Du och jag, gröitin.

God morgon från en riktigt rofylld frukost. Är ensam hemma denna morgon (eller nu ljuger jag – i huset finns också någon som just gick och lade sig efter ett nattskift). Ska äta en turboskål med gröt och marinera mig med kaffe innan jag i något skede av dagen ska hämta mina barn i Vörå. 

Nästa vecka åker alla mina vanliga resekaveris till Budapest. Den här gången stod jag över. Mest pga. hänsyn till de andra (hah!). Jag känner mig mer som en bromskloss än ett roligt resesällskap just nu (efter varje 500 m måste jag sätta mig ner och vila – Nathalié försökte föreslå rullstol, men det av någon anledning tackade jag ändå nej).

Däremot fick jag en liten kompensation igår kväll när jag fick musslor och vin med Sari och Krista (som i dag uppträder på den finska stafettkarnevalen i Vasa om något barn – eller vuxen – råkar vara ett stort fan). Efteråt ångrade jag ändå rätt mycket att jag inte tackade ja till rullstolen och Budapest. Bra diskussioner om nöjesbranschen, framtid, feminism – och förstås: traditionellt skvaller. Nå, nästa gång åker jag med!

Jag har verkligen nappat på alla evenemang som bara kommer i min väg just nu. Försöker socialisera mig riktigt TRÖTT på mänskligheten. Gör allt i min makt för att fylla min sociala kaverikvot under de två månaderna som kommer. Snart blir det svårare att dra ut en fredagkväll med en apunge hängande i tutten.

Annat bra från gårdagen: Sockerbelastningen gick mycket bättre än jag trodde (varken svimmade eller spydde). Jag bjöd min man på turkisk lunch på Selmas (och fick samtidigt ett glatt lunchsamtal av Klingenberg – nästa gång!). Och bäst av allt: Det blev äntligen lite varmare.

Nu kommer solen! Ut på gården! Häj!