90 dagar kvar, säger min gravidapp denna livlösa, kalla torsdag i april. Man kan alltså snabbt räkna ut att det återstår tre månader av denna parodi till graviditet. Ja, det är ungefär så som jag ser på den. Det här är ingen graviditet – det här är bara en parodi.
Det enda som fattas är att någon snart kommer in, pekar på dolda kameran och skrattar ”skoja ba, det kommer ingen baby på slutet heller”.
Mina tidigare graviditeter har varit såna drömgraviditeter i jämförelse. Den här gången har jag haft alla typiska besvär man bara kan drömma om. Har inte kommit undan en endaste en hittills. Dåligt psyke, hyperemesis gravidarum, foglossning, dåligt hb, urinvägsinfektioner, blodtrycksfall, halsbränna, förstoppning, ryggbesvär, benkramper, restless legs, domnande mage och ångestfyllda mardrömmar. Och spyr jag riktigt aggressivt så kissar jag på mig. Mmm, säger ni och myser.
Jag sitter mest och rullar tummarna i väntan på diabetes och havandeskapsförgiftning (har helt kallt skiftat från om till när). Sedan har jag väl bockat av allt det där vanligaste. Mycket hinner ännu hända på tre månader.
En sak börjar jag dock misstänka redan nu. Eller misstänka och misstänka, det är en vild och huvudlös gissning. Något inom säger att vi kommer att köra en till sätesförlossning till (att bebben gör entré med rumpan före, istället för huvudet). Har inte ens enda gång känt sparkar uppåt, så där som folk gnäller att det sparkas i revbenen. Alla mina bensparkar kommer långt, långt nere. Inte mig emot, om det går så. Har mycket goda erfarenheter av sätesförlossningar (förutsatt att jag inte får diabetes och 5 kilos bautabebi, haha).
Å andra sidan är jag bara i vecka 27. Den bökar runt cirka en miljoner ggr innan leverans. Det är för övrigt mitt allra galnaste magbarn, detta. Aldrig varit med om dess like. Känner rörelser precis hela tiden. Och inga svaga sådana. Med tanke på att jag har moderkakan framtill borde det vara svårare att känna rörelser, men icke. Det börjar vara så gott som omöjligt att ligga stilla, för det känns som om babyn gräver ut sig.
Bonusfakta 1: Skulle det här vara Milkens graviditet skulle jag föda om två veckor (galenskapen!).
Bonusfakta 2: Skulle det här vara Masses graviditet skulle jag åka på två veckor lång solsemester till kanarieö om 5 veckor (att jag flög i vecka 34, fyra veckor före förlossning – ännu mer galenskap!).
Forever Jung 
Har du koll på om man får man dricka mjöd när man är gravid? (Själv gravid) 🙂 nu när det nalkas första maj och småningom hemlagad så måst man väl få unna sig ett glas eller två?! Väl?
Ingen aning faktiskt! Är det något med jäsningen, va?
Har aldrig känt en spark mit revbenet med någon av barnen. Inte heller speciellt lång så att dom skulle ha legat långt nere och jag därför i te skulle ha känt något sånt. Men haft stor mage båda gångerna. Men man behöver alltså inte känna några sparkar där och mina barn har nog kommit "rätta vägen" ut. Hoppas du slipper mera krämpor och får en fin förlossning! Hade själv foglossning from hell och haar slutat jobba båda gångerna runt vecka 30 för då slapp jag inte längre ur soffan på kvällen efter jobb när foglossningen slog till fullt ut. Konstigt ändå att man lite ibland saknar magen och vaggandet.
Med Matheo var det precis så här, att sparkarna mest var ett ihärdigt krafsande mellan benen. Därav denna gissning. Men som sagt, inget säger ju att denna graviditet måste vara lika! Vi hoppas den svänger sig rätt väg när det närmar sig!
Oj hjälp..de känns som att du skriver mina tankar här i detta blogginlägg! Ja e i v.29 å kan int fatta hur man ska orka ännu några månader!
Vet du, det kommer gå så snabbt nu bara sommarlovet kör i gång (vår nedräkning på kylskåpet säger att det bara är 38 dagars tills dess). Kämpa, kämpa!
Jag satt också och suckade för två veckor sedan att den här ungen aldrig kommer att svänga sig.. De va konstant sparkande neråt, aldrig kände jag en spark uppåt. Nu har jag 70 dagar kvar enligt appen och i två dagar har Karate Kid sparkat uppåt och lite åt sidorna och jag suckar igen men av lättnad! För de hade redan börjat snacka om svängningsförsök och remisser hit och dit på rådgivningen… Så måla int fan på väggen ännu! 😉
Karate Kid är också en ytterst aktiv bebé. Varje dag HELA dagen är det grymt party i magen. Strax före 3 på natten är det nån ny session som pågår i ca 2-3 timmar, detta varje natt. Sedan väckning runt 7.30.
Till krämporna hör: foglossning, irriterad magsäck som kräver receptbelagd magmedicin, svullnad i fötter och händer (fingrarna är otroligt sjuka och stela) och sjuk käkled (enligt läkaren påverkar en graviditet ALLA leder).
Jag var faktiskt på två vändningsförsök med Matheo i tiderna, men han satt som en sten. Rörde inte på sig en millimeter heller, hur de än slet och bröt i magen. Kanske har jag någon gälin form på livmodern (men förhoppningsvis inte). Lycka till när det beger sig!
Har du koll på om man får man dricka mjöd när man är gravid? (Själv gravid) 🙂 nu när det nalkas första maj och småningom hemlagad så måst man väl få unna sig ett glas eller två?! Väl?
Ingen aning faktiskt! Är det något med jäsningen, va?
Har aldrig känt en spark mit revbenet med någon av barnen. Inte heller speciellt lång så att dom skulle ha legat långt nere och jag därför i te skulle ha känt något sånt. Men haft stor mage båda gångerna. Men man behöver alltså inte känna några sparkar där och mina barn har nog kommit "rätta vägen" ut. Hoppas du slipper mera krämpor och får en fin förlossning! Hade själv foglossning from hell och haar slutat jobba båda gångerna runt vecka 30 för då slapp jag inte längre ur soffan på kvällen efter jobb när foglossningen slog till fullt ut. Konstigt ändå att man lite ibland saknar magen och vaggandet.
Med Matheo var det precis så här, att sparkarna mest var ett ihärdigt krafsande mellan benen. Därav denna gissning. Men som sagt, inget säger ju att denna graviditet måste vara lika! Vi hoppas den svänger sig rätt väg när det närmar sig!
Oj hjälp..de känns som att du skriver mina tankar här i detta blogginlägg! Ja e i v.29 å kan int fatta hur man ska orka ännu några månader!
Vet du, det kommer gå så snabbt nu bara sommarlovet kör i gång (vår nedräkning på kylskåpet säger att det bara är 38 dagars tills dess). Kämpa, kämpa!
Jag satt också och suckade för två veckor sedan att den här ungen aldrig kommer att svänga sig.. De va konstant sparkande neråt, aldrig kände jag en spark uppåt. Nu har jag 70 dagar kvar enligt appen och i två dagar har Karate Kid sparkat uppåt och lite åt sidorna och jag suckar igen men av lättnad! För de hade redan börjat snacka om svängningsförsök och remisser hit och dit på rådgivningen… Så måla int fan på väggen ännu! 😉
Karate Kid är också en ytterst aktiv bebé. Varje dag HELA dagen är det grymt party i magen. Strax före 3 på natten är det nån ny session som pågår i ca 2-3 timmar, detta varje natt. Sedan väckning runt 7.30.
Till krämporna hör: foglossning, irriterad magsäck som kräver receptbelagd magmedicin, svullnad i fötter och händer (fingrarna är otroligt sjuka och stela) och sjuk käkled (enligt läkaren påverkar en graviditet ALLA leder).
Jag var faktiskt på två vändningsförsök med Matheo i tiderna, men han satt som en sten. Rörde inte på sig en millimeter heller, hur de än slet och bröt i magen. Kanske har jag någon gälin form på livmodern (men förhoppningsvis inte). Lycka till när det beger sig!