Jag påbörjade skönhetslistan när den var aktuell på Sevendays, men av någon anledning glömde jag bort att publicera den. Men lyckligtvis finns det ju inget som hindrar oss från att tänka lite skönhet denna fredagkväll. Yes!
Jag tror jag håller mig till mänsklig skönhet (även om jag fann Ellens svar om rådjur som dricker ur en bäck mkt underhållande). Skönhet är så mångfacetterat att vi kommer sitta här tills imorgonkväll om jag ska gå igenom all sorts skönhet, därför lägger vi ramarna kring den mänskliga, ytliga skönheten. Låt oss gå (eller hur man nu översätter let’s go om man vill inleda sitt blogginlägg lite snitsigt).
Jag påbörjade mitt blogginlägg med att fota mig själv helt au naturel. Så här ser jag ut när jag inte anstränger mig desto mer. Och det är helt fine för mig. Är man 31 år (och dessutom preggers) är det väl ungefär så här som man ser ut. Hormonfläckar och skrattrynkor har jag gott om.
Det här är skönhet för mig: Själv faller jag oftast för folk med spralligt och tryggt kroppsspråk (min kompis Jenny är en sån). Folk som ser glada ut (Majlis Öhman). Mellanrum mellan framtänderna (Milken innan hon tappade framtänderna). Skrattgropar (Elin Löf, jag pratar med dig). Skönhet i mina ögon är sällan något man kan styla sig till. Alla människor har något ljuvligt och vackert i sig, helt medfött.
Mina bästa skönhetstips: Jag är världens sämsta på att sminka mig, noppa ögonbrynen och vårda mig med krämer och sånt, ni vet. Jag kämpar på, men inte blir det bättre med åren heller. Men ett rött läppstift funkar alltid. Har du en fuldag – testa läppstift. Sedan underlättas vardagen betydligt om man har en hel och ren frisyr som man gillar (och underhåller den hos en frisör regelbundet).
Dagens skönhetsideal är: Svårt att inte låta sig påverkas av. Jag önskar att jag kunde titta på mina rynkor och ba ”mmmm”, men inte kan jag riktigt även om jag anstränger mig för att bara låta dem finnas. Men likväl kollar de på mig i spegeln som en smärtsam påminnelse om att jag inte längre är 20. Ungefär som det skulle vara det enda rätta.
Jag motarbetar skönhetsidealen på det här sättet: Jag pratar aldrig om utseende om det finns barn i rummet. Vill inte att de ska lägga någon värdering i det. Men i övrigt tycker jag det är ursvårt att ”motarbeta”. Hur man än gör så förlorar man. Om man fixar sig som en tok och går totalt loco efter normen, så blir man fattig och upptagen (måste stiga upp tidigt och offra massor av tid på dyra behandlingar). Om man helt ger upp, så ser man helt ut som en person som har gett upp (och en sån betraktas krasst nog sällan som en vinnare). Ähh, jag vet inte. Skulle nog säga att jag snarare är en slav under idealen än någon som aktivt går upp mot kamp.
Min skönhetsrutin: Det här (plus tandborste) är egentligen det enda som ingår i min dagliga skönhetsrutin nu när jag mest går omkring hemma i pyjamas. En bodylotion från Lumene (älskar Lumene), en hederlig deodorant från Sale och en ännu hederligare, fet Nivea-kräm för mina torra händer. Nivea-krämen är en nedärvd grej från fammo och mamma. Undrar hur många hundratals blåa burkar de har köpt i sina liv.
Köper aldrig dyra skönhetsprodukter. Men i vår kände jag mig helt enkelt tvungen att gå till ett apotek för att minimera mina hormonfläckar (dagkrämen längst till höger kostade 26 euro, men den är bra och har spf 20). Håroljan kostade 40 eugen, men mitt hår är så snustorrt att inte ens jag pallar se på det. Det är mina två dyraste produkter någonsin.
Senaste gången jag upplevde skönhet: Om vi snackar mig själv, så tycker jag nästan alltid att jag känner mig mest attraktiv när det är juli, håret är solblekt och jag kommer skridande som lucia i min vita badrock efter bastun på Replot (nå, nu skojar jag, jag skrider inte – jag springer fort som fan så grannarna inte ska se mig). Nåja, men hur som helst. Sällan känner jag mig megahet när jag har ykköset på och hela ansiktet fullt av smink, utan oftast infaller mina snyggaste stunder under mer chillaxade former. Tycker jag själv i alla fall.
En person som är vacker: Linda Rodin. Älskar henne.