Första semesterdagen i dag. Visste på förhand att det skulle bli en dag av dåligt humör och massa tupplurer. Mina torsdagar är alltid sådana. Är glad att jag har jobbat så lite nu sedan sedan min comeback på jobbet i februari. Att min torsdagar är som de är torde vara en ganska god indikator på att jag inte är redo för heltid.
Jag sov två stycken 1,5 timmes tupplurer på soffan denna dag. Tycker det är fantatiskt att jag har ett liv där jag numera kan ta två megalånga sovstunder på en dag, om jag så känner för. Sömnen har jag verkligen inte hållit tillbaka på det senaste halvåret. Jag sover, sover, sover så mycket jag kan. Det ska man unna sig.
Försökte göra sånt som gör att en semester känns lite roligare snart. Som att tvätta massor av tvätt, betala massor av räkningar och hämta hem ännu mera tvätt från Replot. Så tråkigt som man bara kan ha det. Varvat med massa tupplurer. Konstig odefinierbar semi-ångest i bröstet också. Hittade inte roten. Konstaterade till slut att jag helt enkelt får acceptera faktum: JAG HAR EN URDÅLIG DAG.
Det kan man kalla för ett litet steg i rätt riktning. Ännu för någon månad sedan kunde jag inte alls skilja på dåliga dagar och ett dåligt liv. Varje dålig dag fick jag sån megaångest och trodde livet var förstört för gott. Det kan jag sannerligen uppskatta med livet just nu: Jag tror nästan alltid på en bättre morgondag.
Om nu inte direkt från morgonen (sockerbelastning, urk) så i alla fall på kvällen (middag med kaveris på stan). Ja, vad säger vi, kanske dags att för omväxlingsskull gå och lägga sig?
Nati.
Forever Jung 