Momflu.

God morgon från en förkylningspatient med återfall. Det var kanske ingen superbra idé att sitta utomhus på en terrass igårkväll, när halsen redan kändes som ett kilo tallbarr när jag åkte hemifrån. Snorar, svettas och hostar som en gnällig gubbe. I övrigt var Sevendays sommarfest en matsuccé utan dess like (herregud så Faros är bra på mat!). I dag tackar jag mig för att jag åkte hem redan efter fyra timmar (det här återfallet är helt enough). 

Nu är jag lite nojig över att jag ska smitta ner bebutten. Men kanske de på något magiskt vis är skyddade? Skulle verkligen inte orka med gnällbebbe när jag själv är gnällvuxen.

Men det var i alla fall trevligt att träffa alla igår. Satt bredvid Nadia och mittemot Sebastian (hur bra tur kan man ha?). Herregud Sebastian är en rolig människa. Önskar att han bodde närmare så han kunde ingå i mitt mammagäng (om jag nu hade ett sånt). 

Den här morgonen har jag mest drömt mig bort till Phu Quoc. Klickat igenom 700 bilder på Tripadvisor. Läst högt för barnen om ”Vietnams finaste paradisö”. Matheo ba ”kan vi inte fara till Umeå istället?” – föga imponerad av min äventyrsentusiasm. Nu försöker jag samtidigt klura ut hur jag ska spara så här sjukt mycket pengar på så kort tid. Kanske kunde vara en god idé att frilansa lite och sälja allt skrot på vinden. För ingenting slår känslan att ha en solsemester framför sig när höstmörkret faller. Mina bästa resenannys (mamma och pappa) kommer som vanligt med. 

Men först måste jag bli frisk från min manflu. Igår lyckades jag kamouflera den rätt så bra. I dag ser jag ut som en avlägsen släkting till Frankensteins monster. God lördag på er! Vilodagen är nu.