I dessa babytider är det lätthänt att man glömmer bort att jag också har ett megastort barn som blir megastörre för varje dag som går. Det är så roligt att se hur mycket som händer mellan ettan och tvåan. Det sker liksom en helt absurd utveckling där emellan. Om man jämför med ettan är han hundra gånger mer självständig nu än då.
De rör sig själv på Brändö, inga föräldrar behöver vara med och deala när det ska lekas (var och när sköter de helt själva) och de går till och från skolan utan att man behöver darra på underläppen. De drar ihop gäng och spelar fotboll på planen, de letar pokémons vid Smulterö och de skjuter straffar på vår gård (och när man ringer och säger att det är mat kommer han hem och äter hela kylskåpet tomt).
På tal om mat, så har jag en helt fantastisk solskenshistoria från igår när Matheo drog iväg till en kompis direkt efter skolan. De blev hungriga och sugna på mat, så de fick lov att dra till Kotipizza nere vid Vikinga skola på Brändövägen. Matheo har aldrig pengar på sig och det här var faktiskt första gången jag reflekterade över detta (har era barn pengar på sig när de är ute?). Tur han har en överschysst kaveri som erbjöd sig att bjussa. De kom överens om att dela på en pizza och ta varsin dricka. Kan bara föreställa mig spänningen i att vara ute med en kompis på mat för första gången när man är 9 bast. Gå dit själv, beställa själv, äta själv och betala själv. Aj aj, den frihetskänslan.
Nå väl, pizzan var fantastisk, men när de väl skulle betala insåg de unga tu att det fattades 50 cent från budgeten. ”O-ou”, sa de och såg på varandra. ”Vi har femtio cent för lite”. ”No hätä” sa Kotipizza-mannen, som vi hädanefter kan kalla för Dagens hjälte, ”vi säger att ni får 50 % rabatt den här gången”. Tänk att det finns så snälla Kotipizza-dudes här på Brändö! Så fruktansvärt schysst att göra pojkarnas första äventyr till en riktig fest (istället för att ställa till en scen om för lite pengar). De betalade halva priset på allt och sedan fnittrade de hela vägen (och hela kvällen) hem.
Mänskligheten, ibland älskar man den.
Forever Jung 
Nemen herregud så ljuvligt.
UNDERBART! önskar att ja sku ha fått se dom två ute på sin första pizza. och vilken härlig gubbe! på kotipizzan i minimani hände något liknande men då lillkillen inte hade tillräckligt motade gubben bort dom båda två. nu vet ja ju int om dom alltid har varit där o snålats men det kan ju ha varit som för er pojke också, att det var första gången o lite svårt att räkna rätt. sorligt!
Jaaa – vi hade snällgubbe i knutarna här en dag. Pojkarna (7 och nästan9) gick till Alepan för att köpa kvällayoghurt. Något de hittat på att e kul, att få gå ensamma till butiken och shoppa. Lillbrorsan fick pengarna i fickan, men blev utanför butiken å hänga. Storebrorsan märkte vid kassan att han inte hade pengarna "min lillebror har dem!" – så sa gubbisen bakom i kön att han kan betala yoggisarna! ❤ Att någon betalat för honom då han var liten, så nu kan han hjälpa våra pojkar ❤ Pojkarna kom urlyckliga hem och berättade och oj vad mitt hjärta blev varmt! Sku ga velat tacka hjälten – och detta blev en bra lärdom för killarna – "se hur glada ni blev för hjälpen, nu vet ni hur det känns då ni hjälper någon så det lönar sig eller hur, att hjälpa andra!?" och de höll med ?
Nemen herregud så ljuvligt.
UNDERBART! önskar att ja sku ha fått se dom två ute på sin första pizza. och vilken härlig gubbe! på kotipizzan i minimani hände något liknande men då lillkillen inte hade tillräckligt motade gubben bort dom båda två. nu vet ja ju int om dom alltid har varit där o snålats men det kan ju ha varit som för er pojke också, att det var första gången o lite svårt att räkna rätt. sorligt!
Jaaa – vi hade snällgubbe i knutarna här en dag. Pojkarna (7 och nästan9) gick till Alepan för att köpa kvällayoghurt. Något de hittat på att e kul, att få gå ensamma till butiken och shoppa. Lillbrorsan fick pengarna i fickan, men blev utanför butiken å hänga. Storebrorsan märkte vid kassan att han inte hade pengarna "min lillebror har dem!" – så sa gubbisen bakom i kön att han kan betala yoggisarna! ❤ Att någon betalat för honom då han var liten, så nu kan han hjälpa våra pojkar ❤ Pojkarna kom urlyckliga hem och berättade och oj vad mitt hjärta blev varmt! Sku ga velat tacka hjälten – och detta blev en bra lärdom för killarna – "se hur glada ni blev för hjälpen, nu vet ni hur det känns då ni hjälper någon så det lönar sig eller hur, att hjälpa andra!?" och de höll med ?