Veckans blogglista: Pepplistan 2017.

Tre saker som får mig på extra bra humör: Nu får ni skadskjuta mig med ett luftgevär för att jag är så enformig, men jag säger ändå familjen. I morse när vi vaknade och låg och tindrade med en sovande My mellan oss sa jag (ursäkta klyschan) att få ett sånt här barn är exakt som att vara nykär. Man vill bara ligga och titta på babyn och ba väntar på att den ska vakna. Eller så är det ju inte alltid – det här är nog första gången som anknytningen har varit så här välfungerande direkt från start. Vi kan liksom inte få nog av My. Tänk vilken lyx hon har! Varje gång hon vaknar ligger åtta ögon och bara älskar ihjäl henne. Punkt nummer 2 är hösten. Inte klokt hur jag ser fram emot den. Punkt nummer 3. Att jag återigen ryms i (nästan alla) mina kläder. Så skönt att kasta Samis mjukisbyxor åt fanders. Älskar plötsligt mina gamla lumpor.

En person som är extra peppig: Här måste jag säga Anna-Lena. Finns nästan ingen som kan förmedla att hon tror på mig så mycket som Anna-Lena. Uppskattar att hon inte pepprar med peppighet så där överlag, för när hon väl peppar så går jag på varevigaste ord. Hit kan jag alltid vända mig för en egoboost när jag känner mig usel.

En perfekt morgon betyder: Jag skulle nästan kunna säga den här morgonen. Sami har semester, så vi sov alla till 10. Stora barnen hade redan vaknat när vi steg upp. De låg nerbäddade i varsin soffa och kollade på Sommarlov på SVT. Vi kokade gröt, rostade bröd, drack kaffe och diskuterade Mo Farah och Usain Bolt innan My vaknade vid 11. Nu ligger jag i sängen och bloggar och dricker resten av mitt kaffe. Ingen stress nånstans. Enda jag vet är att jag ska vara vid en fotbollsplan halv 3.

Det här gör jag när jag är på dåligt humör: Jag provocerar oavsiktligt fram ett gräl med någon, när jag istället borde ta en promenad. Jag har varit så orörlig i kroppen att jag hittills varit väldigt låst i mitt dåliga humör. Är så jävla glad att jag numera faktiskt KAN gå ut och göra av med all dålig energi i kroppen. Promenader iz da shit. Dåligt humör kan också användas till att skriva bra blogginlägg. Eller att städa riktigt snabbt.

Tre saker jag är extra tacksam över i dag: Här måste jag återigen, med risk för att låta upprepig och enformig, säga något som jag har sagt femtio gånger förr. Jag är så tacksam för att mitt psyke inte crashlandade totalt efter graviditeten, utan bara stiger uppåt, uppåt, uppåt. Läste Catzos inlägg om dystern och kan inte med ord beskriva hur skönt det är att leva utan den. Jag är så tacksam för att jag inte behöver gå omkring och oroa mig för en depression (det var förfärligt). Aj, ännu två punkter? Är tacksam för att jag har ett jobb att återgå till när jag är färdig med hemmalivet. Och att Fredrik Backman snart kommer ut med nästa bok om Björnstad (det var sommarens bästa bok, tyckte jag).

Det här tycker jag om med mig själv: Att jag på något vis alltid tycks landa på fötter. Hur mycket jag än torktumlas och hänger upp och ner mellan varven.

En pepplåt: Den här använder jag mig av många gånger i veckan när jag behöver tända till. Varje gång tänker jag på en skolresa med Sannäs skola. Minns att vi lyssnade på den i bussen och att stämningen var mkt god. Jag älskar Freddie Mercury och den här låten. Testa du också! Lägg på full volym och dansa lite i ditt vardagsrym, vetja.

En person jag vill skicka extra pepp åt: Nå, eftersom vi en gång var inne på Usain Bolt här tidigare, så skulle jag vilja hälsa följande åt honom: ”Jag vet inte om du kom till VM för att vinna, kanske visste du att du var i dålig form efter en taskig period i ditt liv, kanske ville du bara njuta av banorna och publiken en sista gång. Men jag vill ändå tacka dig för ditt mod att försöka. Tycker i så fall du är en sån jävla vinnare och en god förebild. Idrott slutar inte alltid som en hollywoodfilm. De som säger att du borde ha slutat ifjol när du var på topp har fel. Jag tycker tvärtom – du visade för en hel värld att man kan njuta av idrott även om man inte vinner. Stor peppkram från Brändö!”.