5 dagar i ett svep.

Med avsikt lämnade jag läppären hemma i onsdags när jag stängde dörren bakom mig. Tänkte att en helg utan tangentbord kan göra gott mellan varven. Desto roligare i dag när jag fick öppna kameran och se vad som fanns dolt där i. Här kommer ett klassiskt blogginlägg alá 2009. En bildrapport om vad som har hänt under de senaste fem dagarna av mitt liv.

 

 

I onsdags hade vi Anna-Lenas kalas, med start på jobbets takterrass. Alla fester som vi har på HSS Media har en tendens att börja just här med en kall skumpa i handen. Vi hade en förfärlig tur med vädret också. Det var en så fin kväll i Vasa.

 

 

Min bistra uppsyn kanske kan tolkas som att jag vantrivs bland bra typer i stekhet sol, men låt ej skenet bedra. Det här är mitt bästa element. Eventuellt kan jag ha sagt det förut, men det allra bästa i mitt jobb är att det finns så många bra människor i samma företag. Ta nu Smedberg här som exempel. Ja, både en tiopoängare i webbkompetens och humor.

 

 

Någon gång blev vi hungriga (och ännu lite törstigare) och gick vidare till Strampen. Här höll födelsedagsbarnet ett mycket rörande välkomsttal (om man nu får säga så om man har skrivit det själv, hah!). Vad är nu ett kalas utan välkomsttal – och hur ska man kunna skriva ett eget välkomsttal om det är frågan om en överraskningsfest? Och så drack vi lite sangria. Åt burgare och hade majonnäs-blindtest för Ers Majonnäs.

 

 

Hur ska en snygg efterrätt se ut, kanske ni undrar. Så här, vågar jag påstå.

 

 

Här sitter Øvergaard och ser seriös ut, fastän hon inte gjorde något annat än fnittrade hysteriskt hela kvällen. 

 

 

Följande morgon var det torsdag. Då fick jag dessvärre stiga upp tidigt, efter alldeles för få sovtimmar, för att åka med Massler på BK-48:s turnering i Fennia Arena. Pappa och mamma hade ju anlänt till Vasa kvällen innan, medan jag satt på Strampen och göttade mig, så pappa kom med i hejarklacken. Precis som svärmor och svärfar. Matheos lag föll ut i semifinal, men aj juku, vilken turnering de gjorde! Aldrig sett maken till spelglädje.

När turneringen var slut åkte vi alla ut till Reppen. Mamma och Milken var redan där, så allt var varmt och skönt.  Svärmor och svärfar lade upp studsmattan, mamma och pappa gjorde mat och Sami gjorde ved och allt som blivit ogjort så länge bara hände. Obs. Absolut inte min förtjänst.

 

 

I något skede åt vi förstås fisk från fiskaffären under Replotbron. Av någon underlig anledning har vi grillat på ved mest hela helgen. I korvtunnan som härstammar från vårt bröllop.

 

 

Konstigt hur mycket festligare det känns att äta utomhus. Kan också rapportera om att jag här såg en vitsvanshjort i skogen när vi grillade. Och en yttepytte, brun kaninunge som har gått lite av och an i gräsmattan hela helgen. Jag kommer att tycka om den ända tills den börjar äta i mina odlingar.

 

 

Och varje kväll har jag förstås badat bastu och beundrat utsikten över fjärden. Det är exakt här jag tänker att jag ska sänka ner min solstol under vattenytan när temperaturen som höggravid blir olidlig i juli. Föreställ er ett huvud som sticker upp där bredvid stenen i mitten. Det är jag.

 

 

De flesta tror att jag skojar när jag säger att jag ska föda först i juli. Det tror jag också. Ingen människa kan allvarligt tro att den här badbollen ska hålla tätt så länge. Här sitter jag och aftersaunar mig.

 

 

På lördag var det uselt väder. När vi tröttnade på regnsmatter mot taket åkte vi in till stan och lunchade på K.atchi. Här har vi en som först åt upp sin egen sushi. Gick sedan vidare till sin mormors rester, för att sedan sluka jämät av sin syster. Matglädjen har han eventuellt ärvt av sin mor.

Sedan åkte vi ett varv till min barndomsvän Isabel som för en vecka sedan flyttat från Ekenäs till Oravais. Mycket kul att ha henne här! Om ni stöter på henne i Oravais ska ni hälsa från mig. 

 

 

När vi kom hem från Oravais var det fortfarande ganska grått, men det regnade åtminstone inte, så vi höll oss till ursprungsplanen – paella. Vi fick en Muurikka-panna när vi gifte oss och nu blev det premiär! Exakt hela Replot doftade så frrrrrrrruktansvärt gott.

 

 

Och när maten väl var klar sprack det nästan upp och vi åt ute i alla fall. Hundra år sedan jag ätit något så gott.

Någon gång under helgen monterade vi också upp ett nytt fotbollsmål (bildbevis saknas). Min farmor Inger hade skickat pengar till något kul och jag försöker verkligen anstränga mig för att skapa bästa möjliga förutsättningar för ett bra, konfliktfritt sommarlov. Nu har vi gungor, studsmatta, fotbollsmål, strand, snickerboa och skog – vetja det ska gå att vara här utan att få trååååååkit.

 

 

Och plötsligt var det söndag och dags att packa ihop och dra tillbaka till stan för en sista skolvecka. Tänk, om fem dagar är det sommarlov!