”Du, jag vill att vi tror på varann”

Kyrkans kampanj #delaljus har cirkulerat flitigt i mina flöden sedan igår. Hur lite jag än hör till kyrkan, så missar jag ej en chans att skriva lite om ljuset, gemenskapen och det goda i människan denna morgon. 

 

Vad ger ljus i ditt liv?

Just nu tenderar solen skina över lifvet. Får så himla mycket tillbaka av människor. Familjen, vänner, folk på internet, grannar etc. Människor ger mig ljus i mitt liv. Och ibland känns det nästan som om det borde vara förbjudet att vara omringad av så här många bra människor. Men också morgonens första kaffekopp (som jag hela natten längtar till). Höstpromenader. Bra böcker. 

Hur överlever du höstmörkret? Mina fem knep.

1. Planera en resa. 2. Stick in ditt fejs i en mjuk babymage. 3. Lägg på musik som ger dig feel good-känslor. 4. Styr upp en bra skvaller- och öppna hjärtat-middag med dina bästa människor. 5. Klipp håret.

Om du inte kan prata med en vän, vem lyssnar?

Internet.

 

Varför är det viktigt att prata när man har det svårt?

Jag tycker Liisa formulerade det mycket kort och kraftigt: ”För att en del troll spricker i ljuset”. Ja, vi kan ju ta mitt föregående inlägg till exempel. Man ska inte gå omkring och bära skiten ensam. För direkt man säger vissa saker högt och för fram dem i dagsljus är det som att de genast minskar i styrka. Här avser jag nu inte specifikt böter, utan dålig fiilis, rädsla, ångest och sorg i största allmänhet. Att säga vissa saker högt kräver mod, men betalar sig i lättnad.

Sedan vill jag också slå ett slag för skrivandet. Vare sig det är i dagboken, i en anonym blogg, på Facebook eller på en skruttig papperslapp. Om det finns något som (ännu) är för skört för att kläs i ljud – skriv ner det. Det kan vara början på något som slutar i lättnad.

Hur kunde du vara ett ljus för något annan?

Genom att ta hand om mig själv, orkar jag hålla även andras händer. Just nu är det mest barnhänder min tid och energi håller för, men annars hoppas jag t.ex att något så litet som den här bloggen kan vara en ljusglimt för någon, så som många andra bloggar är en ljusglimt för mig.

Snart är det allhelgona. Vem minns du som har gett ljus i ditt liv? 

Eftersom jag faktiskt råkade tänka på honom i går när jag hörde en Alf Robertson-låt: Min faffa. Jag vet inte om ni minns honom, men man kan läsa några grejer om honom här. Han var en som gav mig ljus i barndomen. 

En person jag vill skicka extra ljus till i höstmörkret:

Jag tänkte skriva ”till alla som kämpar med någon inre demon” (men insåg att det kanske inte är en korrekt benämning på ett foster). Jag vill skeppa över massor av värmande, lyckobringande ljus till två personer. 1. Till dig som är gravid och inte ser ljuset. Som spyr, gråter och känner dig som ett psyko. Som tror att livet är förstört. Håll ut. Det kommer andra tider. 2. Till dig som kämpar för att nå dit. Som inte ännu nått fram till plusset. Kämpa. Det finns ljus.

En låt som får mig på bra humör:

Vi tar en passande låt just här. Fanns på en cd-skiva vi hade i bilen förr. ”Tro på varann” med Uno & Eva från -94. Tycker det är en av det finaste sakerna man kan säga till en annan ”Jag tror på dig”. Låten har ett fruktansvärt vackert stycke:

du viskar i mitt öra
det jag helst av allt vill höra
det som ger människan hopp
och viljan att leva

Du, jag vill att vi tror på varann