Häromdagen var jag på eftergranskning till rådgivningen. Upplevde någon form av surrealistiskt feel good-rus när jag kom ut därifrån. Även om jag säkert inte kan återge känslan så här i skrift, så ska jag försöka (det är fritt fram att skaka på huvudet).
Eftergranskningen är alltså den gravida kvinnans sista utpost i vårdsystemet. Om man kommer ut med grönt ljus betyder det att graviditeten är över, man är frisk (och får pengar från Kela). Det är också en av de få gånger man kan säga ”Hoppas vi aldrig ses igen!” och samtidigt le stort och tacka för sig.
Det här var en lyckans dag för mig. Ni ska veta att jag har längtat efter den här stunden. När man är mitt i skiten tror man aldrig man ska komma så här långt (läste Linneas inlägg inatt och kände sååååååååååå igen mig).
Men tro det eller ej. Den stunden kom.
Solen sken när jag kom ut från mödrarådgivningen. Kastade lyckligt på mig solbrillorna. Klickade fast My i baksätet. Och när jag vred om nyckeln till startlåset vrålade bilstereon ut ”Jag trodde änglarna fanns”. Jag vet att det är en störande låt, ja ja ja. Men klicka ändå på play där uppe.
När man är på riktigt, riktigt bra humör så finns det ju ingenting som passar så bra som ett löjligt, poppigt saxofonsolo. Jag vrålade med i refrängen precis hela Skolhusgatan. Och ba: Tänk att vi fick My!
Tänk på alla de här gångerna jag har velat, men inte vågat! Tänk alla de gånger jag har bestämt mig för att köra på ett tredje barn, men ändå ångrat mig. Tänk alla de gånger jag har lagt locket på och känt ett litet sting i hjärtat! Tänk så alla de där gångerna när jag tänkte ”jaja, det får bli i nästa liv”! Tänk alla gånger som jag kalkylerade risker! Tänk alla gånger jag spände mig för att historien skulle upprepa sig! Tänk den där gången vi sa ”okej, vi testar!”. Tänk alla spyor! Tänk alla mörka hål! Tänk all jävla skit!
Tänk allt vi har fasat för – och ändå fick vi henne. Tänk alla de där där sju åren som gick – och ändå fick vi henne! TÄNK ATT HON ÄR HÄR NU!
Over grensa møtte je. For å finne sjelefred, vrålade radion.
Kan inte riktigt ännu greppa att vi verkligen vågade.
Och att vi faktiskt vann.
Tänk he!
Forever Jung 
De e ett så fint inlägg. Jag gläds med er. Att få ett tredje barn var det bästa även i vår familj. Hon var så enkel o vi njöt. Jag skulle vara super intresserad att få läsa om hur Era dagar med My ser ut. Hur mycket sover hon – hur somnar hon – hur mycket använder hon tutt – hur ofta ammar du osv… De sku vara super on du kan skriva ett sånt inlägg.
Så olika upplevelser man kan ha. Jag födde barn några dagar efter dig och var på eftergranskning någon dag efter dig, men med motsatt fiilis. Istället för att glad gå ut i solen fick jag gå gråtande ut i regnet. Känner mig ensammast i världen med mina problem, alla andra verkar må bättre än nånsin efter sina förlossningar medan jag fortfarande inte kan gå ens till butiken utan smärtor. Är det så att det lider massor med mammor i tystnad eller har jag bara haft verklig otur?
De e ett så fint inlägg. Jag gläds med er. Att få ett tredje barn var det bästa även i vår familj. Hon var så enkel o vi njöt. Jag skulle vara super intresserad att få läsa om hur Era dagar med My ser ut. Hur mycket sover hon – hur somnar hon – hur mycket använder hon tutt – hur ofta ammar du osv… De sku vara super on du kan skriva ett sånt inlägg.
Så olika upplevelser man kan ha. Jag födde barn några dagar efter dig och var på eftergranskning någon dag efter dig, men med motsatt fiilis. Istället för att glad gå ut i solen fick jag gå gråtande ut i regnet. Känner mig ensammast i världen med mina problem, alla andra verkar må bättre än nånsin efter sina förlossningar medan jag fortfarande inte kan gå ens till butiken utan smärtor. Är det så att det lider massor med mammor i tystnad eller har jag bara haft verklig otur?