För det första skulle jag vilja säga TACK. Tack för alla grattisar och snälla mess och kommentarer och hälsningar som trillar in här och där. Jag känner att jag inte riktigt hinner tacka alla och envar. Men jag har läst varenda en och lagrat dem i mitt hjärta. Mycket glad att ni gläds med mig.
Vi har det fortsättningsvis mycket bra. Ett litet bakslag i mitt bäcken i dag efter vårt första utomhusbesök igår. Kom just och just ur sängen i morse pga foglossningen. Fick använda min äkta man som lyftkran. Men annars kan man konstatera att vi lever drömmen. Eller drömbabyn. Kan hon ens skrika? Kan hon ens sova dåligt? Jo, det lär hon sig säkert så småningom, och vi tar verkligen vara på de här utomordentligt härliga dagarna när allt bara flyter på som om någon verkligen ville väga upp 9 månader av plåga.
”Småbarn är så inte min juttu” har jag ju alltid sagt. Meeeen så får man en sån här. Och så hamnar man kanske omvärdera lite vad man egentligen tycker. Just nu skulle jag våga påstå att småbarn SÅ är min grej, precis lika mycket som stora.
Och jag tycker hon är så fruktansvärt söt. Jag tror inte att ni kan se hur söt hon är i mina ögon. Nå, jag tror faktiskt inte det spelar någon roll fast hon såg ut som en korsning mellan djävulen och Shrek. Som förälder får man väl ändå hjärtögon när en nyfödd suckar och somnar på ens bröst.
Jag skulle till exempel vilja att vi tog oss en minut eller två, och tillsammans begrundade dessa välformade läppar. Har jag någonsin sett så fina läppar? Näe. Flawless.
Igår tog vi oss som sagt en liten promenad ner till parken, när sommarkvällen var så ljuvligt ljummen. Allt doftade så rent och fräscht. Är det hasselträden som är så väldoftande längst ner på Wolffskavägen nu? Vi stannade i pottskaparken och barnen spelade fotboll en stund.
Det är inte jag som spelar fotboll, om ni tror det. Någon måtta får det väl ändå vara med postpartum-välmåendet här i den här bloggen. Adidaskvinnan är ju såklart min syster Lotta.
Vagnen rullade lika a boss och alla stred om vem som skulle få köra den mest. Där inne sov babyn och godkände utomhusluften med fulla poäng.
.. och så gick vi hem och dukade upp höstens första tapasbjudning i vardagsrummet och kollade Alfons på Skansen (som Milken trodde det hette i början av sommaren). Ni kan ju tro att Crowmooren smakade!
Ja, det var dagens snabba rapport. Ska försöka ta mig en powernap medan alla andra är borta. Aaah. På återseende, mina vänner.
Forever Jung 
Ja hon är alldeles bedårande! Nästan så man skulle vilja börja om med en ny bebis igen. Men bara nästan. Vad roligt att du får ha så positiva upplevelser nu efter allt elände!
Ska verkligen snabbt sterilisera mig nu innan jag glömt och förlåtit hur EKLIT det är att vara gravid.
Det är inte bara ni som får hjärtögon, hon är SÅ SÖT!!!
Jajaja, tänkte väl det 😉
tror det är lindarna som luktar så gott där! 🙂
Jag kan ju bara björk och tall – på den nivån är min trädkunskap. Tack för info! Ljuvlig doft!
Tack för rapporten 😉 Känner igen mig SÅ mycket i det du skriver. Om att barn är så olika så helt plötsligt blir man en riktig bebis-mamma o att man inte kan se sig mätt på den lilla. Nu har ju jag "bara" 2 barn o yngsta har hunnit bli 15 månader så är väl inte riktigt en bebis längre men de där första månaderna alltså… Kan man njuta av dem så ska man ta alla stunder att njuta 😉 kan man inte njuta så går tiden och det blir förhoppningsvis enklare sedan.
Hoppas SÅ den här blir en Matheo-bebbe. Han kan dock bli svårslagen. Men blir hon ens hälften så ljuvlig som honom är jag mer än nöjd!
Oii voi såå sööt som spunnet socker. En riktig pepsodentbaby. Får bara vänta på barnbarnen nu…Som jag ska sköta gulla sjunga gosa gunga då… och lämna tillbaka då de blir griniga och trötta…skoja! Synd att man är snart 50…annars!!!
… eller Mae..?
Med de läpparna ska man kanske heta Mae? Miriam Mae… Mirrimi…
https://www.dalipaintings.com/mae-west-lips-sofa.jsp
Oh GRATTIS GRATTIS GRATTIS! Min tredje förlossning var också så där löjlig, min kille kommer inte över att jag en halvtimme innan bebis föddes somnade på förlossningsbordet. NOLL smärta. Men det är man värd! KRAM
Ja hon är alldeles bedårande! Nästan så man skulle vilja börja om med en ny bebis igen. Men bara nästan. Vad roligt att du får ha så positiva upplevelser nu efter allt elände!
Ska verkligen snabbt sterilisera mig nu innan jag glömt och förlåtit hur EKLIT det är att vara gravid.
Det är inte bara ni som får hjärtögon, hon är SÅ SÖT!!!
Jajaja, tänkte väl det 😉
tror det är lindarna som luktar så gott där! 🙂
Jag kan ju bara björk och tall – på den nivån är min trädkunskap. Tack för info! Ljuvlig doft!
Tack för rapporten 😉 Känner igen mig SÅ mycket i det du skriver. Om att barn är så olika så helt plötsligt blir man en riktig bebis-mamma o att man inte kan se sig mätt på den lilla. Nu har ju jag "bara" 2 barn o yngsta har hunnit bli 15 månader så är väl inte riktigt en bebis längre men de där första månaderna alltså… Kan man njuta av dem så ska man ta alla stunder att njuta 😉 kan man inte njuta så går tiden och det blir förhoppningsvis enklare sedan.
Hoppas SÅ den här blir en Matheo-bebbe. Han kan dock bli svårslagen. Men blir hon ens hälften så ljuvlig som honom är jag mer än nöjd!
Oii voi såå sööt som spunnet socker. En riktig pepsodentbaby. Får bara vänta på barnbarnen nu…Som jag ska sköta gulla sjunga gosa gunga då… och lämna tillbaka då de blir griniga och trötta…skoja! Synd att man är snart 50…annars!!!
… eller Mae..?
Med de läpparna ska man kanske heta Mae? Miriam Mae… Mirrimi…
https://www.dalipaintings.com/mae-west-lips-sofa.jsp
Oh GRATTIS GRATTIS GRATTIS! Min tredje förlossning var också så där löjlig, min kille kommer inte över att jag en halvtimme innan bebis föddes somnade på förlossningsbordet. NOLL smärta. Men det är man värd! KRAM