Jag fick ett sånt otroligt bra gensvar förra gången jag bloggade om Mys utveckling. Skrattade riktigt högt av förtjusning när en bekant messade typ ”äääää jag täcks inte kommentera det här på din blogg, men alltså guuuud så intressant att läsa om barn i samma ålder”. Jajaja, det är väl tabu att intressera sig för mammabloggar, MEN SO BE IT. I den här bloggen skäms vi inte för någonting. Här ska nu gottas i babyns magiska utveckling. YES!
My Maxine, eller Mylbert Vaccine som det händer att man säger, blir tre månader i helgen. Det ni kommer att få läsa om här är ingen vanlig babyvardag (så skyll inte på mig om ni skaffar barn och det inte motsvarar detta). Jag har haft en och annan bebis, så jag vågar påstå att Mylbert är en ovanligt lätthanterlig spädis. Hon liksom vet hur livet ska levas redan nu.
Jag lägger henne cirka 21 på kvällen. Och med lägger henne menar jag att hon somnar bredvid mig i sängen medan jag läser en bok eller slösurfar. Hon sover mellan mig och Sami till cirka klockan 9.00. En gång ammar jag på natten. Oklart när, för jag drar henne intill mig och så slocknar vi fastklistrade.
När jag har ammat henne klockan 9.00, så somnar hon igen och sover till cirka 12.00-13.00. Det låter nästan provocerande skönt, men jag har alltså en baby som i princip sover femton, sexton timmars nätter bara hon får äta lite emellan. Det är nog först på eftermiddagen, när de stora barnen kommer hem, som hon vaknar till liv. Hon älskar att sova. Jag älskar att hon gör det.
Och det bästa av allt är att hon är så himla tillfreds med livet. Har aldrig sett på maken till okrävande person. En kväll för inte så länge sedan, när vi låg i sängen och tindrade, försöke vi komma på om hon en gång under hela dagen hade gråtit. Men det kunde vi inte. Ibland går det dagar när hon inte gråter en enda gång. Inte ens av hunger, för jag brukar amma henne när hon vaknar – och när hon vaknar är hon skitglad.
Hon skrattar och gunglar och sjunger mest hela tiden. Håller långa monologer i famnen och kommunicerar så dreglet rinner. ”Äääuuuuu äuuuu äuuuuu” låter det på långan väg. Det är så urbota gulligt att till och med en kylig istapp som jag börjar göra förfärliga miner och pratar babyspråk (uff).
Ja, och så är hon ju till på köpet så förfärligt goooo i kinderna. När stora barnen kommer hem från skolan kan jag riktigt se hur de får kärleksspunk i kroppen, när de inte vet hur de ska ta i My för att få utlopp för sin iver. Man kan ju inte direkt brotta ner henne i sängen, men jag fattar att man bra gärna skulle vilja. För de där kinderna vill man liksom gosa ihjäl sig i. Speciellt när My lyser upp som ett frikkin’ solsystem och tjuter av glädje när hon ser Milken och Masse.
Och de gånger hon babyflabbar högt får jag kärlekskramp och faller död ner. FÖRBJUDET ATT LÅTA SÅ GULLIG.
Ja, inte är det svårt när det är lätt, hälsar vi från Brändö. Tjohej!
Forever Jung 
Åh! En supersovare till bebis. Låter galet skönt. Kan du klä på och av henne och flytta på henne i sömnen också? Jag har hört att det finns sådana exemplar dessutom. Jag har beställt en sån varje gång men tydligen gör vi inte sådana. Tror jag skickar dit Vidar på inskolning.
Ja, hon åker många turer till och från skolan med pyjamas under halaren. Men sån var förvisso hennes bror också som ung. Precis som deras far är de halvt medvetslösa vid sömn (på gott och ont, hah). Välkommen Vidar!
Jag lägger in ett önskeinlägg till år 2019, kan du då beskriva hur du är som mor åt trean i jämförelse med ettan i tiderna. Dvs är du strängare/lika sträng/mindre sträng med my än masse osv…
Så intressant men kräver att hon hunnit växa lite
Märker iaf själv skillnad, är precis som kråksången sjunger inte lika sträng, eller hinner egentligen inte med på samma sätt då storasyskon har hobbyn och läxor o annat att också uppmärksamma.inte så att trean är gränslöst uppfostrad men inte heller lika uppvaktad då all ens energi lades på ett eller två barn som kom tätt på varann.
Återkommer 2019, lovar! 🙂
Men jösses vilken babyfeber man fick nu… 😀 (hjärtögon gånger tusen)
Förlåt!
Vilken söt och god baby! Detta är sådana här texter som gör att man undrar på om man bör försöka få en till..
En annan sak som jag tyckte var rolig var när jag läste att ni låg i sängen och tindrade..hahah.. i någon mikrosekund funderade jag varför du är inne på Tinder, en dejtingsajt där man svajpar åt nåt håll för att gilla eller inte gilla det man ser) sedan förstod jag att ni tindrade med ögonen och inte alls var på dejtingsidan.
Haha, där låg vi – gifta med varsitt Tinder!
alltså HUR glad blev man inte av det här inlägget då?! 😀
Förhoppningsvis jätte! 🙂
Alltså jag tror en kan rädda världen med babyflabb. Babyskratt är liksom förklaringen till allt. Hur kan en sån där liten gris ens ha humor? Vah vah? Hur är det möjligt att det kopplar så rätt på deras små hjärnkontor. Små nissar som sitter och kopplar vid skrivbord
Säger ju dagligen åt medskaparen (Sami) att hon är överintelligent när det kommer till humor. Herregud så hon skrattar när jag drar bra juttur! Nissarna jobbar på. Burnout har de snart.
Såfär var vår trea också som bebis. Alltid nöjd och glad och somna var som helst. Problemet där var att man gick och hämta lite mer kaffe innan man skulle lägga henne och sova lunch men när man kom tillbaks låg hon redan och sov I babygymmet, soffan, you name it. Kan säga att för vår del har den solstrålen hållit I sig hon är 2,5 år nu och håller samma form fortfarande. Alltid glad för det mesta och livet verkar bara vara lätt att leva för henne. Inga store sorger vilar där inte.
Jaa, huhhu, de må vara rätt lika utseendemässigt, men där slutar nog dom likheterna. Trodde nog ett tag där att jag fått hem en riktig sovbebis jag med, men nu blir jag smått pylfärdig när jag funderar på om det ens lönar sig att gå och lägga sig inatt. *hysterisk skrattgråtsmiley* På de flesta andra punkterna håller jag med, kinderna, skrattet, solsystemssmilet, babypladdret! Så hiiimla gulligt! (som tur kan den bittra, sömnberövade delen av mig tänka ibland).
Åh! En supersovare till bebis. Låter galet skönt. Kan du klä på och av henne och flytta på henne i sömnen också? Jag har hört att det finns sådana exemplar dessutom. Jag har beställt en sån varje gång men tydligen gör vi inte sådana. Tror jag skickar dit Vidar på inskolning.
Ja, hon åker många turer till och från skolan med pyjamas under halaren. Men sån var förvisso hennes bror också som ung. Precis som deras far är de halvt medvetslösa vid sömn (på gott och ont, hah). Välkommen Vidar!
Jag lägger in ett önskeinlägg till år 2019, kan du då beskriva hur du är som mor åt trean i jämförelse med ettan i tiderna. Dvs är du strängare/lika sträng/mindre sträng med my än masse osv…
Så intressant men kräver att hon hunnit växa lite
Märker iaf själv skillnad, är precis som kråksången sjunger inte lika sträng, eller hinner egentligen inte med på samma sätt då storasyskon har hobbyn och läxor o annat att också uppmärksamma.inte så att trean är gränslöst uppfostrad men inte heller lika uppvaktad då all ens energi lades på ett eller två barn som kom tätt på varann.
Återkommer 2019, lovar! 🙂
Men jösses vilken babyfeber man fick nu… 😀 (hjärtögon gånger tusen)
Förlåt!
Vilken söt och god baby! Detta är sådana här texter som gör att man undrar på om man bör försöka få en till..
En annan sak som jag tyckte var rolig var när jag läste att ni låg i sängen och tindrade..hahah.. i någon mikrosekund funderade jag varför du är inne på Tinder, en dejtingsajt där man svajpar åt nåt håll för att gilla eller inte gilla det man ser) sedan förstod jag att ni tindrade med ögonen och inte alls var på dejtingsidan.
Haha, där låg vi – gifta med varsitt Tinder!
alltså HUR glad blev man inte av det här inlägget då?! 😀
Förhoppningsvis jätte! 🙂
Alltså jag tror en kan rädda världen med babyflabb. Babyskratt är liksom förklaringen till allt. Hur kan en sån där liten gris ens ha humor? Vah vah? Hur är det möjligt att det kopplar så rätt på deras små hjärnkontor. Små nissar som sitter och kopplar vid skrivbord
Säger ju dagligen åt medskaparen (Sami) att hon är överintelligent när det kommer till humor. Herregud så hon skrattar när jag drar bra juttur! Nissarna jobbar på. Burnout har de snart.
Såfär var vår trea också som bebis. Alltid nöjd och glad och somna var som helst. Problemet där var att man gick och hämta lite mer kaffe innan man skulle lägga henne och sova lunch men när man kom tillbaks låg hon redan och sov I babygymmet, soffan, you name it. Kan säga att för vår del har den solstrålen hållit I sig hon är 2,5 år nu och håller samma form fortfarande. Alltid glad för det mesta och livet verkar bara vara lätt att leva för henne. Inga store sorger vilar där inte.
Jaa, huhhu, de må vara rätt lika utseendemässigt, men där slutar nog dom likheterna. Trodde nog ett tag där att jag fått hem en riktig sovbebis jag med, men nu blir jag smått pylfärdig när jag funderar på om det ens lönar sig att gå och lägga sig inatt. *hysterisk skrattgråtsmiley* På de flesta andra punkterna håller jag med, kinderna, skrattet, solsystemssmilet, babypladdret! Så hiiimla gulligt! (som tur kan den bittra, sömnberövade delen av mig tänka ibland).