I dag är första dagen, sedan My föddes, som jag känner mig så där kli-ig och trött i ögonen. Men det är förvisso inte Mys fel, utan vi lägger allt på den förfärligt tidiga väckningen vid 7.30 som skolbarnen tvingade oss till. Men vetja vi ska vänja oss vid det också (premiären gick i alla fall urbra). Känns ändå som full vacay här i huset eftersom både jag och Sami har semester.
Överlag tycker jag det känns helvilt att jag inte ska tillbaka till jobbet nu på hösten. Alla dessa sista-semesterdagen-uppdateringarna som cirkulerar i flödena. Jag tror liksom att jag snart ska få skriva en sån. Men så är det ju inte. Känns så sjukt lyxigt att fortsätta sluiba här hemma.
Nå, det blev en ganska lat dag i dag. Putte och Fredrika var här på kaffe när vår kontakt på rådgivningen plingade på dörren (två hembesök får man efter att man fött – ett från mödrarådgivningen och ett från barnrådgivningen). My har fläskat till sig alldeles utmärkt. Hon är numera en välmående 4,5 kilos beef. Vi snackade bland annat om att tidigarelägga några vaccinationer er för att hinna få de mest väsentliga före vi åker till Vietnam i januari.
Igår tog vi fram sjalen (som jag har lånat av Jenny) och My verkar trivas mycket bra där inne. Synd att jag själv är så svag i ryggen ännu, så jag orkar inte så länge. Men My är en riktig megamysare. Precis sån som Matheo var. Tror hon skulle sova dygnet runt om hon fick bo här inne. Tidigare i dag uppskattade Sami hennes sömntimmar till cirka 22 h per dygn (jag tror kanske 21). Jag önskar det här skulle vara ett tillstånd som skulle fortsätta till barnet är ungefär 8. Då skulle de kunna vakna och vara allmänt ljuvliga.
Ikväll kommer vi (alltså jag) att somna SÅ BRA. Inte ens någon friidrott som håller en vaken. Zzzzzz.
Forever Jung 