltid via en journalist. Det älskar jag bloggar för. Att få små glimtar ur folks liv, beskrivna med egna ord (jag älskar också journalister, men det är en annan historia).

Ta nu graviditeter som ett aktuellt exempel. Förr trodde jag att det var skitenkelt. Alla mammor bara log, smekte magen och så efter 9 månader kom det ett gyllene barn (på sin höjd sa det kanske ”plopp”). När jag väntade Matheo fanns det inga mammabloggar, utan jag fick stiga in i den nya världen via tidningen Mama. Jag säger inte att det var dåligt, men det var kanske lite mer skimrande och tillrättalagt än dagens ljuvliga föräldrabloggar.

Jag tror att många av oss som har bloggat om sina inte helt lätta graviditeter har bidragit till en mer nyanserad bild av hur det är att vara gravid (glad att vi som inte går omkring med the famous glow hörs och syns allt mer). Lika viktigt som det är att folk som har svårt att bli gravida har bloggat om hur förjävlig den biten kan vara.

Att föda fram barn till jorden är ingen enkel match – det har bloggvärlden sannerligen visat det senaste decenniet. Ingen är lyckligare än mig över att få begrava den där ensidiga bilden av en havande kvinna. Alla graviditeter är unika och ingen tjänar på att gå omkring och tro att det enbart är ljuvligt, att man kreivar saltgurka och håret plötsligt börjar blänka. 

Därför skulle jag i dag vilja hylla två gravida medsystrar som skriver så ljuvligt om sina graviditeter: Sara Rasmus och Linn Fellman. För en som också kämpar är det så befriande att läsa det ni skriver. Tack.

28 reaktioner på ”Medsystrar, tack!

  1. Jenny

    Sen undrar man ju onekligen på vilket sätt smink, eller mat för den delen, skulle vara ytligare än fotboll. ?

      1. Jenny

        I see, men det är ju inte unheard of direkt att "tjejintressen" förminskas och ses som mindre relevanta i jämförelse med "killintressen", så feminazi trigger alert där. 😀

  2. Tack för dina ord! Känns ju skönt att veta att klagovisan som just nu tar upp största delen av min blogg kan skänka tröst åt andra medgravida, och inte bara kommer ut som knarr, som vi säger här i Kokkola. ?❤️

  3. Tack för dina fina ord om min blogg! Det bästa med att skriva om sitt eget elände är just att någon annan på något konstigt sätt kan finna tröst i det. Sen har min blogg ofta också hjälpt mig själv att få ur mig hur svårt allt faktiskt är. Allt känns ofta så absurt att jag inte riktigt kan tro på att det är mitt liv jag skriver om. Men min text har fått mig att inse situationens allvar och jag har kunnat skicka vidare saker jag skrivit till instanser och läkare för att bättre kunna beskriva min livssituation.

  4. Jamen precis. En enorm orsak till att jag skriver om de jobbiga delarna med graviditeten att det är så skönt och befriande att själv läsa om andra som går igenom motsvarande upplevelser. Dessutom är det ganska terapeutiskt att skriva om hur jäkligt det känns. Det känns oftast lite mindre jäkligt en stund efter iallafall.

  5. Johanna

    OJ, hoppas verkligen ni får må bra åtminstone efter graviditeten! Det förtjänar ni alla efter att ha levt med så mycket skit i 9 månader. Min graviditet var perfekt, verkligen. Mådde aldrig illa, orkade bra och hade inte ens några cravings. Förlossningen var så där, men inte heller superdålig. Men sen. Blev totalt deppad, utan att få hjälp av vården. Tog mig ur depressionen själv och insåg att jag hade ett sånt argt barn som Milda var som liten. Vilket visade sig finns en benämning på, åtminstone som passar mitt barn. HNB – High Need Baby. Det är en personlighet. Precis som du skrev att du trodde det hela handlade om. Som oftast jämnas ut med tiden, baby blir barn och är du inte en High Need BABY nå mer. Har du hört om begreppet förr? Var hon en HNB eller var hon bara arg?
    skulle jag välja på jobbig graviditet, eller jobbig tid efter graviditeten (som varar långt mer än 9 månader btw) så skulle jag förstås valt den tidsbestämda. Men nu kan man ju inte välja, och inte heller veta under graviditeten om man inte kommer att drabbas av förlossningsskador, depression eller för all del det jobbiga i att vara förälder till en vild och galen HNB 😉
    Vi kvinnor är grymt starka som tar oss igenom allt det här! Verkligen! Ha det bra Linn!

    1. Ingen aning faktiskt! Jag har aldrig sökt en förklaring desto mer, utan mest tänkt att det beror på att hon är en sån som har ett hett temperament (vissa människor är väl bara små hetlevrade italienare innerst inne). Jag tycker vi ganska snabbt lärde oss förstå henne ändå, hur man ska handskas med någon som bränner propparna lätt. Allt blir ju ändå betydligt lättare när man kan prata med varandra!

  6. Andrea

    Nu vet jag inte om ni brydde er om att läsa själva artikeln om fotbollsbloggen men någon värdering i vad som är ytligt eller inte fanns där inte. Och att det finns flera bloggar som handlar om frukostar och graviditeter i Svenskfinland än om ligafotboll kan vi väl också slå fast utan att bli hostila. Tror att bloggen engangalltid.blogg.hbl.fi kommer att fylla sin funktion och har en egen publik precis som den här eller någon av de andra nämnda bloggarna.
    H. Artikelskribenten Andrea

  7. Hej Linn! Jag håller så himla mycket med och vill därför samtidigt tipsa om både Linnea Portins blogg som nu tangerar ämnet och även min egen! Det känns så ofattbart skönt att veta att man inte är ensam om att slita.

  8. Jenny

    Sen undrar man ju onekligen på vilket sätt smink, eller mat för den delen, skulle vara ytligare än fotboll. ?

      1. Jenny

        I see, men det är ju inte unheard of direkt att "tjejintressen" förminskas och ses som mindre relevanta i jämförelse med "killintressen", så feminazi trigger alert där. 😀

  9. Tack för dina ord! Känns ju skönt att veta att klagovisan som just nu tar upp största delen av min blogg kan skänka tröst åt andra medgravida, och inte bara kommer ut som knarr, som vi säger här i Kokkola. ?❤️

  10. Tack för dina fina ord om min blogg! Det bästa med att skriva om sitt eget elände är just att någon annan på något konstigt sätt kan finna tröst i det. Sen har min blogg ofta också hjälpt mig själv att få ur mig hur svårt allt faktiskt är. Allt känns ofta så absurt att jag inte riktigt kan tro på att det är mitt liv jag skriver om. Men min text har fått mig att inse situationens allvar och jag har kunnat skicka vidare saker jag skrivit till instanser och läkare för att bättre kunna beskriva min livssituation.

  11. Jamen precis. En enorm orsak till att jag skriver om de jobbiga delarna med graviditeten att det är så skönt och befriande att själv läsa om andra som går igenom motsvarande upplevelser. Dessutom är det ganska terapeutiskt att skriva om hur jäkligt det känns. Det känns oftast lite mindre jäkligt en stund efter iallafall.

  12. Johanna

    OJ, hoppas verkligen ni får må bra åtminstone efter graviditeten! Det förtjänar ni alla efter att ha levt med så mycket skit i 9 månader. Min graviditet var perfekt, verkligen. Mådde aldrig illa, orkade bra och hade inte ens några cravings. Förlossningen var så där, men inte heller superdålig. Men sen. Blev totalt deppad, utan att få hjälp av vården. Tog mig ur depressionen själv och insåg att jag hade ett sånt argt barn som Milda var som liten. Vilket visade sig finns en benämning på, åtminstone som passar mitt barn. HNB – High Need Baby. Det är en personlighet. Precis som du skrev att du trodde det hela handlade om. Som oftast jämnas ut med tiden, baby blir barn och är du inte en High Need BABY nå mer. Har du hört om begreppet förr? Var hon en HNB eller var hon bara arg?
    skulle jag välja på jobbig graviditet, eller jobbig tid efter graviditeten (som varar långt mer än 9 månader btw) så skulle jag förstås valt den tidsbestämda. Men nu kan man ju inte välja, och inte heller veta under graviditeten om man inte kommer att drabbas av förlossningsskador, depression eller för all del det jobbiga i att vara förälder till en vild och galen HNB 😉
    Vi kvinnor är grymt starka som tar oss igenom allt det här! Verkligen! Ha det bra Linn!

    1. Ingen aning faktiskt! Jag har aldrig sökt en förklaring desto mer, utan mest tänkt att det beror på att hon är en sån som har ett hett temperament (vissa människor är väl bara små hetlevrade italienare innerst inne). Jag tycker vi ganska snabbt lärde oss förstå henne ändå, hur man ska handskas med någon som bränner propparna lätt. Allt blir ju ändå betydligt lättare när man kan prata med varandra!

  13. Andrea

    Nu vet jag inte om ni brydde er om att läsa själva artikeln om fotbollsbloggen men någon värdering i vad som är ytligt eller inte fanns där inte. Och att det finns flera bloggar som handlar om frukostar och graviditeter i Svenskfinland än om ligafotboll kan vi väl också slå fast utan att bli hostila. Tror att bloggen engangalltid.blogg.hbl.fi kommer att fylla sin funktion och har en egen publik precis som den här eller någon av de andra nämnda bloggarna.
    H. Artikelskribenten Andrea

  14. Hej Linn! Jag håller så himla mycket med och vill därför samtidigt tipsa om både Linnea Portins blogg som nu tangerar ämnet och även min egen! Det känns så ofattbart skönt att veta att man inte är ensam om att slita.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.