Lång tid, ingen syn.

Åj åj åj, var ska man ens börja efter en så här händelserik paus?

Äntligen har jag en lugn stund för mig själv. Jag lät det eka tomt här några dagar, helt avsiktligt. Ibland behöver man bara andas de få stunder som blir över. Helgen gick åt till att ha Jemppa och Calle här från Stockholm, föra Mysli på sin andra övernattning utan oss, gå på världens finaste bröllop i Kaskö och hänga med gamla saknade vänner som vi träffar alldeles för sällan. Det var en så fruktansvärt bra helg. Blir ännu alldeles varm i hjärtat när jag tänker tillbaka. 

Överlag känns det bra i livet. Har en bra harmoni i kroppen den här onsdagen. Hade en lång och kaotisk to do-lista som gjorde mig kreisi förra veckan. Men nu, mina vänner, har jag precis så mycket luft i kalendern som jag förtjänar. Får pusta ut och vila mycket. Tycker jag känner av sviterna från helgen ännu (man vet att man har varit på ett bra bröllop när man 12 timmar efter att det började, klockan 4.00, känner att man fortfarande har SÅ MYCKET ATT GE). Har också kruxat av min föreläsning i Jeppis (tack ni som kom!). 

Innan My föddes visste jag om tre tillfällen som vi måste kalla in barnvakt innan hon ens har fyllt tre månader. Möhippa, bröllop och föreläsningen här ovan. Nu har vi tagit oss igenom alla. Med bravur, kan vi kanske säga. Känns så bra i mig att både mina föräldrar och svärisarna fick en bra första upplevelse med alla tre barnbarn övernatt. My har verkligen briljerat med sömnen de senaste veckorna. Hon klämmer av cirka elva, tolv, tretton, fjorton timmar per natt. Med en enda amning. Det kan man leva med, milt sagt.

Och så är hon så ljuvligt glad när hon vaknar. Orkar ej med all denna sweetness. Kan inte fatta att vi fick det här barnet.