1. I helgen gjorde jag något som man gör precis varje år med lika stor förväntan. Jag tog min man under armen och sa ”Ååå mannen i mitt liv, nu ska jag ta dig på en dejt till Strampen, så kan vi titta varandra i ögonen och äta livet ur oss” (nå, det sa jag inte, utan jag bad till Gud att några andra kaveris också skulle nappa). Tack och lov var Putte och Svenskfinlands största radiotalang Fredrika Lindholm i stan och kunde joina, så jag slapp all dreglig romantik. Servicen var mycket, mycket god (ingen har så slipade servitriser som Strampen), men maten var kanske inte så där wow-wow-wow som den brukar. Alltså jättegott, men inte så där så att man gråter efteråt av gottighet.
2. Följande morgon var vi ensamma hemma, sov länge och jag ba ”mmmm, nu ska jag trots allt vara lite romantisk”, så jag smög upp och gjorde frukost på säng. Även om jag vet att Sami verkligen AVSKYR att äta i sängen. Jag ÄLSKAR det. Och jag förtjänar lite romantik i mitt liv. In stegade jag, badbollen Jung, skönsjungande med kaffe och smörgåsar och yoghurtar och Gud vet vad. Han tuggade artigt sin frulle och sedan åkte vi på en lika romantisk tur till biltvätten innan vi hämtade våra barn på landsbygden.
3. I kommentarsfältet för föregående inlägg var det någon som önskade sig en jämförelse mellan att få barn som 21-åring och 31-åring. Jag lovar jag ska skriva ett sånt sedan när jag vet hur det är att få barn som 31-åring. Just nu vet jag bara att allt är sämre med att vara gravid som äldre (kan inte minnas att det någonsin var särskilt tungt i kroppen när jag var ung – nu smärtar det i varenda liten millimeter). Vi återkommer till det.
4. I går var jag på ultraljud för att se huruvida moderkakan fortfarande täpper till öppningen och således hindrar mig från att föda vaginalt. Men jubel och fanfarer – det gör den no longer! Och igår låg bebeto inte ens fel väg! Otroliga, otroliga nyheter! ”Jahapps, vet du vad det är för kön?” sa läkaren och jag sa ”Nepp”. ”Nå, då ska du kanske hålla för ögonen en stund nu när jag rör mig neråt ifall vi hittar balls”, sa hon och jag låg med ögonen supershårt stängda i några minuter. Så stolt över mig själv. Ännu väntar ett sista, femte, ultra i vecka 36 för att checka att allt babyn fortfarande ligger rätt. Inombords tänkte jag förstås ”Vecka 36 – kan man ens vara preggers så länge?”.
5. I helgen är det morsdagshelg och jag ska maxa den som en dåre. Inleder med Jenny redan på lördag med Familjen Kaos på teatern och därefter final i Eurovision Song Contest. På söndag ska vi äta morsdagslunch med svärisarna på Vörås nya City pub. Före det hoppas jag naturligtvis på favorit i repris från denna söndag – frukost och smulor i sängen. Aj aj, livet är en fest hörni. Dessutom ryktas det om att jag ska gå på sushilunch i dag.
6. På bilden ser ni Astras senaste nummer. Det kan ni läsa i er solstol. Ta det som en varm rekommendation. Tänker ofta att det egentligen är för bra för att vara sant – att det finns en finlandssvensk tidsskfrift som går under ledorden ”Samhälle. kultur, feminism”.
7. Moderskapsförpackningen har kommit! Den kan jag skriva om någon vacker dag. Men inte just nu, för nu ska jag jobba lite med Bjud.fi-marknadsföring. Ni kanske såg att vårens auktion körde igång i morse?
Forever Jung 