Under hela min graviditet grät jag så tårarna sprutade när jag lyssnade på gravidpoddar eller när jag ramlade över någon förlossningsscen i en film, på youtube eller insta. Jag till och med grät när jag föreställde mig hur skönt det sku bli att äntligen få babyn på bröstet efter förlossningen. Jag föreställde mig att jag skulle gråta så sängen sakta flöt ut rummet. Ut i korridoren och ner i havet.
Hormonerna har verkligen varit around under denna graviditet. Med dystern som stadigt sällskap. Jag har varit så nedstämd som jag aldrig tidigare har varit. I och med det har jag såklart oroat mig en hel del för hur tiden efter förlossningen skulle bli – jag menar, om det svajar i humöret, så är det ju sannerligen då, efteråt, som det brukar svaja. När man är trött, nyförlöst och omtumlad av allt nytt.
Jag var förberedd på ofantliga mängder tårar och en saftig dos hopplöshet. Kryddat med lite trebarnschock och två deciliter förlossningsdepp. Jag var mycket beredd på att det inte skulle bli sådär värst jättemycket rosenskimmer över denna monstermamma.
Men vete fan vad som hände. När förlossningen var över var det som om Det stora lugnet™ sänkte sig över mig som en varm, mjuk sommarvind i kvällssol. Jag har faktiskt inte gråtit en enda gång sedan hon föddes (och med det säger jag inte att det är dåligt att gråta – att gråta är så skönt och förlösande vid rätta tillfället).
Men jag säger bara att det inte blev så. Jag känner bara lugn och ro och pirr och en så fruktansvärt stor kärlek. Förvisso kanske tredagarslipen blir tremånaderslipen, men då får den bli. Just nu kan jag bara andas värme.
Den här veckan – och den här känslan – har varit så fruktansvärt skön att leva i. Som om jag hängt upp och ner i ett rep i 9 månader och äntligen blir nedsläppt på fötter igen. För första gången känner jag trygg mark under tårna. Eller ska vi säga: Jag känner mig som mig. Och är det något jag unnar mig själv, så är det just exakt det.
Vi säger försiktigt FU (bildbevis nedan) och goodbye åt dystern. NU SKA VI LEVA LYFE!
Forever Jung 
Jag känner igen mig. Efter en skitjobbig graviditet (dystern är ett fantastiskt beskrivande ord), varav 2,5 månad sängliggande på främmanade ort så föddes dottern och allt jag kände var lycka och kärlek. Väntade och väntade på bakslaget och nu har hon just fyllt ett och fortfarande känner jag bara lycka och kärlek. Så enkelt livet känns nu, efter att jag i nio månader bara levde för att överleva. Så jag hoppas värmen och kärleken stannar! Grattis till flickan, hon är bedårande!
Jag känner igen mig. Efter en skitjobbig graviditet (dystern är ett fantastiskt beskrivande ord), varav 2,5 månad sängliggande på främmanade ort så föddes dottern och allt jag kände var lycka och kärlek. Väntade och väntade på bakslaget och nu har hon just fyllt ett och fortfarande känner jag bara lycka och kärlek. Så enkelt livet känns nu, efter att jag i nio månader bara levde för att överleva. Så jag hoppas värmen och kärleken stannar! Grattis till flickan, hon är bedårande!