4 bilder från ett liv som är mitt.

Om vi börjar med det som är mest iögonfallande just nu – badbollen jag svalde. Och då är det här ändå en rätt så smickrande bild. Har aldrig fött barn i vecka 27, men aldrig varit så här förlossningsfärdig. Jag är egentligen dubbelt så stor som bilden (visst ser det ut som jag har rumpan fram?).

Har alltid sett mig som det lilla smidiga preggot (för så har det varit alla andra gånger), så det är mycket hälsosamt att för ovanlighetens skull prova på att vara den som rör sig i snigeltakt, slår magen i dörrkarmar och gråter av smärta. Minns att jag alltid skrattade rått åt ett preggo som bodde nära mig på en annan gata i ett annat liv (satt i fönstret och ba ”Men hon hon sluuuuuta posera? Vi har fattat att du är gravid!” när hon klumpigt vankade förbi, sannolikt drabbad av foglossning). Trodde liksom det var någon show off-grej det där när gravida kvinnor går som gravida kvinnor. Så rätt åt mig med ombytta roller.

Klänningen köpte jag på loppis i helgen. Kostade mig två euro. Älskar den.

Den här helgen har jag inte gjort någonting utanför hemmets fyra väggar. Bara varit hemma och gjort sånt som höjer ens livskvalitet (typ tvätta fem maskiner kläder, eliminera diskberg etc.). Finns inget som ger mig så mycket njutning som att vakna till ett kök som är så här nollat. Ja, inte kräver man mycket av livet inte.

Lägg på en glass, en runda på Brändöloppiset och en ny bok, så har man mig i HIMELIN. Såg att glasskiosken har kommit till torget nu. Är det inte ett pålitligt vårtecken, så säg!

Sedan har jag hämtat ut nya finskor (nå, lägg till jobbskor, promenadskor och arbetsskor) som lämpar sig för en så här tung och otymplig kvinna. Matheo har ett par orangefärgade och insåg att jag vill ha exakt sådana fast navy. Blev så glad när jag insåg att det finns barnstorlekar upp till 40. Downshifter 7, bra skit. Under 50 euro och väger cirka 0 gram.