Våren 2017 kommer att bli ihågkommen som den mest försenade våren i mannaminne. I dag är det den tjugonde maj och min känsla säger att den sista snön inte har fallit än. Gräsmattorna har knappt blivit gröna och någon enstaka knopp i trädet kan skönjas om man tittar riktigt, riktigt noga. Med nostalgiska suckar minns vi de majdagar vi premiärsimmade på Vikingastranden och klädde oss så här den 20 maj. 2013 var allt i full blom vid den här tidpunkten. Maj som alltid brukar leverera sommarens galnaste, hetaste dagar innan juni som vanligt kommer och förstår allt.
Nå väl, det var i alla fall en fin dag i solstolen. Hämtade barn från Vörå och hann inte ens hem innan de båda var försvunna hos kompisar. Jag fick återigen läsa i fred. Åka en sväng till Sissis välgörenhetsjippo. Se den tredje och avgörande handbollsfinalen (bra jobbat ändå, BK!). Läsa lite till. Och så hade den dagen gått.
Bonus: Från min solstol beundrade jag Brändös bästa match just nu: Grannhuset och blomman som invaderat vår gräsmatta. Här kompenserar vi utebliven grönska med blått. Funkar.
Forever Jung 