En gång kunde jag stänga min kavaj.
Ni minns att jag häromdagen sa att återstoden av min graviditet mest består av att invänta fler krämpor. Innerst inne hoppas jag förstås att det skulle räcka nu, men kroppen brukar sällan ta mina rationella önskningar på särdeles stort allvar. Efter att jag skrivit just det inlägget tilltalade jag mig själv med min snällaste, mest inställsamma röst:
Jag: – Nåja favoritkroppen, hur skulle det vara om vi lekte att det räckte med blödande tandkött, gallkramper, halvkasst psyke, hyperemesis gravidarum, foglossning, lågt hb, urinvägsinfektioner, blodtrycksfall, halsbränna, förstoppning, ryggbesvär, benkramper, restless legs, domnande mage och mardrömmar?
Kroppen lutade sig närmare mig, sken sakta upp i ett riktigt skitit leende och viskade hemlighetsfullt (som sig bör i en riktigt bra historia 2017):
– Hold my beer..
Mycket lägligt ringde telefonen och det visade sig att mina sköldkörtelvärden var för låga i blodprovet jag tagit dagen innan. Jag blev så full i skratt att jag glömde att jag egentligen borde gråta och fråga vad det innebär. ”Nee-e, det är inte sant”, tänkte jag först. ”Nee-e, det är ett skämt”, tänkte jag senare. Och när det sedan sjönk in tänkte jag vuxet: ”Under inga omständigheter får jag googla vad det betyder”.
Hela dagen var jag fem före. Jag sträckte mig efter telefonen, för att sedan kasta den ifrån mig. Får inte googla, får inte googla, får inte googla. Vet egentligen inget om sköldkörtlar och hypotyreos och tänkte det var bäst att låta det så förbli.
Hela mitt liv har jag upplevt mig själv som världens minst hypokondriska person. Men under denna graviditet har jag fått rejäla slängar av inbillningssjuka. Det är rejält påfrestande när man redan från början har ett svagt psyke (eller jag gissar ju att det egentligen beror på det – jag blir hypokondrisk för att jag just nu har ett svajigt psyke – för att inte nämna svajig hälsa).
Har googlat så mycket att jag definitivt borde vara död vid det här laget. Alla mina krämpor leder till en lång och plågsam död, om vi ska tro Familjelivs experter. Men likväl är jag fortfarande här. Borde ju ha lärt mig vid det här laget. Att jag mår bäst av att vara ogooglad. Men det är SÅ SVÅRT när man är preggo och inte vet något om någonting – och man vill ju verkligen veta. Helst redan igår.
Nå, dagen jag blev till kväll och mörkret lade sig över Gula huset. Jag var ensam hemma (ingen som slog mina fingrar bort från Googles sökfält). I en svag stund när jag låg i soffan brände det till i mina fingrar och jag knaprade förbjudet in ”låga sköldkörtelvärden gravid” på mobilen.
För att citera min man, någon timme senare, när jag förvreds av ångest: ”Nee vet du vad, Linn, du är tillräckligt gammal för att förstå att man inte googlar sånt”. Hela natten låg jag och var bergis på att jag hade förstört fostret kognitiva utveckling för all framtid (borde ha tagit det här blodprovet för hundra år sedan nämligen). För mitt inre flimrade bara utvecklingsstörningar på löpande band. Var inte direkt pigg när jag vaknade följande morgon.
Nu väntar fler blodprover och ett fullkomligt, definitivt, slutgiltigt och oåterkalleligt Google-förbud. I alla fall vad beträffar kombinationen ”+ gravid”.
Forever Jung 
Hej från en annan som lidit av tre hyperemesis-graviditeter! OCH haft skräpiga sköldkörtelvärden i samband med den tredje (togs visseligen inga sådana prov under de två första). Höll på att googla ihjäl mig då fick höra det. Var först bombsäker på att min babyn skulle bli gravt utvecklingsstörd. Eller att jag skulle bli tvungen att äta medicin resten av mitt liv. Men stötte sedan faktiskt på flera tillförlitliga källor som visade på att man vid hyperemesis så att säga kan "spy åt sig" låga sköldkörtelvärden. Gynekologen konsulterade endokrinologen som trodde på samma teori.
Het sommar var det dessutom, så vätskebalansen blev också rubbad. Hur som haver så behövde man inte påbörja någon medicin varken för min eller babyns skull och saken kollades för säkerhets skull upp ännu då babyn varit utanför mig i några månader – och då var allt okej! Hoppas alltså att det är hyperemesisen som spökar för dig också, för det är ju ett övergående tillstånd och min baby fick inga som helst fel av att jag höll på att spy ut henne och rubbade min sköldkörtel på kuppen.
Hej från en annan som lidit av tre hyperemesis-graviditeter! OCH haft skräpiga sköldkörtelvärden i samband med den tredje (togs visseligen inga sådana prov under de två första). Höll på att googla ihjäl mig då fick höra det. Var först bombsäker på att min babyn skulle bli gravt utvecklingsstörd. Eller att jag skulle bli tvungen att äta medicin resten av mitt liv. Men stötte sedan faktiskt på flera tillförlitliga källor som visade på att man vid hyperemesis så att säga kan "spy åt sig" låga sköldkörtelvärden. Gynekologen konsulterade endokrinologen som trodde på samma teori.
Het sommar var det dessutom, så vätskebalansen blev också rubbad. Hur som haver så behövde man inte påbörja någon medicin varken för min eller babyns skull och saken kollades för säkerhets skull upp ännu då babyn varit utanför mig i några månader – och då var allt okej! Hoppas alltså att det är hyperemesisen som spökar för dig också, för det är ju ett övergående tillstånd och min baby fick inga som helst fel av att jag höll på att spy ut henne och rubbade min sköldkörtel på kuppen.