Som den nattliga wc-vandrare jag är råkade jag under nattens sömniga toabesök bonga några hemvändande studenter på gatan nedanför. Genom fönstret betraktade jag deras alldeles för tunna klädsel och trötta ansikten. Kunde så relatera till deras känsla (alldeles för lång dag i alldeles för kalla kläder). Även om det var ett sekel sedan jag tog studenten, minns jag det som igår.
Något jag också minns – både från min egen och syrrans student – är festmaten dagen efter. Du milde tid, mitt dregel rinner ända ner till Brändöbron när jag tänker på alla som i dag, milt bakis, får hasa sig till ett kylskåp och gotta sig i gårdagens smörgåstårta. Undrar om det inte egentligen är därför man överhuvudtaget tar studenten (alla dessa saltiga rester som bara väntar på att bli uppätna).
Till alla studenter som vaknar upp med framtidsångest denna morgon kan jag tipsa om ett blogginlägg jag skrev för två månader sedan. ”Framtidsangsta kan man göra i framtiden”. Den här dagen är till för festrester och en frisk tupplur inlindad i ett täckte ute på gården. Nu har ni gjort allt det ni kom för. Grattis!
Forever Jung 